Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vänersborg (Veners-), uppstad i Vestergötland - Vänersnäs (Veners-). Se Näs 9 - Väne-Ryr. Se Ryr 4 - Väne-Åsaka, socken i Elfsborgs län - Vänga, socken i Elfsborgs län - Vängarn (Venngarn), kungsgård i S:t Olofs socken, Upland, Stockholms län - Vänge. 1. Socken i Gotlands län - Vägne. 2. Vänge och Läby, socken i Upsala län - Vängolf. Se Vingolf - Vännernas samfund. Se Qväkare - Vännäs, socken i Vesterbottens län - Vänskapsöarna. Se Tongaöarna - Wänzlgeväret, österrikiskt bakladdningsgevär - Väpling. Se Klöfver - Väpnare, vapendragare. 1. I medeltidens riddareväsende yngling - Väpnare. 2. Väpnare l. svenner, en medeltida frälsemannaklass i Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allmanna läroverkets hus, de senare omgifna af
planteringar. Genom dessa öppna platser och
promenader delas staden i två stadsdelar, den
norra och den södra. Från Hamntorget leder den
långa Dalbobron öfver till fastlandet i v. Längst
i s. ligga jernvägsstationen, cellfängelset samt
gamla och nya begrafningsplatserna. I öfrigt må
nämnas, att i V. finnas hufvudkontor för V. enskilda
bank, afdelningskontor af Göteborgs enskilda bank,
sparbank, ett naturhist. och etnografiskt museum
(öppn. 1891), högre allmänt läroverk, en högre
flickskola m. fl. skolor samt ett med statsbidrag
understödt skolhem för blinda och döfstumma. I
staden utgifves »Tidning för Venersborgs stad och
län» 3 gånger i veckan. I kyrkligt hänseende utgör
V. jämte annexen Vassända-Naglum och Väne-Ryr ett
regalt pastorat i Skara stift, Väne kontrakt. Vid
riksdagsmannaval till Andra kammaren bildar V. en
valkrets tillsammans med Åmål och Kungelf. Stadens
vapen föreställer en seglande bojert.
En liten stad, benämnd Brette, hvars privilegier
utfärdades 1620, låg fordom vid södra stranden af
sjön Vassbotten omkr. 5 km. från V. Den låg dock
ej väl till, hvarför borgarena 1642 flyttades till
det nuvarande V., som anlades på gården Hufvudnäs’
egor och erhöll sitt namn efter en till det nya
samhällets skydd uppförd skans. Knappt hade dock
den nya staden börjat bebyggas, innan den tillika
med skansen intogs och ödelades af danskarna 1644,
hvarvid kyrka samt råd- och skolhus förstördes. Samma
öde drabbade den å nyo uppförda staden 1676. Tre
år senare blef den länsresidensstad. Staden har
sedermera varit skonad för krigsolyckor, men
två gånger ödelagts af eldsvådor, 1777 och 1834,
efter hvilken sistnämnda staden helt och hållet
omreglerades. Stadens privilegier bekräftades
d. 12 Nov. 1646. Stapelstadsrätt erhölls
1858, men upphörde på stadens begäran 1867.
A. G.
Vänersnäs (Veners-). Se Näs 9.
Väne-Ryr. Se Ryr 4.
Väne-Åsaka, socken i Elfsborgs län, Väne härad. Areal
7,655 har. 2,081 innev. (1892). Annex till Vestra
Tunhem, Skara stift, Väne kontrakt.
Vänga, socken i Elfsborgs län, Vedens härad. Areal
3,519 har. 495 innev. (1892). Annex till Bredared,
Skara stift, Ås kontrakt.
