Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bonapartister ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Louis B. är bosatt som civilingeniör i London. —
Pierre Napoléon B. återvände efter en tid till
Frankrike och dog i Versailles d. 7 April 1881. Hans
och Justine Eléonore Ruflins (f. 1832) son prins
Roland Napoléon B., född i Paris d. 19 Maj 1858,
var en tid löjtnant i franska armén, men ströks
ur rullorna 1886 till följd af utvisningslagen
och företog vidsträckta resor. Han har skrifvit
bl. a. Notes on the lapps of Finmark (1886). Han
gifte sig 1880 med Marie Blanc (f. 1859, d. 1882),
dotter till en spelhusarrendator i Monaco. —
Pierre Napoléons brorson Lucien, furste af Canino
och Musignano, f. i Rom d. 15 Nov. 1828, blef 1853
prestvigd och 1868 kardinal samt afled i Rom d. 19
Nov. 1895. — 5. Louis B:s son Louis Napoléon (ej
Napoléon Louis) var 1809–13 storhertig af Berg och
förmäld med sin under B. 1 nämnda kusin. — 6. Marie
Pauline B. förmäldes 1797 (ej 1801). — 8. Jérôme B:s
första hustru, Elisabeth Patterson (född 1785),
dog i Filadelfia 1879. Hans son med henne, Jérôme
B.-Patterson, dog i Baltimore 1870. — Jérômes dotter
i andra giftet, Mathilde (född 1820), blef 1840 gift
med Anatole Demidov, furste af San Donato (d. 1870),
från hvilken hon lefde skild sedan 1845. Jérômes
yngre son i andra giftet; Napoléon Joseph Charles
Paul, vanligen kallad Prins Napoleon (af folkhumorn
benämnd »Plon-Plon»), blef 1852 eventuel tronarfvinge
samt erkändes efter Napoleon III:s sons död (1879)
af en del bonapartister såsom den kejserliga familjens
hufvudman och innehafvare af tronanspråken. Till följd
af den mot prinsar af fordom regerande hus riktade
utvisningslagen lemnade han 1886 Frankrike och dog i
Rom d. 18 Mars 1891. Hans äldre son, Napoléon Victor,
»fransk prins, kejserlig höghet», född i Paris d. 18
Juli 1862, nu bonapartisternas erkände hufvudman och
pretendent (jfr Bonapartister. Suppl.), är bosatt
i Bruxelles. Dennes broder, Louis, »fransk prins,
kejserlig höghet», född i Meudon d. 16 Juli 1864, är
öfverstelöjtnant i rysk tjenst. Deras syster Laetitia
(född i Paris d. 20 Dec. 1866) förmäldes 1888 med
hertig Amadeo af Aosta (f. d. konung af Spanien) och
blef enka 1890. — Jérôme B:s ättlingar voro eventuella
arfvingar till Napoleon III:s tron. Kejsaren gaf dem
d. 21 Maj 1870 titeln »fransk prins» och predikatet
»kejserlig höghet». Den 28 Febr. 1871 förklarade
emellertid nationalförsamlingen »huset Bonaparte»
afsatt, mot hvilket beslut f. d. kejsaren d. 6 Mars
s. å. inlade sin protest.
Bonapartister, ett politiskt parti i Frankrike, som
arbetar för huset Bonapartes anspråk på tronen. Det
uppstod under Karl X:s (1824–30) och Ludvig Filips
(1830–48) regeringar och hjelpte Napoleon III till
makten (1848). Efter hans fall (1870) började snart
partiet under ledning af Rouher (se d. o.) åter vinna
styrka och betydelse, men led ett svårt afbräck genom
kejsarens son Ludvig Napoleons död d. 1 Juni
1879. Familjens nye chef, Napoléon Joseph Charles
Paul, »prins Napoléon» — efter sin fader ofta kallad
Jérôme — var hvarken aktad eller omtyckt samt stötte
genom sin liberalism ifrån sig partiets i regel
konservativa medlemmar. Rouher drog sig
tillbaka. När 1884 prins Napoléon råkade i stridigheter
med sin son Victor, uppstod en splittring inom
partiet, af hvars medlemmar en del förblef fadern
trogen, men andra under Cassagnacs ledning hyllade
Victor som pretendent. Den förra fraktionen,
som var mer liberal, kallade sig »Jérômister»,
den senare, konservativa delen »Victoriens». Valen
d. 4 Okt. 1884, som egde rum under missnöjet öfver
Tongkingexpeditionen samt industriens och handelns
betryckta läge, skaffade partiet omkr. 80 platser i
deputeradekammaren. Men både fader och son måste snart
lemna landet till följd af pretendentlagen af d. 23
Juni 1886, hvarvid den förre begaf sig till Schweiz,
den senare till Bruxelles. 1888 understödde partiet
general Boulanger och förlorade derigenom mesta delen
af sitt anseende, så att de vid 1889 års val behöllo
blott 60 platser. Efter prins Napoléons död (1891) är
sonen Victor ensam innehafvare af de bonapartistiska
anspråken. J. Fr. N.
*Bonar, H., afled 1889.
Bonar, Janus, skotsk nationalekonom och filosof,
f. 1852 vid Perth, juris doktor vid Glasgows
universitet 1887, sedan 1881 anställd såsom
examinator vid »Civil service commission» i London,
har gjort djupa studier öfver R. Malthus, framlagda
i arbetet Malthus and his work (1885), hvarpå följde
1887 en af B. besörjd samling »Lettres of D. Riccardo
to Th. R. Malthus 1810–23». B:s hufvudarbete är det
vigtiga Philosophy and political economy in some
of historical relations (1893). B. har lemnat bidrag
bl. a. till J. Palgraves »Dictionary of political
economy».
*Bonarps hed är mötesplats för Kronprinsens
husarregemente.
Bonasa, zool. Se Hjerpeslägtet.
Bona vacantia, Lat., dana-arf.
Bonavino, Cristoforo, italiensk filosof. Se
Franchi, A.
Boncompagni [-pa’nji], Baldassarre, italiensk
matematiker och mecenat, föddes i Rom d. 10 Maj 1821
och afled derstädes d. 13 April 1894. Tillhörande
en gammal furstlig ätt, Boncompagni-Ludovisi, och i
besittning af en betydande förmögenhet, egnade han
sitt lif helt och hållet åt vetenskapen och i all
synnerhet åt den matematisk-historiska forskningen,
hvars snabba utveckling under de sista årtiondena
till en icke ringa del är hans förtjenst. Han har
nämligen bidragit härtill icke blott genom egna
undersökningar om speciella matematisk-historiska
frågor, utan äfven genom utgifvande af otryckta
och delvis okända arbeten, hvilka för matematikens
historia äro af stor vigt, vidare genom den af honom i
stor skala anlagda och under två årtionden (1868–1887)
fortsatta facktidskriften »Bullettino di bibliografia
e di storia delle scienze matematiche e fisiche»
samt genom den hjelp — icke blott i vetenskapligt,
utan ofta äfven i pekuniärt hänseende —, som han
lemnat andra forskare på samma område. Denna hjelp
möjliggjordes också i hög grad genom det ovanligt
rikhaltiga och dyrbara matematiska bibliotek
(omkr. 20,000 volymer och 600 handskrifter) han
lyckats samla, och hvilket uppgifves hafva kostat
honom 20,000,000 lire (omkr. 14 mill. kronor). B:s
vigtigaste undersökningar afse matematikens historia
under medeltiden, och äfven de skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
