Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 18. Värja - Öynhausen / 663-664 (1894) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Örlogsfartyg, örlogsman (Eng. man of war), krigsfartyg, fartyg, som tillhör örlogsflottan - Örlogsflagg, kronoflagg, som i allmänhet får föras endast å kungl. slott, å fästningar, å krigsmaktens och för dess räkning förhyrda fartyg - Örlogsflotta. Se Örlogsfartyg - Örlogsgös, äfven kallad unionsgös (se Unionstecknet), nyttjas för Sverige (enl. reglementet för k. Flottan) såsom flagg för de förenade rikenas beskickningar - Örlogshamn, en af naturen skyddad och säker hamn - Örlogsman, person, som gör krigstjenst till sjös; örlogsfartyg (se d. o.) - Örlogsmanna-sällskapet i Karlskrona bildades 1771 i Stockholm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

korvetter, briggar, skonertar o. a.) samt
roddfartyg (kanon-båtar, -kuttrar, -jollar,
-slupar o. a.), utgöres nu af pansarfartyg (se
d. o.), kanonångbåtar och minbåtar (se d. o.). I
de årligen utkommande »Rullor öfver svenska
krigsmagten till lands och sjös» upptagas namn,
bestyckning och deplacement å k. Flottans samtliga
fartyg. Om den svenska krigsflottans styrka m. m. i
början af år 1891 se Sverige, sp. 1047. Se vidare
Arméns flotta, Flotta och Skärgårdsartilleriet.
L. H.

Örlogsflagg, kronoflagg, som i allmänhet får föras
endast å kungl. slott, å fästningar, å krigsmaktens
och för dess räkning förhyrda fartyg samt å
vissa för densamma afsedda hus, såsom kaserner,
expeditionslokaler o. dyl. byggnader. Flere
nationer, såsom Sverige och Norge, Danmark,
England, Italien, Ryssland, Spanien, Tyskland och
Österrike, hafva särskild örlogsflagg, men i de
flesta land är nationalflaggen gemensam örlogs-
och handelsflagg. Sveriges nuvarande örlogsflagg,
hvars utseende genom k. resolut. d. 20 Juni 1844
bestämdes, är blå, med gult kors och den öfversta
inre fyrkanten försedd med det för Sverige och Norge
gemensamma unionstecknet (se d. o.), som är bildadt
genom en lika fördelad sammanställning af de till
båda rikenas flaggor hörande färger, och flaggens
yttersta tredjedel skall hafva tunga och stjertar
(hvilka trenne spetsar ofta med ett gemensamt namn
benämnas »tungor»), genom hvilka örlogsflaggen skiljer
sig från handelsflaggen (se d. o.), som är tvärt
afskuren. Då örlogsflaggen i midten är försedd med det
fastställda unionsvapnet, kallas den kunglig flagg,
och sådan får föras endast af kungliga personer. —
Örlogsflaggen skall föras äfven å fartyg och vissa
byggnader, som tillhöra lots-, tull- och postverken,
ehuru med den förändring, att i midten af det gula
korset skall finnas ett hvitt fält, på hvilket i guld-
eller bronsfärg är anbragt: för lotsverket (fr. 1881)
ett ankare och derofvanför en stjerna, för tullverket
(fr. 1844) ett T och för postverket (fr. 1844)
ett posthorn, båda med kungl. krona. Beträffande
enskilda personer tillhöriga fartyg, hvilka blifvit
kontraherade att för postverkets räkning föra post,
föreskrifves i k. brefvet å. 1 Aug. 1838, att de
må, så länge det derom med postverket upprättade
kontrakt är gällande, föra svensk flagg med tvänne
tungor (s. k. klufven flagg, d. v. s. utan gul
tunga). — Då den svenska örlogsflaggen förekommer
med kommandostafvar, ankare eller stjernor i den
nedre blå rutan under unionstecknet, utgör den befälstecken
för resp. sjöministern, chefen
för k. Marinförvaltningen eller amiralsperson, som
å fartyg, der han i tjenst färdas, eger att föra
sådan flagg (jfr Amiralsflagg). — Den 27 Febr. 1832
lemnades i Sverige för första gången tillåtelse att
å enskilda farkoster föra den tretungade flaggen. Då
erhöll nämligen Svenska segelsällskapet tillstånd
att föra örlogsflaggen med en hvit ruta uti det gula
korset samt i den hvita rutan ett förgyldt O med en
furstlig (sedan 1878 kunglig) krona. Sedan d. 7 Juni
1893 har äfven Göteborgs segelsällskap tillåtelse att
föra den svenska örlogsflaggen med en hvit
ruta uti det gula korset och i den hvita rutan
bokstäfverna

