Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergamasker ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försök ett brandstodsbolag för lösegendom för rikets alla
städer. Till hämmande af bränvinseländet med deraf
följande pauperism bidrog B. på det kraftigaste. »Han
mottog sitt län under det en hvar med vett sag emot
framtiden under hemska aningar. Han lemnade det under
en förut okänd försmak af en annalkande välmåga.»
B. erhöll friherrevärdighet vid sitt afsked 1855. Ur
krigstjenten fick han 1860 afsked. Han afled i
Stockholm d. 31 Jan. 1864. Han var otvifvelaktigt en
af de dugligaste och mest framstående landshöfdingar
vårt land under detta sekel egt. 1 och 2 C. H. T.
Berger, Karl Vilhelm, donator, föddas i
Torneå d. 13 Mars 1801. Han började redan som
12 års gosse arbeta i tullverkets tjenst och
utnämndes 1831 till tullförvaltare i Strömstad,
hvarifrån han 1834 förflyttades till samma tjenst i
Göteborg. Han tog 1862 afsked och afled i Göteborg
d. 17 Sept. 1882. Hela sin till omkr. 300,000
kr. uppskattade förmögenhet testamenterade
han med ett obetydligt afdrag till Vitt. hist.
och ant. akademien med föreskrift att räntan
skulle användas till »historiska och antiqvariska
ändamål». På grund af denna föreskrift fördelar
akademien räntebeloppet i tvänne ungefär lika
poster, af hvilka den ena (den något mindre delen)
användes till historiska ändamål: understöd för
in- och utländska arkivforskningar, till utgifvande
af källskrifter och understöd åt yngre författare i
historiska ämnen, den andra till antiqvariska ändamål:
till runskriftsforskningar, till större utgräfningar
af fornlemningar, till utgifvande af fackkataloger
öfver vissa delar af statens antiqvitetssamling
samt till antiqvariska forskningsresor. Tack
vare denna frikostiga donation hafva ganska
betydande forskningsarbeten kunnat utföras. Så
utgifves bl. a. på Bergerska fondens bekostnad den
stora källskriftspublikationen »Axel Oxenstiernas
Skrifter och brefvexling» (se Oxenstierna, Axel).
P. S.
Berger, Mathias, tysk arkitekt, född 1825
i München, kom redan tidigt i arkitekten von
Gärtners hus och erhöll undervisning i teckning å hans
byggnadsbyrå. Snart lefde han sig också in i Gärtners
anda, men besökte ingen akademi, utan följde sin egen
kallelse. Han blef 1847 civilarkitekt och utförde
efter Gärtners död (s. å.) den af honom påbörjade
Siegesthor i München. Hans främsta verk äro en
gotisk kyrka i Haidhausen vid München, i tegel och
terracotta, samt den i början af 1860-talet utförda
restaurationen af Frauenkirche. Derjämte har han utfört
profana byggnader af offentlig och privat art.
Berger, Johann Nepomuk, österrikisk
schackspelare, f. 1845 i Graz, sedan 1876 lärare i
handelsvetenskaper vid handelsakademien derstädes, är
särskildt framstående i problemfacket och har vunnit
första priset vid många schacktäflingar. Hans mest
framstående arbeten äro Das schachproblem und dessen
kunstgerechte darstellung (1884) och Theorie und praxis
der endspiele (1890), en frukt af förvånansvärd flit.
*Berget (Fr. la Montagne), ett politiskt parti i
Frankrike. Efter flyttningen från Versailles till
Paris (d. 19 Okt. 1789) delade sig den Konstituerande
nationalförsamlingen i tre stora partigrupper: högern,
centern och venstern, som fingo namn efter
sina platser i plenisalen (från presidenten räknadt),
och af hvilka högern ville en återgång till det
gamla styrelsesättet, centern var moderat och
venstern önskade till det yttersta inskränka
konungamakten. Samma partinamn bibehöllos
äfven i den Lagstiftande nationalförsamlingen,
som öppnades d. 1 Okt. 1791, ehuru de respektiva
gruppernas åsigter der voro väsentligen andra. Den
dåvarande högern motsvarade nämligen närmast den
förra venstern och önskade upprätthålla dennas verk:
1791 års konstitutionella monarki; venstern åter var
republikanskt sinnad, och centern vacklade mellan de
bada andra partierna. Den Lagstiftande församlingens
venster delade sig i tvänne grupper, och den ena af
dessa erhöll namnet Berget, emedan dess medlemmar
(les Montagnards) tagit plats på de högst placerade
bänkarna i plenisalen. Den andra gruppen var Gironden
(se Girondister). Berget i 1791 års församling
var en obetydlig minoritet både i forhållande till
församlingen i dess helhet och till girondisterna, men
hvad som brast partiet i numerisk styrka uppvägdes
af dess blick för verkligheten, dess konseqvens och
hänsynslöshet. Under det att girondisterna drömde om
en idealrepublik, präglad af den ädlaste humanitet,
insago Bergets medlemmar, att republiken ej kunde
införas i det dåvarande Frankrike annat än genom ett
blodigt skräckvälde, som uppbars af Paris’ pöbel,
men för denna utsigt ryggade de ej tillbaka, drifna
antingen af en republikansk fanatism, som ansåg hvarje
medel tillatet, eller ock af hat, maktlystnad och
vinningsbegär. Sin förnämsta styrka hemtade partiet
från sina förbindelser utom nationalförsamlingen. Bland
dem märkas i främsta rummet jakobinklubben (se
Jakobiner) och kordelierernas klubb (se Cordeliers),
genom hvilka hufvudstadens revolutionära pöbel kunde
sättas i rörelse. Inom den förre fördes Bergets
talan af Robespierre (se denne), med hvilken dess
medlem Couthon nära förband sig; inom den senare af
Danton, till hvars meningsvänner inom Bergpartiet
hörde Lacroix, Thuriot, Herault de Séchelles. Ett
annat vigtigt stöd erhöll Bergpartiet i Paris’
kommunalstyrelse, genom dess prokurator Manuel,
dennes substitut Danton och polischeferna Panis och
Sergent. Till en början öfverflyglades emellertid
Bergpartiet hos jakobinerna af girondisterna, som
i motsats mot detsamma ville använda ett utländskt
krig såsom medel att störta konungadömet, men
när girondisternas politik genom upproret d. 10
Aug. 1792 ledde till det åsyftade målet, var det
Berget och dess meningsvänner, som skördade frukterna
deraf. Danton organiserade resningen; ledningen
af den revolutionära kommunalstyrelse för Paris,
som då upprättades, föll fullständigt i händerna på
Robespierre och andra skräckmän, såsom Marat och
Hébert (se denne); Danton blef den provisoriska
regeringens mäktigaste medlem, och det ohyggliga,
under namn af Septembermorden bekanta blodsarbete,
som desse maktinnehafvare läto utföra eller tilläto
utföras i Paris d. 2–6 Sept. 1792, var ett verk i
Bergpartiets ande. Då Nationalkonventet derpå d. 21
Sept. s. å. öppnades; behöll ett af dess partier
namnet Berget, men detta, omfattade då hela venstern,
ty Gironden, hvars ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
