Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Väderleksförutsägelse. Att förutsäga väderleken har sedan urminnes tid ansetts för en lika lockande som svår uppgift - Väderlekskarta (jfr Synoptisk) är en karta å hvilken mer eller mindre fullständigt afbildas de olika meteorologiska element, som samtidigt iakttagits vid olika stationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3. De minsta anticyklonerna utbilda sig på baksidan
af cyklonerna och följa i sin rörelse dessa.
4. Tvänne mindre och närbelägna anticykloner
rotera ofta medsols kring hvarandra, ehuru
mindre hastigt och regelbundet än tvänne närbelägna
cykloner. (Beträffande detaljerna hänvisas
till de i art. Väderlek citerade arbetena af Hamberg
och Abercromby).
Cyklonernas rörelse från vester till öster är
hastigare och regelbundnare i Nord-Amerika än i
Europa. I Nord-Amerika röra sig vanligen äfven de
mellanliggande anticyklonerna regelbundet i samma
riktning. Detta synes äfven vara fallet i den södra
tempererade zonen. Den amerikanske meteorologen
H. Clayton har nyligen visat, att denna regelbundna
rörelse ger upphof till periodiskt återkommande
förändringar i väderleken af 6 eller 7 dagars längd
(men stundom längre och stundom kortare, från 4 till
9 dagar), som ofta fortgå regelbundet mera än en
månad och derför kunna med framgång användas till
förutsägande af väderleken på längre tid. Dylika
perioder förekomma, ehuru mindre regelbundet, äfven
i Europa. Fenomenet är ännu alltför litet studeradt,
för att man skulle kunna afgöra huruvida det beror
blott på lagarna för cyklonernas egen rörelse,
deras medelstorlek, rörelseriktning och hastighet,
eller om det sammanhänger med någon periodisk
rörelse utanför jorden. Clayton vill sätta det i
samband med solrotationen. – En stor svårighet vid
väderleksförutsägelserna för Europas vestra stater
ligger deri att observationer ej kunna erhållas
från Atlantiska hafvet; ett förslag att så vidt
möjligt afhjelpa denna brist genom nedläggande af
telegrafkabel till Färöarna och Island har hittills,
på grund af bristande penningmedel, ej kommit till
utförande. – Jfr Meteorologi och de meteorologiska
artiklarna. N. E–m.
Väderlekskarta (jfr Synoptisk) är en karta, å
hvilken mer eller mindre fullständigt afbildas
de olika meteorologiska element, som samtidigt
iakttagits vid olika stationer: lufttryck, vind,
temperatur, fuktighet, luftens täthet, moln,
nederbörd o. s. v. För att göra bilden åskådligare
brukar man genom linier (»nivålinier») förbinda
de punkter å kartan, hvarest, efter ögonmått att
döma, luften har samma tryck, temperatur, täthet,
fuktighet o. s. v. Man får sålunda isobarer:
linier för lika lufttryck, isotermer: linier för
lika temperatur, isopykner l. isodenser: linier för
lika täthet, linier för lika absolut eller relativ
fuktighet o. s. v. Äfven dragas linier för lika stor
förändring hos dessa element. Vid hvarje meteorologisk
central-anstalt uppritas dagligen flere sådana kartor
för olika iakttagelsetimmar och för olika element. De
ojämförligt vigtigaste kartorna äro de, som framställa
lufttrycket, vindarna och väderleken. Lufttrycket
måste vara reduceradt till 0°, normaltyngd och
hafsytan. Isobarerna dragas, då större noggrannhet
fordras, för hvarje millimeter; hvar femte betecknas
genom gröfre streck. Ofta dragas isobarerna endast
för hvar femte millimeter, hvilket dock i många fall
är otillräckligt för en noggrannare kännedom om
lufttrycksfördelningen. I land med engelsktalande
befolkning, hvarest barometerhöjden angifves i
engelska tum, dragas isobarerna för hvarje femtedels,
tiondedels eller tjugondedels tum (motsvarande
5, 2 1/2 eller 1 1/4 mm.). Om reduktionen till 0°
se Barometer, och om reduktionen till hafsytan
se Barometerstånd och Höjdmätning. För högt
belägna stationer i det inre af en kontinent
blir reduktionen till hafsytan tämligen osäker,
alldenstund man för reduktionens utförande måste
föreställa sig kontinentens öfver hafsytan liggande
landmassa ersatt med ett blott antaget luftlager
af en viss temperatur och fuktighet. Denna
osäkerhet minskas, om lufttrycket, i stället
för att reduceras till hafsytan, reduceras till
kontinentens medelhöjd. Reduktionen till normaltyngd,
hvars riktighet länge varit erkänd, har dock först
från 1893 års början blifvit allmänt införd i de
europeiska väderlekstelegrammen (af europeiska
stater hafva endast Frankrike, England, Spanien,
Portugal och Grekland ännu ej antagit densamma). I
Nord-Amerikas Förenta stater infördes den för
flere år sedan. Reduktionen består deri att
qvicksilfverpelarens höjd rättas till hvad den
skulle vara, om tyngdkraften å observationsorten
hade samnia styrka som vid 45° geografisk bredd och
hafsytan. Rättelsen till normaltyngd sker enligt
formeln
B0 = B – 0,00259 cos 2l – 0,000000196 h,
der B betyder den aflästa barometerhöjden vid
l° geografisk bredd och h meters höjd öfver
hafvet, B0 motsvarande barometerhöjd reducerad
till normaltyngd. Rättelsen utgör för vanligt
barometerstånd (omkr. 760 mm.)
| vid | 90° | (polen) | + 2,0 | mm. |
| » | 66 1/3° | (polcirkeln) | + 1,4 | » |
| » | 59 1/3° | (Stockholm) | + 0,9 | » |
| » | 49° | (Paris) | + 0,3 | » |
| » | 45° | ± 0,0 | » | |
| » | 23 1/2° | (vändkretsen) | – 1,4 | » |
| » | 0° | (eqvatorn) | – 2,0 | » |
| Väderleksbeteckning. | |
| ○ | klar himmel |
| ◔ | nästan klar himmel |
| ◑ | halfklar himmel |
| ◕ | nästan mulen himmel |
| ● | mulen himmel |
| •, ⠇ | regn |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