	G
S		S,

förgyllda och med en likaledes förgylld femuddig stjerna öfver.

Den äldsta föreskrift, som kunnat återfinnas, rörande
den svenska örlogsflaggen, härleder sig från Karl XI:s
minderårighetstid och återgifves i ett k. plakat
af d. 6 Nov. 1663, genom hvilket det vid straff
förbjöds alla privata skepp och farkoster att föra
»Chronones flaggor eller elliest sine egne gjorda med
tre spitzer», utan ålades dem, att »låte giöra them
fyrkantige och jämt afskurne». Detta förbud förnyades
derefter såväl genom en k. förordn. d. 3 Juli 1717
som genom ett k. bref d. 17 Okt. 1751, hvarjämte brott
mot detta förbud belades med böter. Efter föreningen
med Norge fastställdes genom k. resol. d. 7 Mars 1815
en för båda rikena gemensam örlogsflagg, i hvars
öfre hörn unionstecknet, då ett hvitt Andreas-kors
(diagonal-kors) i rödt fält, var anbragt, men i
öfrigt var flaggen lik den nu brukliga. Denna flagg
nyttjades, tills den nuvarande örlogsflaggen antogs,
eller år 1844, då Norge samtidigt fick egen såväl
örlogs- som handelsflagg. — Jfr Örlogsvimpel.
R. N.

Örlogsflotta. Se Örlogsfartyg.

Örlogsgös, äfven kallad unionsgös (se Unionstecknet),
nyttjas för Sverige (enl. reglementet för k. Flottan)
såsom flagg för de förenade rikenas beskickningar och
konsuler hos främmande makter samt såsom gös ombord
på k. Flottans fartyg i hamn, hissad å flaggspel i
förstäfven eller å bogsprötet. R. N.

Örlogshamn, en af naturen skyddad och säker hamn,
som är tillräckligt stor och djup att kunna rymma ett
större antal örlogsfartyg. I en sådan hamns omedelbara
närhet måste finnas reparationsverkstäder, docka,
upphalningsbädd (slip), förråd m. m., och den bör
om möjligt ega flere utlopp, hvilka försvaras
af fästningsverk, minstängsellinier o. dyl.
R. N.

Örlogsman, person, som gör krigstjenst till sjös;
örlogsfartyg (se d. o.).

Örlogsmanna-sällskapet i Karlskrona bildades
1771 i Stockholm af sjöofficerare på initiativ
af dåv. kaptenen F. V. Leijonancker i ändamål
att arbeta för sjövetenskapens utveckling och
för att genom ömsesidigt utbyte af erfarenheter
och åsigter inom denna vetenskap äfven höja egna
kunskaper i densamma. 1778 beslöts, att sällskapet
skulle förlägga sin verksamhet till Karlskrona, men
första sammanträdet der egde rum först 1784. År 1805
blef konung Gustaf IV Adolf sällskapets beskyddare,
hvarvid det fick epitetet »Kongliga». Sällskapets
stadgar hafva tid efter annan undergått förändringar,
dock äro hufvudgrunderna i viss mån bibehållna
(de nu gällande äro af K. M:t fastställda d. 17
Nov. 1893). Sällskapet utgöres af hedersledamöter
samt arbetande och korresponderande ledamöter. Redan
i början af sin tillvaro utgaf det en tidskrift, som
dock snart upphörde. 1870 öfvertog det utgifvandet af
»Tidskrift i sjöväsendet» (se d. o.), som egt bestånd
sedan 1836. Tjenstemännen inom sällskapet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>