Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zschopau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1771 i Magdeburgs gaf sig till teaterdiktare vid en
kringresande trupp, när han var endast 17 år, men
studerade sedermera vid universitetet i Frankfurt
a. d. O., hvarest han 1792 blef privatdocent, och
antogs 1796 tillföreståndare för uppfostringsanstalten
i Reichenau, (schweiziska kantonen Grisons). Sedan
anstalten 1798 upplösts vid fransmännens ockupation af
landet, vardt Z. regeringskommissarie i Unterwalden
och återställde der inom kort ordningen, hvarefter
hans fullmakt utsträcktes till Uri, Schwyz och
Zug. I samma egenskap reorganiserade han 1800 det
italienska Schweiz. Under ett kortare förordnande
såsom regeringskommissarie i Basel afstyrde han
behjertadt ett hotande uppror. Han insattes 1804
i öfverstyrelsen för skogs- och bergsväsendet i
Aargau, fick medborgarerätt der och invaldes 1814 i
lagstiftande kantonalrådet. Z. verkade inflytelserikt
och i god anda äfven genom sina utgifna skrifter. Han
Öfverhopades med offentliga uppdrag, medan man från
vissa håll alltjämt utmålade honom såsom revolutionär
och fritänkare. Han dog 1848, nära Aarau. — Z:s
i ungdomsåren hopskrifna dramer, bl. a. Abällino,
der grosse bandit (1793; svensk öfvers. 1854, ny
uppl. 1857), bära vittne om den skådebanans urartning,
mot hvilken Göthe och Schiller drogo i härnad. De
tidshändelser, som han på nära håll iakttagit,
skildrade han intressant i Geschichte vom kampf und
untergang der schweizerischen berg- und waldkantone
(1801) m. fl. arbeten. Sin insigt i skogsväsendet
ådagalade han i Der gebirgsförster (2 bd, 1804). Hans
folkblad »Der aufrichtige und wohlerfahrene
Schweizerbote» (uppsatt 1804) vardt mycket spridt och
omtyckt. Derjämte utgaf han en rikhaltig periodisk
skrift »Miscellen für die neueste weltkunde»
(1807–13) och dess fortsättning »Überlieferungen zur
geschichte unserer zeit» (1817–23) samt från 1811
månadsskriften »Erheiterungen». Hans Geschichte des
bayerischen volks (4 bd, 1811–18; 8:de uppl. i
8 bd 1826) eger betydande förtjenster, och med
Schweizerlands geschichte für das schweizervolk
(1822; 8:de uppl. 1849) verkade han sundt för
folkets politiska och moraliska förkofran. Läsvärdt
är äfven hans illustrerade arbete Die Schweiz in
ihren klassischen stellen und hauptorten (3:dje
uppl. 1860–61; »Schweitz, dess folk, klassiska
ställen och märkvärdigheter», 1860–61). Jämväl
såsom novellist var Z. en verklig författare för
folket genom sin sunda, praktiska blick, säkra
karaktersteckning, humana åskådning och klara stil
samt sin förmåga af komisk färgläggning. Mest omtyckta
blefvo romanerna Der flüchtling im Jura (1824), Der
Freihof von Aarau (1825) och Adderich im moos (s. å.),
hvilka påminna om Walter Scott, samt berättelserna
Alamontade (»Alamontade eller galerslafven», 1834),
Das goldmacherdorf (1833; »Guldmakarens by», 1855),
Der creole (Kreolen», 1850) och Die branntweinpest
(1837, 4:de uppl. 1842; »Sveriges första strid»,
1840). Z:s inflytelserikaste arbete var emellertid
hans anonymt utgifna uppbyggelseverk Stunden der
andacht (8 bd, 1808–16; mer än 30 uppl., den senaste
i 6 bd, 1871–73; »Andaktsstunder», 4
bd, 1828–30), som gaf det fullaste uttryck åt
rationalismen, dock utan att söka nedbryta folkets
gamla tro. Hans sjelfbiografi, Selbstschau (2 bd,
1842), upplefde sin 7:de edition 1877. Jfr Emil
Zschokke: »Heinrich Z., ein biographischer umriss»
(1866; 3:dje uppl. 1876).
Zschopau, stad i konungariket Sachsen, kretsen
Zwickau, vid Z., ett litet tillflöde till
Mulde. Omkr. 8,000 innev. Bomulls- och ylleväfverier,
bomullsspinnerier, maskinverkstäder, jerngjuteri
m. m.
Zsitva-torok (af Mag. torok, mynning),
d. v. s. Zsitvas mynning. Zsitva är ett tillflöde
till Neutra (Waags biflod) och utmynnar i denna ett
stycke n. om staden Komorn, Ungern. Vid Z:s mynning
afslöts d. 11 Nov. 1606 en märklig fred mellan kejsar
Rudolf II och Porten. Se Turkiet, sp. 999.
Zuaver (Fr. zouaves) kallades ursprungligen en
kabylstam (zuagha), som bodde i Djurdjurabergets
hålvägar i den algeriska provinsen Constantine och
vid Algeriets eröfring af fransmännen ansågs för
de bäste infanteristerna. Namnet jämte stammens
pittoreska drägt öfvergick till de två af infödingar
under franska officerare och underofficerare
rekryterade bataljoner, som redan i slutet af
1830 uppsattes af general Clausel. Deras snart
vunna rykte lockade många fransmän till dem, och
1839 afskildes de infödde från dem och bildade
särskilda turkosregementen, hvarefter en tredje
zuavbataljon. uppsattes. 1852 ökades zuaverna till
3 regementen på 3 bataljoner, hvartill snart kom
ett gardes-zuavregemente. Många fransmän sökte
sig fortfarande till zuaverna, som också utmärkte
sig i alla fälttåg både i Afrika och i Europa. De
utgöra numera 4 regementen på 4 bataljoner,
hvilka ständigt befinna sig på krigsstyrka. —
Äfven i den påfliga armén funnos zuaver, och
Rumanien har bildat en zuavbataljon i Dobrudsja. —
Jfr K. B. Lilliehöök: »Tvenne år bland zuaverna»
(1861). C. O. N.
Zuber [ṡybär], Jean Henri, fransk målare, f. 1844 i
Elsass, egnade sig först åt sjölifvet, men öfvergick
1868 i Paris till måleriet med Gleyre som lärare och
målade sedan landskap med rikt staffage, berömda för
natursanning och god kolorit (Kinesisk djonk i hamnen
vid Ting-Hae. Nymfernas bad, Skogskant i Elsass,
Afton på heden, Vid stranden af Ill i Elsass m. fl.).
Zubov, Platon, furst, kejsarinnan Katarina II:s siste
älskare, f. 1767, var endast gardeslöjtnant, när han
1791 ådrog sig kejsarinnans uppmärksamhet, men han
utnämndes omedelbart till generalfälttygmästare
och öfverhopades med rikedomar samt upphöjdes af
romerske kejsaren Frans II i furstligt stånd. Efter
kejsarinnans, död (1796) förvisade kejsar Paul honom
från hofvet. Z. var en af de mest nitiske deltagarna
i mordsammansvärjningen mot denne (1801), men
användes icke af den nya regeringen. Död 1822. Hans
broder Valerian Z. (f. 1771, d. 1804) åtnjöt, äfven
han, många bevis på kejsarinnans ynnest. Han fick
bl. a. befälet öfver hären i persiska kriget (1795),
hvarunder han eröfrade Derbent.
Zuccarelli (Zuccherelli), Francesco, italiensk målare,
f. i Pitigliano nära Florens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
