Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De Cort ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utsågs D. å nyo till Linköpings representant. Grefve
D. var ordförande i skatteregleringskomitén 1879–82
och i komitén för ordnande af minderåriges användande
i fabriker 1891. Sedan 1868 är han ordförande i
Östergötlands läns hushållningssällskap och sedan 1886
ledamot af Landtbruksakademien. Till sina ekonomiska
åsigter är D. frihandlare.
*De la Gardieska arkivet. Större delen af
manuskriptsamlingen (»28 hästlass») på Löberöd
öfverlemnades 1848, återstoden 1892 till Lunds
universitetsbibliotek; medeltidsurkunderna
öfverlemnades 1887 till Riksarkivet. Grundstommen
till arkivet på Löberöd utgjordes af den dit på
1820-talet från godset Sjö förda samlingen. Från Sjö
hade dessförinnan (slutet af 1700-talet) en mängd
handlingar, rörande hufvudsakligen Pontus och Jakob De
la Gardie, öfverförts till Östersjöprovinserna (Dagö)
af den der bosatta grenen af ätten. De flesta af dem
öfverlemnades 1848 till Dorpats universitetsbibliotek;
för en del af dessa (2,615 st.) har redogörelse
lemnats af Joh. Lossius (»Die urkunden der
grafen de Lagardie in der universitätsbibliothek zu
Dorpat», 1882), för en annan del af B. Cordt
(i »Sitzungsbericht der gelehrten estnischen
gesellschaft», 1893). Jfr El. Tegnér: »De la Gardieska
samlingen i Lund och på Löberöd» (inträdestal i
Vitt. hist. o. ant. akad. d. 18 Maj 1892, tryckt i
nämnda akademis »Handlingar», del 32, 1895).
*Delagoaviken, i portugis. Öst-Afrika, bildas af
den från s. till n. framspringande halfön Inyak och
de utanför dennas spets liggande öarna Inyak och
Elefantön. Vester om dessa öar bildar Umbelosis och
Tembes aestuarium en lång inskärning, och vid dess
norra strand ligger staden Lourenco Marquez. Sedan
1895 går jernväg från denna stad till Pretoria
i Transvaal.
De la Motraye [dö la måträ]. Se Motraye. Suppl.
*4. Deland, F., hade icke, såsom det uppgifvres å rad
3, anställning vid konungens kök, utan i konungens
ekonomikontor. Han afgick från scenen 1886 och afled
i Östhammar d. 11 Jan. 1894.
*Delane, J. Th., dog d. 25 Nov. 1879.
Delaplanche [dölapla’ngsj], Eugène, fransk
bildhuggare, f. 1836 i Belleville (Seine), d. i
Paris 1891, kom 1852 i École des beaux-arts, der
han 1864 vann det romerska priset med Odysseus
spännande bågen. I Rom utförde han Barn ridande på
en sköldpadda (1866, inköpt af staten); men sitt
rykte vann han med Eva efter syndafallet (1870, i
Luxembourg) och Moderlig uppfostran (1875, inköpt
af staten), som uppställdes framför kyrkan S:te
Clotilde i Paris. Märkliga äro äfven Musiken (1878,
nu i Jacobsens galleri i Köpenhamn), flere byster och
statyer, bland hvilka staty af Auber (1881, i marmor)
samt byst af Fr. Coppée (1885). Slutligen märkas
Dansen (1888), ett par figurer på Operans fronton
och likaså i kyrkan S. Joseph i Paris, hvarjämte han
äfven målade landskap, af hvilka ett, Le sentier du
Moulin-Michaud, utställdes 1891. Han var sedan 1886
professor i skulptur vid École des beaux-arts.
*Delaporte, M., afled 1872.
*De la Rue, W., afled i London 1889. Om honom se
för öfrigt Astrofotografi. Suppl.
Delary, trämassefabrik, jämte torffabrik, gjuteri,
mekanisk verkstad, qvarnar och vattensågar i Göte-Tyds
socken, Kronobergs län, vid Helgeån, tillhör Malmö
trämassefabriks aktiebolag, som derjämte eger
inom socknen omkr. 4 1/2 mtl jordbruksfastighet,
alltsammans taxeradt till omkr. 236,000 kr. Vid
trämassefabriken sysselsattes 1894 114 arbetare och
tillverkades 2,807,5 ton kemiskt torr sulfatcellulosa,
vid torffabriken 351 arbetare och tillverkades för
44,000 kr. torf.
Delaunay [dölånä], M. A. T., fransk skådespelerska. Se Dorval.
Delaunay [dölånä], Charles Eugène, fransk astronom
och mekaniker, f. 1816, genomgick med utmärkelse
École polytechnique i Paris och vardt grufingeniör af
första klassen. Han skötte 1841—48 fysikern Biots
professur vid Sorbonne och utnämndes till professor
i högre mekanik vid École polytechnique samt vid
Sorbonne. D. invaldes 1855 i Institutet och kallades
1870 till föreståndare för Parisobservatoriet. Död
1872 genom drunkning vid Cherbourg. — D. utmärkte
sig inom den rationella mekaniken. Hans vigtigaste
arbeten äro Cours élémentaire de mécanique (1850;
10:de uppl. 1884), Cours élémentaire d’astronomie
(1853; 7:de uppl. 1884; »Astronomiens grunder»,
3 bd, 1858–61, bearb. af D. G. Lindhagen), Traité
de mécanique rationelle (1856: 7:de uppl. 1883)
och Théorie de la lune (2 bd, 1860–67: ofullb.).
*Delaunay, L. A., som 1877 utnämndes till professor i
deklamation vid konservatoriet, lemnade 1887 Théâtre français.
Delaunay [dölånä], Jules Élie, fransk målare, f. i
Nantes 1828, d. i Paris 1891, var lärjunge af
Hippolyte Flandrin och École des beaux-arts, der han
1856 fick romerska priset för Tobias’ återkomst. Han
målade sedan dels bibliska taflor af djup religiös
känsla, såsom Apostlarnas nattvard (1865) och Golgatha
(1870), dels profant historiska bilder, med lefvande
dramatisk framställning, såsom Brutus’ ed (1863; museum
i Tours), Pesten i Rom (1869). Davids triumf (1874)
m. fl. Under 1880-talet målade han mest porträtt,
bland hvilka märkas sådana af arkitekten Garnier
(1880) och författaren Meilhac (1886). D. var medlem
af akademien från 1879 och professor i École des
beaux-arts efter Cabanel från 1889.
De Laval [dö] l. de Laval, Carl Gustaf Patrik,
ingeniör, uppfinnare, industriidkare,föddes d. 9
Maj 1845 i Orsa socken i Dalarna och tillhör en
gammal militärslägt, hvars stamfader Claude de
L. 1622 kom från Frankrike till Sverige, der han
tjenade sig upp från soldat till öfverstelöjtnant
vid Smålands kavalleri och vardt slottshauptman
i Vadstena samt adlades 1646. De L. undergick
studentexamen i Upsala 1863 och inskrefs s. å. vid
dåv. Teknologiska institutet, från hvilket han 1866
tog afgångsexamen med högsta betyg inom mekaniska
fackafdelningen. Han var derefter en kortare tid
anställd hos Stora Kopparbergs bergslag, men erfor
behof af att komplettera sitt kunskapsförråd och
studerade derför från 1867 kemi, fysik och matematik
vid Upsala universitet, der han 1872 promoverades till
filos. doktor, hvarefter han å nyo inträdde i Stora Kopparbergs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
