Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 18. Värja - Öynhausen / 725-726 (1894) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Österrikisk-ungerska monarkien, Österrike-Ungern (Oesterreich-Ungarische monarchie, Oesterreich-Ungarn)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Steiermark, samt några tiotusental bulgarer i
Siebenbürgen. Tyskarna, 35,4 proc., äro utbredda
öfver hela monarkien. De bebo först och främst
tyska Österrike eller de förr till Tyska förbundet
hörande landen, nämligen Öfre och Nedre Österrike,
Salzburg, större delen af Steiermark och Kärnten,
nästan hela Tyrolen och Vorarlberg, stora delar af
Böhmen och Mähren, hela vestra delen af Schlesien
samt delar af Krain och Kustlandet. Många äro de
äfven i Ungern och Siebenbürgen. Ehuru de icke
bilda majoritet bland öfriga stammar, äro de det
vigtigaste af Österrike-Ungerns folk; de bilda det
sammanhållande elementet inom monarkien. Detta beror
dels derpå att de äro spridda i monarkiens alla delar,
dels på den högre kultur, som ovedersägligen utmärkt
dem framför de andra folken, och dels derpå att de
bilda en verklig enhet, ett enda folk. Derför hafva
tyskarna ända till våra dagar varit den herskande
stammen. Mot deras hegemoni hafva dock under 19:de
årh., och särskildt efter 1848, gjorts våldsamma
angrepp, i det magyarer och slaver fordrat full frihet
att sjelfva ordna sina angelägenheter. De uppvaknande
nationalitetssträfvandena hafva till en del tagit
uttryck i ett våldsamt nationalhat mot tyskarna,
och den strid mellan folken, som derigenom uppstått,
fortgår med oförminskad ifver. Magyarerna l. ungrarna,
18 proc., bilda hufvudbefolkningen i Ungern och
östra delen af Siebenbürgen. Till italienska
stammar höra innevånarna i Syd-Tyrolen samt olika
delar af Kustlandet och Dalmatien. Rumanerna bo
nästan uteslutande på östra gränsen af monarkien,
i Siebenbürgen, der de bilda mer än hälften af
befolkningen, samt i sydöstra delen af Ungern
och Bukovina. Mindre folkstammar äro albaneser
(3,500), i Dalmatien och Kroatien-Slavonien,
greker i åtskilliga handelsstäder, armenier
(omkr. 17,000), i Siebenbürgen, Ungern, Galizien
och Bukovina, samt zigenare, de fleste i Ungern och
Siebenbürgen. Judarna, hvilka utgöra omkr. 1,8 mill.,
synas ej i denna på språket grundade indelning. —
Med afseende på folkmängdstäthet visa »kronlanden»
stor olikhet. Tätast befolkadt är Nedre Österrike
med hufvudstaden Wien (134 pers. pr qvkm.; utom
staden Wien endast 65), Schlesien (med 117), Böhmen
(med 112), Mähren (med 102), svagast Salzburg (med
24), Tyrolen (med 30), Kärnten (med 35) och Dalmatien
(med 41 pers. pr qvkm.). För Ungern och Siebenbürgen i
sin helhet är folkmängdstätheten 54, störst i vestra
delen, minst i n. ö. — Förhållandet mellan könen
är för österrikiska rikshälften som 1,000 : 1,044
(på 1,000 män komma 1,044 qvinnor), för ungerska
som 1,000 : 1,014. Största numerära öfvervigten har
qvinkönet i Schlesien och Krain (1,096), i Mähren
(1,094), Trieste (1,085), Böhmen (1,070), Kärnten
och Tyrolen (1,045 och 1,042) samt Nedre Österrike
(1,035). I Istrien (923), Dalmatien, Görz och Gradiska
(980), Kroatien-Slavonien samt Bukovina (993 och 992)
är mankönet talrikare. — 1870 hade monarkien endast
3 städer med öfver 100,000 innev. (Wien, Budapest
och Prag); 1890 var antalet 6 (Wien, Budapest, Prag,
Trieste. Lemberg och Graz). S. å. funnos 15 kommuner,
som hade öfver 50,000 innev., och 74, som hade öfver
20,000. Folkmängden i dessa 74 städer utgjorde endast
11,4 proc. af monarkiens hela befolkning.

Med afseende på religionsbekännelsen var
folkmängden 1890 fördelad på följande sätt:

Katholiker	latinsk ritus	18,784,063	8,823,105	27,607,168
»	grekisk och armenisk ritus	2,797,089	1,670,283	4,467,372
Ortodoxa greker		540,715	2,663,491	3,174,206
Protestanter,	lutheraner	312,322	1,206,038	1,158,360
»	reformerta	118,167	2,221,858	2,340,025
Unitarier		113	61,665	61,667
Mosaiska trosbekännare		1,135,518	724,588	1,860,106
icke räknade (aktiva trupper)		187,507	113,776	301,283
—————————————————————————
Summa		23,896,413	17,463,473	41,358,886

Af hela monarkiens befolkning voro 77,5
proc. katoliker, 9,3 proc. protestanter, 7,6
proc. ortodoxa greker och 4,5 proc. judar. Katolikerna
bilda majoritet i alla kronland utom i Bukovina. I
Galizien tillhöra de till större hälften den latinska,
till mindre hälften den grekiska ritus, som för
öfrigt räknar sina flesta anhängare i Ungern. Antalet
bekännare af de evangeliska kyrkorna är i förhållande
till folkmängden störst i Ungern (nära 23 proc.) och
Schlesien (14 proc.), men äfven Böhmen och Mähren
hafva många protestanter. De ortodoxe grekerna
utgöra flertalet i Bukovina (öfver 70 proc.) och
äro för öfrigt talrikast i Kroatien-Slavonien
(öfver 26 proc.), i Ungern (öfver 14 proc.) och
Dalmatien. Unitarierna lefva företrädesvis
i Siebenbürgen. Andra kristna bekännelser äro:
gammalkatoliker, något öfver 6,000, i Österrike (i tre
församlingar: i Wien, Warnsdorf och Ried), anglikaner,
omkr. 1,050, i Österrike, armenisk-gregorianska
(öfver 2,000, i Ungern, Bukovina och Galizien),
herrnhutare (i Böhmen), mennoniter (i Galizien),
lippovaner (i Bukovina). Judarna äro fåtaligast i
alplanden och Dalmatien, i Bukovina och Galizien,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>