Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fehrnström ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
*Ferry, J. F. C., bildade sin första ministèr
d. 23 Sept. 1880, men måste d. 14 Nov. 1881 vika
för Gambetta. Efter dennes störtande öfvertog han
d. 30 Jan. 1882 platsen som undervisningsminister
i Freycinets kabinett, men blef sjelf åter
ministerpresident d. 21 Febr. 1883. Han lät fråntaga
alla i armén tjenande prinsar deras sysslor. Han
arbetade på att utvidga det franska kolonialväldet,
hvarigenom det i Frankrike impopulära kriget i
Tongking föranleddes. Då F. ej gerna ville begära
större anslag för detta, blefvo fransmännen, som
saknade tillräckliga trupper på krigsskådeplatsen,
slagna vid Langson. Detta föranledde kammaren till
ett misstroendevotum mot F., hvarpå denne afgick
d. 30 Mars 1885. Han var impopulär äfven derför att
hans politik icke ansågs tillräckligt fientlig mot
Tyskland, med hvilket land han ingått ett fördrag
rörande områden vid Kongo. F. blef derefter ledare
för de moderate republikanerna och erkändes af alla
opartiske som Frankrikes förnämste statsman. Han
märkte först den fara, som hotade republiken från
Boulanger, och angrep honom häftigt i en mängd
tal, men blef till följd deraf än mer hatad af de med
Boulanger förbundne radikalerna. Efter presidenten
Grévys afgång hotade dessa med uppror och inbördes
krig, om F. valdes till president, och skrämde
derigenom hans många anhängare, så att de läto hans
kandidatur falla. Han erhöll vid första valet d. 3
Dec. 1887 blott 212 röster och afstod då äfven sjelf
till förmån för Sadi Carnot. Vid de nya valen till
deputeradekammaren 1889 föll han igenom i sin gamla
valkrets. Som han vägrade att mottaga något annat
mandat, drog han sig tillbaka från politiken och
sökte rättfärdiga sin politik i arbetet Le Tonkin
et la mèrepatrie (1890). I Jan. 1891 valdes han i
Épinal till medlem af senaten, der han blef ledare
för protektionisterna, och utsågs 1893 till dess
president. Död d. 17 Mars 1893. Minnesvårdar hafva
rests öfver honom 1894 i S:t Denis och 1896 i hans
födelsestad. »Med klar blick för framtiden», yttrade
vid det senare tillfället Hanotaux, »bestämde han de
fyra hörnpunkterna för det franska kolonialväldet:
Tunis, Tongking, Kongo och Madagaskar.» P. Robiquet
har utgifvit Discours et opinions de Jules F. (4 bd,
1893–96).
*3. Fersen, F. Rad. 11–13 orden och ... uppgifva
utgå.
*4. Fersen, R. J. v., afled natten emellan d. 9 och
10 Dec. 1716.
*Ferstel, H. v., afled i Wien d. 14 Juli 1883.
Fertö, det magyariska namnet på Neusiedlersjön (se
d. o.).
Festum, Lat., fest. — F. apostolorum Petri et
Pauli. Se Peter-Paulsfesten. — F. asinorum. Se
Åsnefest. — F. assumptionis. Se Mariafester. —
F. Cathedrae Petri. Se Petri cathedra. —
F. circumcisionis Domini. Se Omskärelsefest. —
F. conceptionis immaculatae, f. praesentationis,
purificationis, rosarii Mariae, f. visitationis
Mariae, f. septem dolorum (f. spasmi). Se
Mariafester. — F. exaltationis sanctae crucis. Se
Korsets upphöjelsefest. — F. fatuorum follorum
l. stultorum. Se Narrfesten. — F. incarnationis
Christi. Se Jungfru Marie bebådelsedag. — F. S. Petri
ad vincula. Se Petri fängslande. —
F. trium regum. Se Epiphania.
Festus, Marcus Porcius, den af kejsar Nero utnämnde
efterträdaren till Felix (se denne) såsom ståthållare
(prokurator) i Judéen, 60 l. 61–62 e. Kr., sökte enligt
Josefos med hänsynslös energi bekämpa de upproriska
rörelserna i landet. Den vid hans ämbetstillträde
såsom fånge i Caesarea hållne Paulus sände han, då
denne vädjade till kejsaren (Apostlag. 25), till Rom.
Fetal. Se Foetus.
Fetan (Rom. Ftan), by och luftkurort, 1,647 m. öfver
hafvet, i schweiziska kantonen Grisons, 1 km. n. om
Tarasp, på venstra sidan af Inn i i nedre Engadin.
Fetbladsväxter, bot., nat. fam. Crassulaceae, dit
Fetknopp, Taklök m. fl. höra.
Fetesci [-tesjti], ort i rumanska kretsen Jalomiṭa
vid jernvägen Bukarest–F.–Cernavoda–Constanza. Der
börjar den väldiga 1895 fullbordade bron öfver Donau
(se Cernavoda. Suppl.).
Fetgäss, zool. Se Pingvinerna.
*Fétis, F. J., blef 1821 konservatorieprofessor. Hans
»Biographie universelle» utgafs 1834–44, »Histoire
générale» 1869–76, sonen Edouards belgiska
musikhistoria 1848. A. L.
Fetma. Se Korpulens och Törstkur.
Fettnjure. Se Njursjukdomar, sp. 1170.
Fett-seriens föreningar. Se Alifatiska
föreningar. Suppl.
*Fettsot. Se äfven Korpulens och Törstkur.
Fettsyror, kem. Se Feta syror.
Fetus, Lat., foster (se d. o.).
*1. Feuerbach, P. J. A. von. Hans son Friedrich
Heinrich F. afled 1880. I religionsfilosofiska
skrifter populariserade denne sin ryktbare broder
Ludwigs läror.
*3. Feuerbach, L. A. Jfr A. V. Bolin: »Ludwig
Feuerbach. Sein wirken und seine zeitgenossen»
(Stuttgart 1891).
*Feuillet, O., föddes d. 11 Aug. 1821 (ej 1812) och
afled i Paris, d. 29 Dec. 1890. Bland hans arbeten må
ytterligare nämnas romanerna Histoire d’une parisienne
(1881), La morte (1886; »Den döda», 1892) och Honneur
d’artiste (1890; »En konstnärs hedersord», 1891) samt
dramerna Le sphinx (1874, en effektfull dramatisering
af hans roman »Julia de Trécoeur») och Chamillac
(1886; uppf. i Stockholm 1890). Hans samlade dramer,
»Théâtre complet», utgåfvos i 5 bd, 1892–93.
*Feuillet de Conches, F. S., afled i Paris 1887.
*Feuk, L., afled 1895. — Hans broder Gustaf Adolf F.,
född d. 1 Juni 1820, kyrkoherde i Vestra Ingelstad,
sedan 1873, var såsom student i Lund medlem af
O. Lindblads utvalda sångareqvartett och utgaf 1882
skriften Otto Lindblad och hans sångare 1840–46.
Feu Saint-Antoine [fö sängt a’ngtåann], Fr. Se
Antoniuseld. Suppl.
*Féval, P. H. C., dog i Paris d. 8 Mars 1887.
Feversham, stad i England. Se Faversham.
Févre, Claude le. Se Lefébvre, Cl.
*Feydeau, E. A. — Hans son Georges F., f. 1862,
är verksam som teaterförfattare och har skrifvit
bl. a. de ytterst muntrande farserna Un fil à la patte
(»Fernands giftermål», 1896) samt L’hôtel de libre
échange (»Spökhotellet», s. å.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
