Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vulkanisera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
braunschweigska landsdomstolen dömd till döden och
d. 24 Sept. 1537 afrättad i Wolfenbüttel.
Samtidens dom var honom icke gunstig, grundad som
den var på hans bekännelser om förrädiska planer mot
Lybeck, der han efter att hafva gjort sig till herre
skulle införa vederdöparnas lära och regemente m. m.,
och för den olyckliga utgång hans storpolitiska
företag fingo. Efterverlden har gjort honom mera
rättvisa både genom att underkänna de grunder och
den domstol, som beredde honom en skymflig död, och
genom att tillräkna honom mindre skuld i de stora
olyckor, som han synes hafva tillställt, och till
hvilka så många andra omständigheter medverkade. Hans
öde var att blifva offer för en rörelse, som han väckt,
men icke kunde leda, och hvars vidtgående följder han
ej synes hafva beräknat. Se G. Waitz: »Lübeck unter
Jürgen Wullenweber und die europäische politik» (3
bd, 1855–56). Gutzkow och H. Kruse hafva behandlat
W. dramatiskt. Spr.
Vullers [fu’l-], Johann August, tysk orientalist,
f. i Bonn 1803, studerade 1822–30 i Bonn och
Paris orientaliska språk samt blef 1831 docent
i Bonn och 1833 professor i orientaliska språk i
Giessen. Död derst. 1880. Hans förnämsta arbeten
äro: Harethi moallaca cum scholiis Zuzenii
(1821), Tarafae moall. c. sch. Zuz. (1829;,
Chresthom. schahnamiana cum glossar. (1833), Mirchondi
hist. Seldschukid. (pers. text och tysk öfvers., 2
bd, 1838), Syntaxis et ars metrica persarum (1850),
Lexicon persico-latinum etymol. (2 bd med suppl.,
1855–67), Gramm. linguae persicum (1870), de båda
sista arbetena prisbelönta af Institut de France,
och Firdusii liber regum, qui inscribitur Schahname
(3 bd, 1876–84). H. A.
Wulli (rättare Uli), ett kuperadt, skogigt landskap
i Vest-Afrika, i franska Senegambien, på norra sidan
af mellersta Gambia, omfattande ett förbund af ett
tjugotal mandengabyar med omkr. 4,500 innev. Dess
hufvudort är Delafine (Sini), sedan Medina, den
gamla hufvudstaden, 1877 förstördes. Bomull, tobak
och grönsaker äro hufvudprodukter. Européer hafva
färdats genom landet, men endast genom dess södra del,
såsom Rubault (1786), Mungo Park (1796), Raffenel
(1844) och Lenoir (1884). Genom Gallienis fälttåg
(1886–87) ställdes landet under franskt protektorat.
Vulnerabel (Fr. vulnerable, af Lat. vulnus, sår),
sårbar.
Vulpes. Se Räfslägtet.
Vulpian [vylpia’ng], Edme Félix Alfred, fransk
läkare, f. 1826, blef 1853 med. doktor i Paris
och 1860 agrégé vid medicinska fakulteten samt
kallades 1867 till professor i patologisk anatomi
dersammastädes. 1872 öfvergick han till professuren
för jämförande och experimentel medicin. Samtidigt
verkade han såsom sjukhusläkare och blef 1875
dekanus vid medicinska fakulteten samt 1876 medlem
af Académie des sciences. Död 1887. Utom en stor
mängd smärre afhandlingar utgaf han Leçons sur la
physiologie du système nerveux (1866), Leçons sur
l’appareil vaso-moteur (2 bd, 1874–75), Leçons sur
la pathologie expérimentale
de l’appareil digestif, Leçons sur l’action
physiologique des poisons et médicaments (1875),
Clinique médicale (1878) och Maladies du système
nerveux (1879).
Vulpinit (Fr. pierre de Vulpino), miner., en numera
ej använd benämning på anhydrit (se d. o.).
Vulpius, Christian August, tysk skriftställare,
f. 1762 i Weimar, blef 1805 bibliotekarie derstädes
och fick 1816 titeln storhertigligt råd. Död
1827. V. hopskref en mängd förströelselektyr:
klena skådespel (t. ex. det 1830 öfvers. »Carl
den tolfte i Bender»), komiska romaner och
rysningsväckande röfvareromaner af den simpla och
löjligt uppstyltade art, som då för tiden var så
begärlig, främst den beryktade Rinaldo Rinaldini,
der räuberhauptmann (3 bd, 1798, 8:de uppl. 1858;
senaste sv. öfvers. 1890), som vardt förebilden för
en mängd dylika. V. utgaf tidskrifterna »Kuriositäten
der physisch-litterarisch-artistisch-historischen
vor- und mitwelt» (1810–23) och »Die vorzeit» (4 bd,
1817–21). Genom sin syster Christiane var han svåger
med skalden Göthe.
Wulst, T., puta, valk. 1. Byggnadsk., qvartstaf
(T. viertelstab), en torus l. rundstaf (se dessa
o.) med profil af en fjerdedels cirkel. – 2. Herald.,
hjelmkrans (se d. o.).
Vultejus, Johannes, prest, psalmförfattare, född
i Stockholm d. 13 Jan. 1639, sonson af en körsnär
Vult, som inflyttat från Steiermark, blef student i
Upsala 1656, filos. magister 1668, prestvigd 1669 på
kallelse till huspredikant hos riksmarskalken grefve
M. G. De la Gardie och s. å. kyrkoherde vid Tyska
församlingen i Göteborg. Derifrån kallades han af
enkedrottning Hedvig Eleonora till öfverhofpredikant
och vardt 1678 kyrkoherde i Riddarholms och Bromma
församlingar. 1685 erhöll han på begäran afsked från
hofpredikantbefattningen. Död d. 23 Mars 1700. En hans
son adlades med namnet Vult von Steijern (se d. o.). –
V. var en af sin tids mest ansedda predikanter och
fick i uppdrag att hålla likpredikningar öfver rikets
yppersta män. Han utarbetade en Postilla compendiosa
på vers (1686) och diktade Einige buss-, lehr-,
tröst- und dancklieder (1691) samt psalmen n:r 244 i
gamla ps. b., i form af en dialog mellan syndaren och
Jesus (omarb. till n:r 177 i 1819 års ps. b.). V:s
»Post-illa» finnes utgifven i del XIII af Hansellis
»Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare»
etc. (l870).
Vultur och Vulturidae. Se Gamfoglar och Grå gamen.
Vulturnum, fordom namn på Capua.
Vulturnus. Se Volturno.
Vult von Steijern [fullt], Nils Henrik (skrifter sig
endast von Steyern), ämbetsman, född i Landeryd
d. 29 Dec. 1839, är sonsons sonson af Johan Julius
Vult (son af Joh. Vultejus; se denne), hvilken föddes
1695, under längsta tiden af sin ämbetsmannabana
tillhörde Kommersekollegium, adlades 1743 med
namnet Vult von Steijern, utnämndes till president
i Kammarrevisionen 1767 och afled d. 9 Aug. s. å. En
af hans son Gustafs söner, Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
