Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Väfnad, tekn., tyg, som tillverkats å väfstol - Väfnad (Lat. textus). 1. Anat. - Väfnad. 2. Bot. Se Cellbildning och Cellväfnad. - Läran om organismernas väfnader kallas histologi (se d. o.) - Väfspindlar. Se Spindeldjur - Väfstol. Se Väfnad, tekn. - Väft (inslag). Se Väfnad, tekn. - Väfvarefoglar, Ploceidæ (Ploceini), zool.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snabbt som den enklaste vara. Ett afgörande framsteg i
denna riktning var den af engelsmannen John Kay 1733
gjorda uppfinningen af snällskytteln. Det första
försök till mekanisk väfstol konstruerades 1678 af
den franske sjöofficeren De Gennes, men befanns vara
af intet praktiskt värde. 1745 gjorde Vaucanson ett
dylikt försök, och utan kännedom ens om den vanliga
handväfstolens inrättning konstruerade den engelske
prestmannen Cartwright 1785 sin första mekaniska
väfstol, en klumpig och högeligen ofullkomlig
maskin, hvilken han dock efter hand förbättrade så,
att den blef ett af de sinnrikaste hjelpmedel, som i
industrifrämjande syfte uttänkts. Till full användning
bragtes maskinväfstolen dock först af Rich. Roberts
i Manchester, 1822. – Om textilindustriens historik
och statistik, särskildt hvad Sverige beträffar, se
Bomullsindustri, Corchorus (för juteväfnad), Kläde,
Linneindustri, Sidenindustri och Ylleindustri. De
svenska väfnadsfabrikerna utgjorde 1891 ett
sammanlagdt antal af 127, med 12,862 arbetare och
ett tillverkningsvärde af 34,772,000 kr.
Väfnad (Lat. textus). 1. Anat. Den allmänna
anatomien, som har till uppgift att analysera
organismen i dess enklaste delar och att sammanfatta
dessa under successivt högre enheter, rör sig med
begreppen cell, väfnad, organ och system. Cellerna
(se Cell) äro organismens elementardelar. Någon högre
enhet känna vi icke. Organismen utvecklar sig ur en
enda cell, den befruktade äggcellen. Denna delar sig i
tvänne nya celler, och hvar och en af dessa delar sig
i sin ordning o. s. v. Inom den utvecklade organismen
förete cellerna mångfaldiga former och äro på flere
olika sätt anordnade i förhållande till hvarandra. Man
kan urskilja olika slag af celler, skiljande sig
till form, kemiska beståndsdelar och fysiologiska
egenskaper samt till sin embryologiska härstamning
ur de olika bildningar, de s. k. fruktbladen (se
Ägg), som närmast uppstått efter den ursprungliga
äggcellens delning. – Med uttrycket väfnad förstår
man en sammanfattning af ett eller flere slags
celler, anordnade på ett visst sätt, utan att man
dermed utsäger något angående den ifrågavarande
cellkomplexens yttre form. – I ett organ ingå i
regeln flere väfnader, och det sätt, hvarpå dessa äro
anordnade, betingar organets »struktur». Begreppet
organ eger alltid bestämningarna af en viss yttre
form och af ett visst läge i organismen. En muskel
är ett organ, som utgöres, utom af den egentliga
muskelväfnaden (de s. k. muskeltrådarna), af bindväf,
nerver och kärl. Likaså är lefvern ett organ. Detta
organ utgöres till sin hufvudmassa af epitelväfnad,
de s. k. lefvercellerna; men dessutom ingå i
byggnaden af detta organ bildningar, som tillhöra
andra väfnader: bindväf, kärl och nerver. Talar
man om lefverväfnad eller om lefverns struktur,
menar man det karakteristiska sätt, hvarpå de
nämnda bildningarna äro i lefvern anordnade. –
Flere organ sammanfattas till en högre enhet,
ett system: bensystem, muskelsystem, kärlsystem,
matsmältningsapparat,
urogenitalsystem, nervsystem. – Hvarje indelning af
väfnaderna måste blifva mer eller mindre
godtycklig. Olika författare hafva också genomfört
densamma på olika sätt och med användning af
olika indelningsgrunder. Den indelning, som här
meddelas, anföres af Kölliker, och grundtanken i
densamma är följande. Alla väfnader hafva samma
ursprung, äggcellen. Ur denna uppstå bildningar,
som vidare utveckla sig i olika riktningar, och
inom dessa olika utvecklingsserier differentiera
sig de särskilda väfnaderna mer eller mindre
skarpt, i samma mån som de afpassa sig för vissa
bestämda funktioner. Man får så 1) epitelväfnader,
2) väfnader tillhörande bindesubstansgruppen,
3) muskelväfnad och 4.) nervväfnad. – Till
epitelväfnaderna räknas epidermisväfnaden i
huden, hornbildningar, såsom naglar och hår, samt
slemhinnornas och körtlarnas epitel; vidare räknas
till denna grupp den väfnad, hvaraf linsen i ögat
består. Dessa väfnader karakteriseras i allmänhet
deraf att cellerna äro ordnade tätt intill hvarandra,
endast med en ringa mängd kittsubstans emellan sig
(jfr Epitel). – Till bindesubstansgruppen räknas de
olika formerna af bindväf, elastisk väfnad samt brosk-
och benväf. De flesta hithörande väfnader utmärkas
deraf att mellan cellerna förefinnes en substans
– grundsubstans l. intercellularsubstans –, hvars
bildning antages ske under cellernas inflytande, och
hvars egenskaper till stor del karakterisera de olika
väfnaderna. De hithörande väfnaderna sammanfattas
stundom under namnet »stödjesubstanser», emedan de
tjenstgöra som stöd eller hylle för andra kroppsdelar,
t. ex. benväfnaden (som utgör skelettet), nerv- och
muskelskidor, läderhuden m. m. – Angående muskel-
och nerv-väf se Muskler och Nervväf. – Då de olika
väfnaderna hafva samma ursprung, skulle man kunna
tänka sig möjligheten af att de inom den utvecklade
organismen under vissa omständigheter kunde öfvergå i
hvarandra. I detta hänseende förhålla sig väfnaderna
olika, alltefter den grad, till hvilken de kunna anses
hafva differentierat sig och så att säga aflägsnat
sig frän det embryonala stadiet. Muskelväf
och nerv-väf – de väfnader, som anses hafva
utvecklat sig längst i nyss antydda riktning –
kunna inom den utvecklade organismen ej uppkomma
ur eller öfvergå till andra väfnader. Detsamma
är förhållandet med epidermisväfnaden samt de
flesta körtelepitelierna. De olika formerna af
bindesubstanser synas deremot kunna öfvergå i
hvarandra. – 2. Bot. Se Cellbildning och Cellväfnad. –
Läran om organismernas väfnader kallas histologi
(se d. o.). J. E. J–n.
Väfspindlar. Se Spindeldjur.
Väfstol. Se Väfnad, tekn.
Väft (inslag). Se Väfnad, tekn.
Väfvarefoglar, Ploceidae (Ploccini), zool., är
en familj, som tillhör ordningen Passeres bland
foglarna. Dessa foglar, som lefva i Afrika, Ostindien
och Australien, utmärka sig framförallt genom sina
konstmässigt byggda bon, hvilka sammanväfvas af
grässtrån, risqvistar eller dylikt. Dessa bon hafva
ofta formen af en pung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
