Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De Cort ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af den ryske agitatorn Bakunin för en tid hemfallit
åt socialistiskt svärmeri. 1867 återfick de G. sin
lärostol, hvilken han 1891 utbytte mot professuren
i sanskrit vid Roms universitet. 1881 erhöll han
tillstånd att för sin del återupplifva familjens gamla
grefvetitel. Efter en 1885–86 företagen resa till
Indien inrättade han i Florens ett indiskt museum och
stiftade der ett asiatiskt samfund, hvars ordförande
han är. De G. har varit medarbetare äfven i flere af
utlandets förnämsta tidskrifter. Han är outtröttligt
verksam med sin penna, stark i polemiken, till hela
sin riktning en utpräglad idealist, som gjort till en
af sina hufvuduppgifter att åvägabringa en bättre
ömsesidig kännedom mellan Italien och utlandet. Bland
hans senare arbeten må nämnas Alessandro Manzoni:
studio biografico (1878), Mythologie des plantes (2 bd,
1878–80), Manuale di mitologia comparata (1880; 2:dra
uppl. 1887), Letteratura indiana (1883), Archeologia
indiana, Peregrinazioni indiane (3 bd, 1886–87) samt
på det literaturhistoriska och det samtidsbiografiska
området Storia universale della letteratura (18 bd,
1882–85; med diktprof), Dictionnaire international
des écrivains du jour (1888–91) och Dizionario degli
artisti italiani viventi (1889 o. följ.).
Degun, zool. Se Octodon.
Dehna (Dahna, »den röda»), äfven kallad Roba el-Khali
(»det tomma rummet»), en omkr. 800,000 qvkm. stor
sandöcken i södra Arabien, mellan Jemen, Hadramaut
och Oman, närmande sig hafvet under 20° n. br. Sanden
har enligt Palgrave ett medeldjup af 120 m. Mot n.,
mellan Nedsjd och El-Hasa, fortsättes D. af öcknen
Lilla Nefud, och denna åter i nordvestlig riktning
af Stora Nefud (äfven kallad D.).
Dehypnotisera. Se Hypnotism.
*Deichmann (sp. 1004). Karl XII:s första infall
skedde 1716.
Deilemider, persisk dynasti. Se Persien, sp. 1095.
*Deimos. Se äfven Fobos.
Deimos, astron. Se Mars.
Deinarchos, grekisk vältalare. Se Dinarchus.
Deinokrates, grekisk byggmästare. Se Dinocrates.
Deinosis, Grek. (af deinos, förskräcklig),
våldsam förstoring, öfverdrift (såsom retorisk
figur).
*Deioces. Se vidare Medien.
Deister-sandsten. Se Wealdenformationen.
Deiters, Otto Friedrich Karl, tysk anatom,
f. 1834, d. 1863, med. doktor i Bonn 1856, docent
derstädes 1858, skref bl. a. det efter hans död af
M. Schultze 1865 utgifna arbetet Untersuchungen
über gehirn und rückenmark des menschen.
R. T–dt.
*Déjazet, P. V., föddes 1797. — Hennes son Eugène,
f. omkr. 1820, dog 1880.
Dejektion (af Lat. dejicere, afföra), uttömning.
*Dekad. Se vidare Kalender, sp. 40–41.
Dekadenter (Fr. décadents, af décadence, förfall),
anhängarna af en på 1880-talet herskande literär
riktning i Paris, hvilken ville vara uttryck för det
nervösa och utlofvade i det slutande seklets samhälle,
som ej längre hade sinne för enkla och sunda känslor,
utan blaseradt sökte egga upp sig med ovanliga
retmedel. Redan i sina tidiga
ynglingaår påverkade af satanismens lyriske
förkunnare Baudelaire (se denne. Suppl.),
hvilken var föremål för deras dyrkan, tillegnade
dekadenterna sig hans dystra naturalism, som i
lifvet ser en tröstlös förfäingsprocess, och hans
vilda, öfverretade sensualism samt hånade med
honom grymt den borgerliga hopens illusioner och
sedlighetsvanor. På samma gång beteckna dekadenterna
i viss mån en reaktion mot en Zolas naturalism,
i det att de vilja lyfta upp menskliga ämnen i en
öfversinlig tankesfer genom ett språk, i hvilket ordet
är symbol af föremålet. Detta »symbolistiska» språk,
som ofta blir alldeles obegripligt, kännetecknas
af metriska konststycken, besynnerliga liknelser,
urledade ordställningar, arkaismer, nybildningar
och lån från andra tungomål. Dekadenterna kallade
sig äfven déliquescents (»de försmältande»). De mest
kända bland dem voro Paul Verlaine (1844–96; en mellan
motsatser kastad, men äkta skaldenatur), den braskande
J. Richepin (f. 1849), den konstlade och halftokige
Stéphane Mallarmé (f. 1842), den mer fint anlagde
Maurice Bouchor (se denne. Suppl.), hos hvilken
riktningen var endast en ungdomsförvillelse, och Jean
Moréas (f. 1856). Till organ inom tidskriftsverlden
hade dekadenterna »Revue indépendante», »Revue
décadente», »Le symboliste» och den af Maurice Barrès
(se denne. Suppl.) uppsatta »Les taches d’encre».
Dekarem (af Grek. deka, tio, och Lat. remus, åra),
»tioroddare». Se Galér.
Dekker, Edward Douwes, holländsk författare, f. 1820
i Amsterdam, d. 1887 i Ingelheim. var tjensteman
i styrelsen på Java från 1841 till 1858, då han
måste taga afsked på grund af sin opposition mot
kolonialregeringens utsugningssystem. Han utgaf 1860
under signaturen Multatuli den märkliga romanen Max
Havelaar (5:té uppl. 1881), i hvilken han skildrar
lifvet på Java och holländarnas egennytta gent emot
den infödda befolkningen. D. var en i hög grad
lidelsefull och hänsynslöst sanningskär natur,
ständigt på krigsfot med sin nations flertal och
mot herskande åsigter. Hans skrifsätt rör sig i
aforismer och har i sin eld och styrka någonting
vulkaniskt; han har satt lif och fart i den något
tröga holländska prosan. Sina mestadels bittra
tankar om lifvet och menniskorna har han vidare
nedlagt i ett antal öfvervägande satiriska skrifter,
bl. a. Minnebrieven (1861,- 7:de, uppl. 1881) och
Idéen (1 bd, 1862–77). Hans drama De vorstenschool
(1872) är ett omtyckt repertoarstycke i Holland. I
den vana berättelsen Geschiedenis van Woutertje
Pieterse (ofullb.) skildrar han oöfverträffligt
folklifvet. D. är mycket uppburen af den unga
generationen i Holland. Hans bref utgåfvos i
6 bd 1890–92 och hans samlade arbeten i 10 bd
1892.
*Deklamation, musikt., benämnes den vid
sångkomposition försiggående förvandlingen af den
poetiska rytmen (metern) till en musikalisk. En visa
är af tonsättaren falskt deklamerad, om t. ex. en
kort stafvelse erhållit en stark musikalisk accent
eller lång not i melodien och tvärtom.
Deklath, det arameiska namnet på Tigris.
Deklinationsaxeln. Se Eqvatoreal.
*Dekokt, farmak. De gamla Zittmanska dekokterna torde
numera knappast användas och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
