Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vrtra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
revolution (1877–83), hvilken undersökning går från
rikets äldsta tider. Invald i Académie des sciences
morales et politiques 1862, lemnade han många bidrag
till dess handlingar.
Vuk, Stefanovitj. Se Karadjitj.
Vukari l. Ukari, stad i mellersta Sudan,
hufvudstad i riket Kororofa, 35 km. s. om Nigers
biflod Benue. Omkr. 6,000 innev. (enl. Flegel). Staden
kallades af Vogel Okale, af William Allén
Okare. Barth samlade under sina resor i dessa trakter
upplysningar om staden, men den förste europé, som
besökte den, var Flegel (1883). Äfven det i Kororofa
herskande folket Djuku kallas stundom V.
Vukovar, hufvudstad i kroatisk-slavoniska komitatet
Syrmien, på högra stranden af Donau, der den träskiga
Vukafloden faller ut, delande staden i tvänne
delar. Omkr. 9,000 innev. Jernvägen från Ungern till
Bosnien går förbi staden.
Vula, sjöv., omvira eller bekläda någonting med
jämna slag af tåg, lina, platting, segelduksremsor
l. dyl. till skydd mot nötning eller för att
förstärka eller förminska ljud, såsom t. ex. då en
åra »vulas» i tullgången. Detta ord användes förr
äfven i betydelsen »surra», såsom då bogsprötet
fastsurrades till »skägget» (stäfven). Tåget,
som nyttjades dertill, kallades vulningståg,
träklossarna på bogsprötet, mellan hvilka det
låg, vulningsklampar, och de aflånga hålen i
skägget, genom hvilka det inträddes, vulningshål.
R. N.
Vulberg. Se Adelöf.
Vulcan, tändsticksfabrik, anlagd 1868. Se Tidaholm.
Vulcanal och Vulcanalia. Se Hefaistos.
Vulcanius (latinisering af hans ursprungliga namn,
De Smet), Bonaventura, nederländsk filolog, f. 1538
i Brügge (hvarför han stundom kallas Vulcanius
Brugensis), studerade i Louvain, var i elfva år
sekreterare hos kardinal Mendoza i Spanien samt blef
sedan den förste rektorn vid Antwerpens nyinrättade
skola och 1578 professor i grekiska vid Leidens
universitet. Död 1615. V. var en mångsidigt lärd och
en flitig författare, förnämligast såsom utgifvare af
latinska och grekiska texter, af hvilka de för den
vetenskapliga verlden betydelsefullaste voro hans
upplagor af Jordanes’, Isidorus’ och Prokopios’
arbeten om goterna (1597) och Paulus Diaconus’
»Historia langobardorum» (1595). Af ännu mycket
större vigt är dock det arbete, De literis et lingua
getarum sive gothorum, som 1597 utgafs (i Leiden)
af V. under uppgift att det till författare hade en
»anonymus». Denna lilla bok blef en mäktig häfstång
för det germanska språkstudiets uppblomstring till
följd af de många väckelser till fortsatt forskning,
som den meddelade i och genom sina många utdrag ur
dittills okända eller föga beaktade källor, såsom
»Codex argenteus», Busbecqs reseberättelse angående
Krimgoterna, nordiska runalfabet och runinskrifter,
Tatians och Willirams arbeten samt Annosången
och Strassburgseden på fornhögtyska, konung Alfreds
angelsachsiska öfversättning af »Cura pastoralis»
och slutligen äfven en isländsk bibelöversättning.
Ad. N–n.
Vulcanus (äldre form Volcanus), mytol., eldens
gud hos romarna, motsvarande grekernas Hefaistos.
V. uppfattades dels såsom en härjande, förstörande,
dels såsom en välgörande makt och gällde enligt äldre
föreställningar äfven såsom en eldstadens eller
härdens gudomr hvilken vakade öfver husets eller
familjens väl. Dessa föreställningar hafva särskildt
funnit uttryck i sagorna om Caeculus, grundläggaren
af Proeneste, hvilken skulle hafva varit son af
eldens gud och funnits vid härden, samt om Servius
Tullius, för såvidt denne betraktades såsom son af
härdens eller husets lar, hvilken också en gång
omgaf hans hufvud med eldsken. V. synes äfven hafva
uppfattats såsom en krigets gud, åt hvilken stundom
byte helgades. Till honom vande man sig ock med böner
för att afvända eldsolyckor. Se vidare Hefaistos.
R. Tdh.
Vulcanus, en ifrågasatt intra-merkurial planet. Se
Leverrier.
Vulci l. Volci, etrurisk stad, som först 280
f. Kr. intogs af romarna, sedan hela det öfriga
Etrurien redan var underkufvadt. V. låg omkr. 22
km. v. om Toscanella och 10 km. ofvanför Montalto
på högra stranden af Fiora, der nu Piano de Volci
l. Vulci ligger. Till vulciernas ganska stora
område hörde äfven den 30 km, aflägsna staden
Cosa, med Herkuleshamnen, som 275 f. Kr. blef romersk
koloni, och hvars ruiner, polygona murar med torn,
ligga 6 km. s. ö. om Orbetello. Platsen heter nu
Ansedonia. I nyare tid är V. företrädesvis bekant
genom de utgräfningar, som sedan 1827 företagits
i stadens gamla nekropol, hvilken låg vid Timones
mynning i Fiora, vid det nuv. Ponte-della Badia,
och som bragt i dagen tusentals etruskiska vaser och
andra fornsaker.
Wulfenit (T. gelbbleierz), miner., är en i tetragonala
systemet kristalliserande förening af blyoxid och
molybdensyra, PbO MO3 af gulgrå till orangegul färg
och egentlig vigt = 6,5–6,9. Wulfeniten förekommer
sittande i ådror tillsammans med blyglans i Kärnten
samt vid Přibram och Rezbanya i vackra kristalldruser
äfvensom på flere ställen i Amerika. Mineralet anses
vara en sönderdelningsprodukt efter blyglans och
nyttjas såsom blymalm. Ant. Sj.
Wulff, Fredrik Amadeus, fonetiker, språkforskare, född i
Göteborg d. 11 Febr. 1845, blef student i Lund 1866,
filos. doktor 1874 och docent i franska språket
1875. Han utnämndes 1879 till lektor i franska och
engelska vid Lunds katedralskola, men lemnade redan
1882 denna plats för att odeladt egna sig åt rent
vetenskapliga sysselsättningar och blef 1888 den
förste-innehafvaren af den då vid Lunds universitet
nyinrättade e. o. professuren i de romanska språken,
som förut varit förenade med de germanska under en
för båda dessa språkgrupper gemensam lärostol. – Inom
studiet af de romanska språken har W. varit verksam
dels genom utgifvande af texter från dessa språks
äldre perioder, dels genom speciella undersökningar
af syntaktiska och fonetiska frågor. Som vetenskaplig
fonetiker eger han stort anseende, och han har som
sådan gjort vårt eget språks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
