Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Belgorod ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om den skulle blifva allmän, fästas vid en lägre
census, förbehållas vissa stora kategorier af
medborgare o. s. v. En stark rörelse för allmän
rösträtt gjorde sig gällande bland arbetarna, som af
socialistagitatorer eggades att genom allmän strejk
framtvinga en sådan. De klerikale och, på grund
af arbetarnas hållning, äfven de doktrinärliberale
voro böjda för en jämförelsevis mindre utvidgning af
valrätten. Da regeringen efter valen 1892 saknade
den två tredjedels majoritet i kamrarna, som var
nödig för en författningsändring efter hennes plan,
och förhandlingarna släpade sig resultatlöst
framåt i månader, började arbetarna sätta en
allmän strejk i verket, och det kom till blodiga
sammanstötningar. Under intrycket deraf antogo bägge
kamrarna i April 1893 ett af Nyssen väckt förslag
om 1 röst för alla belgier, som fyllt 25 år, samt
dessutom 1 eller 2 röster för vissa kategorier af
medborgare. Ordnandet af de närmare detaljerna vid de
nya principernas tillämpning gaf anledningar till
nya förvecklingar. Då Beernaerts plan i Febr. 1894
förkastades, bildade inrikesministern de Burlet ett
kabinett, och i Juni s. å. genomfördes rösträtts-
och valreformen fullständigt. Med en utomordentlig
spänning, ej endast i B., motsågs utgången af de
första valen på den allmänna rösträttens grund i
Okt. 1894. För att tillförsäkra liberalerna segern
gjorde man försök att förena de tre liberala
fraktionerna: doktrinärliberaler, radikaler
och socialister (fédération ouvrière). Försöken
misslyckades, och klerikalerna vunno en lysande
framgång: till senaten valdes 52 klerikaler
och 24 liberaler, till representantkammaren 104
klerikaler, 29 radikaler och socialister samt
19 doktrinärliberaler. De sistnämnde hafva såsom
politiskt parti spelat ut sin rol i B. I April 1895
antogo kamrarna trots arbetarepartiets bullrande
protester en ganska konservativ kommunalvallag
(se ofvan sp. 682) och s. å. en ny skollag (se
ofvan. sp. 678–679).
Belgorod. Se Bjolgorod.
*Belgrad hade 54,249 innev. 1890, inberäknadt
garnisonen, som utgör omkr. 5,000 man. Fästningen,
som ligger i sjelfva vinkeln mellan Donau och Save
och skiljes från staden af parkanläggningar, består af
öfre fästningen, med kommendantens, förut den turkiske
pasjans, bostad, några kaserner, ett militärsjukhus
och kasematter för några hundra straffångar, samt
nedre fästningen, med kaserner och magasin. Samtliga
befästningarna härstamma från prins Eugens tid och
tillfredsställa icke nutida anspråk. Staden är indelad
i sex rotar l. qvart. Beläget vid den internationella
jernvägen, som från Budapest går genom Balkanhalfön
öfver Pirot till Konstantinopel och öfver Vranja
till Saloniki, är B. landets förnämsta export- och
importort och har äfven en liflig transitohandel
mellan Österrike och Turkiet. Industrien är deremot
obetydlig. Spårvägar och elektrisk belysning hafva
anlagts på de allra sista åren. Några km. s. v. om
staden ligger det kungliga sommarresidenset
Toptjider, med vackra parkanläggningar och en djurgård,
der furst Mikael Obrenovitj mördades 1868. Om freden
i B. d. 18 Sept. 1739 se Turkiet sp. 1003.
Belimarković [-vitj], Jowan, serbisk militär,
f. 1828 i Belgrad, var krigsminister 1868–73
och utmärkte sig såsom general i krigen 1876–78,
men lemnade 1880 krigstjensten. Vid konung Milans
abdikation 1889 förordnades B. jämte Ristič och Protič
till regent under konung Alexander I:s minderårighet,
men afsattes genom dennes statsstreck d. 13 April
1893.
Belinskij, V. G. Se Bjelinskij.
Beliostrov. Se Bjelij Ostrov. Suppl.
*Bell. 1. Andrew. Åtskilliga mindre exakta
uppgifter äro rättade i art. Vexelundervisning. —
2. John B. var icke broder till B. 1. — 3. Charles
B. Fr. Magendie (se denne), ej B. var
upptäckare af den s. k. bellska teorien.
*Bell, Thomas, afled 1880.
*Bell, Robert, föddes 1800 och uppsatte »Monthly
chronicle» 1838. Hans »Annotated edition» omfattade
24 bd.
Bell, John, engelsk bildhuggare, född 1811 i
Norfolk, utförde i början af sin konstnärliga bana
poetiska bilder, alster af fantasien, med hvilka
han framträdde åren 1832–45, såsom Psyche matande
en svan, Örndödaren, Sista kyssen o. s. v. Men
sedermera erhöll han beställning för parlamentshuset
på bildstoder af lord Falkland och Sir Robert Walpole,
och straxt derpå fick han äfven uppdrag att modellera
Wellington-monumentet i Guildhall med kolossala
figurer af Fred och Krig. Han har också utfört en
marmorstaty af Vetenskapen i vapen för Woolwich och
gruppen af Förenta staterna på Albert-monumentet i
Hydepark. Ett af hans bästa arbeten och dessutom
ett af de få vackra i London är minnesmärket för
de tre i Krimkriget deltagande gardesregementena
(på Waterloo-platsen). Äfven må nämnas en stod af
den 1870 aflidne lord Clarendon (i Forcign Office).
Bell, Sir Isaac Lowthian, engelsk
metallurg, f. 1816, studerade naturvetenskaper
vid universiteten i Edinburgh och Paris, förestod
1850–73 med framgång sin svärfaders kemiska
fabriker i Washington (grefskapet Durham) och
inrättade 1852 i förening med sina tvä bröder de
stora Clarence-jerngjuterierna vid floden Tees
samt eger derjämte med dem betydliga stenkols-
och jernockregrufvor. B. anses för en af de mest
insigtsfulla fackmän inom jern- och stålindustrien
och har författat många skrifter på detta område. Han
var juryman vid verldsutställningarna i Filadelfia
1876 samt i Paris 1878 och 1889. Vetenskapsakademien
i Stockholm kallade honom till sin ledamot 1887. Han
var 1875–80 medlem af underhuset. 1885 upphöjdes han
till baronet.
Bell, Acton, psevdonym för Anne Brontë (se d. o.).
Bell, Ellis, psevdonym för Emily Brontë (se d. o.).
Bell, William Abraham,
engelsk naturforskare och resande, studerade
medicin i Cambridge, men slöt sig 1S67 till en af
Kansas-jernvägsbolaget bekostad expedition under
ledning af general W. J. Palmer, hvilken hade till
syfte att undersöka terrängen för en ny jernvägslinie
till Stora oceanen s. om Pacific-banan. Han utgick
från S:t Louis mot s. och v. och tillryggalade genom
nästan obekanta trakter 8,000 km., undersökande
hufvudsakligen Rio Grandes och Colorados dalar,
de vilda bergpassen mellan båda, åtskilliga
indianstammars områden samt New Mexico. Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
