Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zensile ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mossvegetationen i Pyrenéerna, i Finnmarken,
på Vestergötlands berg, på Gotland och Öland
o. s. v.
Zetterström, Karl, läkare, donator, föddes af fattiga
föräldrar i Rödöns socken i Jämtland d. 16 Maj 1767,
blef student i Upsala 1789, med. doktor 1797 samt
adjunkt i teoretisk och praktisk medicin vid Upsala
universitet 1802. Han erhöll professors karakter
1813 och utnämndes till professor i medicin 1820. År
1818 blef han hedersledamot i Sundhetskollegium
och 1815 ledamot af Vetenskapsakademien. Han var
dessutom ledamot af några andra in- och utländska
vetenskapliga samfund. Död d. 9 Nov. 1829. Såsom
informator i assessor H. Gahns hus i Stockholm
lärde han sig inse vaccinationens gagn och inlade
sedan stora förtjenster om detta skyddsmedels
utbredning. I sitt förnämsta literära arbete,
Initia historiae vaccinationis in Suecia, som
utkom 1816–21 i 20 disputationer, behandlade han
samma ämne samt erhöll år 1815 hedersmedaljen
i silfver för ådagalagdt nit för vaccinationens
främjande. Han understödde äfven kraftigt professor
Trafvenfelts bemödanden att åstadkomma läkarevård
på landet genom presterskapets biträde (den s. k.
prestmedicinen). Förutom ofvannämnda arbete finnas af
honom i tryck utgifna åtskilliga disputationer samt
ett åminnelsetal öfver assessor H. Gahn (i Vet. akad:s
handl.). — Z. har lemnat ett varaktigt minne efter sig
genom upprättande af det s. k. Jämtlands bibliotek,
som förvaras i en för ändamålet uppförd byggnad
på Stocke gamla skolbacke på Frösön, 8 km. från
Östersund. Hans afsigt med denna donation var
bl. a. att grundlägga en samling af de böcker,
som utkommit af trycket i Sverige. Om än brist
på medel lagt hinder i vägen för genomförandet af
detta syfte, kan dock biblioteket uppvisa en rätt
vacker samling af äldre arbeten i svensk historia
och biografi, af svenska tillfällighetsdikter m. m.,
i allt omkr. 25,000 större och mindre arbeten och
manuskript, dessutom öfver 12,500 disputationer samt
omkr. 4,000 porträtt, bland dem flere oljemålningar
och en mängd kopparstick. Af allt detta har emellertid
en del tillfallit biblioteket efter Z:s tid i form
af gåfvor från landshöfdingen Axel Adlersparres
och kontraktsprosten Ol. Nordenströms sterbhus, från afl. artisten
J. A. Winquist, från grefve Rudolf Adlersparre
i Arvika m. fl. Biblioteket är nu ordnadt och
katalogiseradt, men gör dock föga nytta till följd
af sitt isolerade läge. Fråga har derför nyligen
väckts om anskaffande af medel till uppförande af en
ny biblioteksbyggnad i Östersund. — Se S. J. Kardell:
»Minnen från fjällbygden och Fyrisvall.
Professor Carl Zetterström och hans tid» (1886).
S. J. K.
Zetterström, Vilhelmina (Mimmi) Katarina, född
Zetterström, målarinna, född i Gefle d. 3 Mars
1843, blef 1867 elev af konstakademien i Stockholm
och utställde der följande år ett »stilleben». År
1872 begaf hon sig till Paris för att fortsätta
sina studier, och der uppehöll hon sig sedermera
hufvudsakligen. Der utförde hon 1875 en figurrik
komposition, Interiör från Lappland, hvilken inköptes af franska
staten. Från 1876 härrör en mindre komposition,
Dalfolk (ett ungt par i det fria), 1891 skänkt till
svenska statens samlingar och sedermera deponerad i
museet i Örebro. Hennes största arbete är den stora
historiska kompositionen Charlotte Corday inför
revolutionstribunalet (Paris-salongen 1879). Fru
Z. dog i Paris d. 26 Maj 1885.
Zettervall, Helgo Nikolaus, arkitekt, öfverintendent,
född i Lidköping d. 21 Nov. 1831, bestämdes tidigt
för handelsyrket, men hvarken denna lifsuppgift eller
landtbrukarens, som äfven försöktes, tillfredsställde
honom. Återkommen till föräldrahemmet 1850, gjorde
han för första gången en byggnadsritning, då han
ritade ett nytt hus åt föräldrarna, som blifvit
husvilla vid Lidköpings brand 1849. Z. erhöll
nu en kontorsplats, der tiden delades emellan
nybyggnads- och spanmålsspekulationer. Af
arkitekten F. B. Oppman antogs han 1852 till elev
vid ombyggnaden af Lidköpings kyrka, och 1853
blef han elev vid konstakademien i Stockholm. Der
uppmärksammades han tidigt af Scholander och
fick åtnjuta dennes särskilda handledning. Under
sommarferierna hade han i uppdrag att verkställa
åtskilliga byggnadsföretag, såsom Ryholms slott
i Vestergötland 1855–56, biblioteket i Skara 1857
samt Vesterås domkyrkas reparation och ombyggnad
1858–59. Derjämte utarbetade han under Oppmans
ledning projekt till Jönköpings hotell och deltog i
täflingen för nytt teknologiskt institut, afsedt att
förläggas vid Kungsträdgården i Stockholm, hvarvid
han blef en af de 3 pristagarna. Afgångsbetyg från
akademien erhöll han 1860 och samtidigt anställning
som e. o. konduktör vid Öfverintendentsämbetet. —
Då prof. Brunius 1860 afgick från befattningen som
arkitekt vid Lunds domkyrka, kallades Z. till denna
plats. Under det att han 1861 utförde åtskilliga
ombyggnader och reparationer å domkyrkan, vaknade hos
honom tanken på hennes planmässiga och fullständiga
restaurerande. Detta betingade allvarliga studier
af den äldre medeltidens konst, hvilka föranledde
en resa (1862) till Tyskland, Frankrike och norra
Italien. I slutet af 1863 framlades det första
restaurationsprojektet, hvilket under de näst
följande åren närmare studerades, utvecklades och
fullständigades. Efter återkomsten från en andra
studieresa till Italien började han i Juni 1868
domkyrkans restauration, som oafbrutet fortgick
till i Nov. 1880, då alla konstruktiva arbeten voro
afslutade. Med grundlig kännedom om den romanska
stilen och i enlighet med den vid restaureringsarbeten
på denna tid öfverallt gällande principen att aflägsna
alla sådana tillsatser, som icke tillhörde den
abstraherade stil, i hvilken byggnaden ansågs vara
uppförd, utdrog Z. så att säga byggnadens romanska
konseqvenser och undanröjde sådana egendomligheter,
som kunde anses stå i strid med kyrkans hufvudstil och
hafva tillkommit efter byggnadens afslutande. Detta
arbete, det största i restaureringsväg som dittills
utförts i Sverige, ådrog sig synnerlig uppmärksamhet
och gaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
