Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elias af Nisibis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
*Ellice-öarna [ä’llis-] ställdes 1892 under britiskt
protektorat.
*Elliot (Eliott), G. A., föddes d. 25 Dec. 1717 och
blef peer 1787.
Elliot [ä’ljåt], Hugh, engelsk diplomat, född
d. 6 April 1752, var yngre broder till Gilbert E.,
förste lord af Minto, studerade 1768–70 i Oxford
och 1770–71 vid militärskolan i Metz, tjenade
1772–73 såsom frivillig i ryska armén under
kriget emot turkarna samt vardt 1773 ministre
plénipotentiaire i München och 1777 envoyé i
Berlin. 1782 rappellerades han af den dåv. engelska
regeringen på grund af sina sarkasmer om densamma,
men efter ministèrförändringen utnämndes han senare
på året till envoyé i Köpenhamn. Der kom han i
beröring med Gustaf III, när denne 1787 helt oväntadt
besökte danska konungahuset för att i detta vinna en
bundsförvant emot Ryssland. Gustaf III lät nämligen
genom von Asp förfråga sig hos E., om han vid ett
eventuelt anfall på Ryssland kunde räkna på Englands
understöd. E. gaf det mest uppmuntrande svar och
sökte sedermera skilja Danmark från dess förbund med
Ryssland. När Danmark 178S enligt förbundstraktaten
anföll det i krig med Ryssland invecklade Sverige,
skyndade E., efter fåfänga försök i Köpenhamn att
hålla den danska regeringen tillbaka, i Sept. öfver
till Sverige, erbjöd Gustaf III engelsk-preussisk
medling, beredde sig att personligen deltaga i
försvaret af Göteborg, mot hvilket en dansk-norsk här
under prins Karl af Hessen ryckte fram, och tvang
genom hot af krig med England och Preussen prinsen
att ingå på en vapenhvila; men det var endast med
stor svårighet han sedermera kunde hejda konung
Gustaf från ett anfall på Danmark. Elliot gjorde
vårt land genom sitt djerfva, energiska uppträdande
en tjenst, som aldrig bör glömmas, äfven om han ej,
såsom han sedermera påstod, räddade Sverige från
faran att delas emellan Ryssland och Danmark. 1791
afgick E. i en hemlig mission till Paris, antagligen
för att söka vinna sin gamle studiekamrat Mirabeau
för England, var derefter minister i Dresden och,
sedan 1803, i Neapel, der han kom under ady Hamiltons
inflytande och 1806 sökte förmå en engelsk kår under
Craig att för den af Napoleon afsatta bourbonska
dynastiens räkning försvara Neapels område emot den
af Napoleon tillsatte nye konungen, Josef. Denna
sjelftagna myndighet medförde hans rappell. E. var
1809–13 guvernör öfver Leeward islands och
1814–20 öfver Madras. Han dog d. 10 Dec. 1830 och begrofs
i Westminster abbey. — Jfr Countess of Minto (E:s
dotterdotter): »A memoir of the right honourable Hugh
Elliot» (Edinburgh, 1868) och E. Holms med anledning
af detta arbete författade uppsats »Hugh Elliot» (i
dansk »Hist. tidsskr.», Fjærde række, I, 1869–70).
*Ellis, W., föddes d. 29 Aug. 1794.
*Ellis, A. J., afled d. 28 Okt. 1890.
Elm (helm), bot., förvrängdt namn på Elymus
arenarius.
El-mamum, kalif 813–833. Se vidare Kalif, sp. 56.
Elmanistas, den portugisiske skalden Barbosa du
Bocages skola. Se Portugisiska literaturen, sp. 66.
El-mansur, kalif 754–775. Se vidare Kalif, sp. 55.
*Elmblad. 1. P. M. E., f. i Elmeboda socken, afled
i Stockholm d. 22 Febr. 1887. — 2. J. V. S. E.,
öfvergick småningom till operan och har der vunnit
ännu större framgångar än på konsertestraden till
följd af sin dramatiska uppfattning, ovanliga
uttrycksförmåga och mönstergilla diktion, hvilka
egenskaper öfverskyla ett stundom störande vibrato
i hans väldiga basstämma. Han har varit engagerad
i Dresden 1879–81, Hannover 1881–84; Prag 1884–87,
New York 1887–88, Berlin 1888–90, Prag 1890–94 och
Breslau 1894–97, der han tjenstgjort äfven som
regissör. Han anställdes 1897 såsom förste regissör
och sångare vid k. operan Stockholm. E. har gasterat
på skilda ställen, såsom i Baireuth, Petersburg,
Moskva och Stockholm, der han 1887 och 1894
uppträdde såsom Sarastro i »Trollflöjten», Brogni i
»Judinnan», Falstaff i »Muntra fruarna», Landtgrefven
i »Tannhäuser» och Marcel i »Hugenotterna», hvarjämte
han konserterade såväl nämnda år som 1892–93. Utom i
nyssnämnda roller har han vunnit loford framförallt
i Wagnerpartier, såsom Hunding, Fafner, Hagen,
Daland, Marke, Pogner, men äfven i andra dramatiska
basroller, såsom Rocco, Bertram m. fl. Efter sin
första hustrus död, 1887, gifte han 1888 om sig
med författarinnan Sigrid Agneta Sofia Pettersson
(f. 1860), som skrifvit under signaturen Toivo.
A. L.
*Elmeboda, socken. 16,566 har. 3,272 innev. (1895).
*Elmgren, S. G., tog 1891 afsked från
vice bibliotekarietjensten vid Helsingfors
universitetsbibliotek.
Elmhult, stationssamhälle i Stenbrohults socken,
Kronobergs län, vid E. station å Södra stambanan, 134
km. från Malmö och Nässjö, har, ehuru icke särskild
kommun, i vissa afseenden fått kommunala förhållanden
särskildt ordnade. Dess kommunala angelägenheter
handhafvas af en municipalstyrelse med en af K. M:ts
befallningshafvande förordnad ordningsman såsom
ordförande. Ordningsstadgan samt byggnads- och
brandstadgan för rikets städer skola i tillämpliga
delar gälla för samhället, hvilket (1896) begärt
köpingsrättigheter. Platsen, med omkr. 800 innev.,
har gästgifvaregård, postkontor, telefonstation,
läkare, apotek, afdelningskontor af Kristianstads
ensk. bank m. m.
El-Mina. Se Tripolis 3.
*Elmira hade 30,893 innev. 1890. Ryktbar har staden
blifvit genom den af staten New York, der 1870
anlagda E. reformatory, en tvångsuppfostringsanstalt
för vuxna, icke förut till allmänt arbete dömda
brottslingar från 16 till 30 år, ansedd att vara
Amerikas förnämsta straffanstalt och betraktad som
verldens mest framskridna försök att realisera de
moderna kriminalistiska principerna. Anstalten har omkr. 1,100
fångar, alla dömda för gröfre brott (felony), de
flesta för brott mot eganderätten. Alla fångarna få
undervisning i handtverk och i vanliga skolämnen,
de mera begåfvade tillika i statsekonomiens och
privaträttens grunddrag, äfvensom i literatur och
etik. Längden af förbrytarens vistelse i anstalten
beror på fångens framsteg, men får ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
