Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zorn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det mystisk-fantastiska, katolsk-sinliga dramat
Don Juan Tenorio (1844),en effektfull behandling
af Don-Juanssagan, hvilken han omdiktade äfven i
lyrisk-episk form (se Don Juan). Z:s lustspel El
zapatero y el rey (1840), i gammalnationel stil,
är ännu i dag en favoritpjes hos spaniorerna. Ett
mera kyligt mottagande rönte hans epos Granada,
poema oriental (2 bd, 1853–54), hvaremot hjeltedikten
La cruz y la media luna, som idealiserar det gamla,
ridderliga, stolta och fanatiskt rättrogna Spanien,
väckte förtjusning. Efter 1845 lefde Z. omvexlande
i Paris och Bruxelles samt sedermera många år i
Amerika, hvarest han en tid var lektor hos kejsar
Maximilian af Mejico, Återkommen 1876, höll han
föreläsningar för Madrids förnäma verld (Lecturas
publicas; 1877). Z. invaldes i Spanska akademien 1885
och fick 1887 en lifstidspension på 7,000 pesetas
af riksdagen. Hans 75:te födelsedag (1892) firades
af hela nationen. Död i Madrid d. 23 Jan. 1893. —
I glänsande poetisk förmåga och popularitet stod
Z. främst bland sin samtids skalder i Spanien. Bland
hans senare arbeten märkas Album de un loco (1867),
som framkallade hänförelse, Las almas enamoradas
(1868), Leyendas y tradiciones historicas (1879)
och Recuerdos del tiempo viejo (3 bd, 1880–83). Ett
urval ur hans tidigare arbeten utgafs i 3 bd 1864.
Zosimos, grekisk historieskrifvare i 5:te årh. e. Kr.,
författare till en ännu mestadels bibehållen
romersk kejsarehistoria i 6 böcker, omfattande tiden
fr. o. m. Augustus till år 410. Hans syftemål är att
framställa de orsaker, hvilka medfört det romerska
rikets förfall, och han finner dessa orsaker till
stor del i öfvergifvandet af den gamla religionen
och den öfverhandtagande kristendomens upplösande
inverkan. För öfrigt utmärker Z. sig lika mycket
genom en klar och glänsande framställning som genom
en sund och opartisk kritik. Nyaste upplaga af
Bekker i »Corpus scriptorum historiae byzantinae».
A. M. A.
Zosimus, påfve 417–418, Innocentius I:s efterträdare,
var till börden grek. Derigenom att Pelagius (se
denne) och Celestius vädjade till honom emot den
afrikanska kyrkans dom öfver deras lära, indrogs han
i den pelagianska striden. Z. tog först de båda männen
och deras lära i försvar, men då den afrikanska kyrkan
det oaktadt stod fast vid sin åsigt, ändrade han sig
och uttalade anatema öfver dem. Han kom sedermera
i nya strider med det afrikanska presterskapet
på grund af sin sträfvan att göra det romerska
primatet gällande, och af samma orsak invecklades
han i strider med biskop Proculus af Marseille, men
han segrade hvarken på det ena eller andra hållet.
J. P.
Zostera L., bot., band-tång (»bändling»), är namnet
på längre eller kortare, gräslika, glatta hafsväxter
med krypande rotstock samt bandlika, jämnbreda,
alltid nedsänkta blad. Inom basen af vissa bland
dessa, »hölsterbladen», finnas blomkolfvar, som äro
sambyggare, bärande skiftevis hyllelösa hanblommor
med endast 1 ståndare, hvars knapp är enrummig,
och honblommor med endast 1 pistill. Frukten
är nötlik. Slägtet Zostera föres numera till
nat. fam. Potamogetoneae Dum., kl. Monandria L. Z. marina L.,
som ofta benämnes tång och hafstång, tillhör Kattegatt
och äfven Östersjön upp till Södermanlands skärgård
samt Gotlands och Ölands kuster. Kustbefolkningen
nyttjar torkad bandtång till stoppning i bolstrar.
O. T. S.
Zoya, zoy. Se Soja.
Zrinyi [sri’nji], kroatisk grefveslägt, som vunnit ett
namn i Ungerns historia. — 1. Miklós(Nikolaus) Z.,
grefve, krigare, f. 1508, deltog med stor heder
vid försvaret af Wien 1529, till följd hvaraf
Karl V skänkte honom en stridshäst och en gyllene
kedja. Derefter utmärkte han sig i fälttåget mot
Johan Zapolya och sultan Soliman. 1542–56 var
Z. ban af Kroatien, Dalmatien och Slavonien och
sedan 1557 »tavernicus» (skattmästare) i Ungern. Med
framgång skyddade han som ban Kroatien mot turkarna,
som han 1562 slog vid staden Sziget, hvilken plats
sultan Soliman 1566 ville eröfra. I spetsen för en
knappt 3,000 man stark garnison försvarade Z. sig
med exempellöst hjeltemod mot turkarna. Sedan han
icke längre kunde hålla staden mot fienden, drog han
sig undan till slottet. Från d. 26 Aug. tili d. 1
Sept. skedde dagligen sju och flere stormningar mot
slottet, som alla afslogos. Då Soliman d. 4 Sept. 1566
dött framför Szigets murar, dolde storvesiren hans
död och lyckades d. 5 Sept. sticka det yttre slottet
i brand. Z. flydde med sitt manskap till den inre
borgen, men i denna funnos hvarken lifsmedel eller
krigsförråd, och d. 8 Sept. företogo turkarna
en allmän stormning. Z. gjorde med sin till 600
stridsmän sammansmälta skara ett utfall och föll,
tappert kämpande, jämte alla de sina. Slottet sprang
i luften med ett stort antal turkar. Belägringen
hade kostat sultanen 20,000 man och honom sjelf
lifvet. Z:s tappra försvar och undergång hafva gifvit
bl. a. Th. Körner ämne till sorgspel (se dessutom
Z. 2). — 2. Miklos Z., grefve, krigare, skald,
sonsons son till den föregående, f. 1616, blef 1647
ban af Kroatien och kämpade med stor framgång mot
turkarna, men drog icke jämnt med öfverfältherren
Montecuculi. Z. omkom på en vildsvinsjagt 1664. Under
titeln Az Adriai tengernek szirenája (Adriatiska
hafvets sirener, 1651) offentliggjordes hans samlade
arbeten, deribland det äldsta ungerska epos, Szigeti
veszedelene (Szigets fall), hvari han i femton sånger
under inflytelse af Virgilius och Tasso firat sin
ättefaders bedrifter. Z:s prosaiska skrifter utgåfvos
i Pest i 2 bd 1817. — 3. Peter Z., grefve, krigare,
den föregåendes broder och efterträdare som ban af
Kroatien, invecklades efter freden i Vasvár 1664 i
den s. k. vesselényiska sammansvärjningen, hvarför
han d. 30 April 1671 blef halshuggen. Med hans son
Boldizsár (Balthasar) utslocknade den berömda slägten
1703. Peters dotter Helena förmälde sig 1666 med Frans
I Rákóczi och blef moder till den berömde Frans II
Rákóczi. Som enka äktade hon den likaledes namnkunnige
grefve Imre Tökölyi. Hon följde denne i landsflykten
och dog i Nikomedia. A. B. B.
Zrvaniter, zarvaniter. Se Zoroaster.
Zschokke, Johann Heinrich Daniel, tysk-schweizisk
skriftställare och ämbetsman, f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