Vängarn (Venngarn), kungsgård i S:t Olofs socken,
Upland, Stockholms län, vid Mälarens vik Garnsvikens
vestra strand, straxt n. om Sigtuna. 10 mtl, med en
areal af 913 har och ett taxeringsvärde af 200,000
kr. Kungsgården är utarrenderad mot en summa af
6,150 kr. – V., som under medeltiden hette Vinagarna,
var enligt en legend under hednatiden »drottning
Disas» residens (en på gården förvarad målning från
M. G. De la Gardies tid framställer scener ur Disas
saga). Genom riksrådet Måns Karlssons af Eka gifte
med Sigrid Eskilsdotter (Banér) kom gården till
Ekaslägten och ärfdes af Måns Karlssons dotterson
konung Gustaf I. V. behandlades sedermera som
kronogods och förläntes 1568 till Johan III:s svåger
hertig Magnus af Sachsen, hvilkens son hertig Gustaf
af Sachsen lät till ett gammalt hus af gråsten 1594
bygga ett hus af tegel så nära det förra, att de synts
vara ett. Sedermera tillföll V. Gustaf II Adolf,
som 1627 bortgaf det till grefve F. B. von Thurn,
hvilkens son grefve H. von Thurn 1653 sålde det till
grefve M. G. De la Gardie. Från denne reducerades
det, men han fick behålla det på sin lifstid, och han
afled der 1686. Han satte slottet vid V. i det skick,
hvari det ännu befinner sig. Sedermera har det under
olika vilkor varit upplåtet till personer af slägterna
Fleming, Piper, Gyllenborg, Gerner, Printzensköld,
Posse och Ihre. Närmaste jernvägsstation är
Märsta. B. S.
Vänge. 1. Socken i Gotlands län, Norra häradet. Areal
3,971 har. 539 innev. (1892). V. bildar med Buttle
och Guldrupe ett konsistorielt pastorat, Visby
stift, Medelkontraktet. – 2. Vänge och Läby,
socken i Upsala län, Ulleråkers härad. Areal 6,861
har. 1,044 innev. (1892). De båda kommunerna V. och
L. äro förenade till en kyrkosocken, som utgör ett
konsistorielt pastorat, Upsala stift, Ulleråkers
kontrakt.
Vängolf. Se Vingolf.
Vännernas samfund. Se Qväkare.
Vännäs, socken i Vesterbottens län,
Umeå tingslag. Areal 55,502 har. 4,413
innev. (1892). V. utgör ett regalt pastorat,
Hernösands stift, Vesterbottens första kontrakt. –
Till V. kyrkoby vid Ume elf, något ofvanför dennas
förening med Vindelelfven (857 km. från Stockholms
centralstation), öppnades Norra stambanan d. 10
Okt. 1891, och d. 6 Dec. 1893 fullbordades delen
n. derom, till Boden, något n. om Lule elf, vid
Luleå–Gellivara-banan, hvarigenom Gellivara malmberg
nu står i jernvägsförbindelse med nedre Sverige.
Vänskapsöarna. Se Tongaöarna.
Wänzlgeväret, österrikiskt bakladdningsgevär
(förändringsmodell 1867) med 13,9 mm. kaliber,
grundadt på Milbanks system (se Eldhandvapen,
sp. 348). Geväret har i olikhet med detta en regel,
som vid affyrningen infaller i slutstycket och
fastlåser detta samt vid hanens spännande åter
utdrages. H. W. W.
Väpling. Se Klöfver.
Väpnare, vapendragare (Lat. armiger, T. knappe,
Fr. écuyer, Eng. squire, D. och N. væbner). 1. I
medeltidens riddareväsende yngling, som hade lemnat
pagens utvecklingsgrad och utbildades till att göra
sig värdig riddareslaget. Se Riddare, sp. 1088–89. –
2. Väpnare l. svenner, en medeltida frälsemannaklass
i Norden. Redan i handlingar från 1287 göres i
Danmark skilnad på riddare och väpnare. I Sverige
intogo väpnarna en ställning emellan riddare och
allmänneliga frälsemän. De delade med riddarna
hedern att kunna inkomma i rådet, hvilket enligt
landslagen skulle besättas med kyrkans dignitärer
samt 12 verldsliga män tagna bland riddare eller
svenner, och jämte riddarna räknades väpnarna till
»välbördige» (välborne) män, medan frälsemän af lägre
klass benämndes »friborne». Men väpnare egde ej »rida
öfver riket» med så stort följe som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
