Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vosges ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konsthistoriska arbetena Rembrandt, sa vie et ses oeuvres
(1868; 2:dra uppl. 1876) och Frans Hals (1872). Äfven
hans metriska öfversättning af Houmros’ »Ilias»
(1878–80) åtnjuter anseende.
Vosnesensk [vaṡnese’nsk], stad i ryska guvern. Cherson,
på venstra stranden af Bug. Omkr. 10,000 innev. Handel
med landtmannaprodukter och frukt.
Voss, dalgång i Söndre Bergenhus amt, Norge,
genomflytes af Vosselfven, som utfaller i
Bolstadfjorden efter att hafva genomflutit Vagnsvand (8
qvkm.) och Evangervand. V. innesluter tre pastorat,
Evanger, Voss och Vossestranden, med tills. 10,400
innev. (1891). Jernvägen från Bergen till
V. har många tunnlar, och ensamt på sträckan utmed
Evangervand räknas 8 sådana med en sammanlagd längd
af 902 m. En af brännpunkterna för turisttrafiken
är Vossevangen vid Vossevandet, hvarifrån vägar
leda till Sogn och Hardanger. Naturen i V. påminner
mera om Östlandet än om Vestlandet, ehuru fjällen
vid Vagnsvandet resa sig till 1,400–1,500 m. höjd.
E. H.
Voss [fåss], latiniser. Vo’ssius. – 1. Gerhard
Johann V., tysk-holländsk filolog, teolog och
historiker, föddes 1577 i Heidelberg, dit hans
fader, en nederländare, flytt med anledning af de
mot protestanterna riktade förföljelserna. Snart
återvände dock familjen till sitt fädernesland, der
den unge V. vid universitetet i Leiden studerade
teologi, klassisk literatur och historia. År 1600
befordrades han till rektor vid högskolan i Dortrecht
och var 1614–19 direktor för teologiska kollegiet
i Leiden. Såsom misstänkt för kätteri måste han
nedlägga detta ämbete och utnämndes i stället
(1622) till professor i retorik och kronologi,
till hvilka ämnen sedan lades äfven grekiska. Han
afböjde en kallelse till Cambridge (1624), men
flyttade 1632 till Amsterdam såsom professor vid
det nyinrättade Athenaeum derstädes. Han dog i
Amsterdam 1649. V. var en af sin tids yppersta
lärde. Till det latinska språkets vetenskapliga
studium äfvensom till grekisk och romersk historia
har han lemnat betydande bidrag. Han var derjämte
den förste, som förstått att från den historiska
utvecklingens synpunkt betrakta såväl hedniska
religionsläror som den kristna teologiens dogmer. Hans
samlade skrifter utgåfvos i sex volymer i Amsterdam
1695–1701. De betydelsefullaste bland dessa skrifter
äro Commentariorum rhetoricorum libri VI (1606),
Historia pelagiana (1618), De historiis graecis
libri III (1624), De historiis latinis libri III
(1627) och De theologia gentili (1642). – 2. Isaak
V., holländsk filolog, den föregåendes son, f. 1618 i
Leiden, gjorde som yngling stora framsteg i klassisk
filologi samt i arabiska, matematik och fysik. Han
besökte 1641–45 England, Frankrike och Italien för att
inleda bekantskap med lärda män och samla värdefulla
handskrifter samt utnämndes 1646 till holländsk
historiograf och bibliotekarie i Amsterdam. 1648
efterkom han drottning Kristinas af Sverige inbjudning
att sälla sig till den hofstat af lärda utländingar,
som hon samlade omkring sin person. V. undervisade
drottningen i grekiska, anställdes såsom hennes
bibliotekarie och öfverhopades med hedersbevisningar,
men föll flere gånger i onåd, bl. a. på grund af
sitt ständiga kif med den lärde Salmasius. Efter
drottningens tronafsägelse, 1654, återvände V. till
Holland och medförde som god pris »Codex argenteus»
(se d. o.), hvilken M. G. De la Gardie sedermera
lyckades återköpa. V. vann derefter genom sina
arbeten den franske statsmannen Colberts gunst och
erhöll 1663 en pension af Ludvig XIV. 1670 flyttade
han till England, hvarest han gynnades af Karl
II och, oaktadt sina lösa seder och sin ostadiga
karakter, 1673 utnämndes till kanik i Windsor. Han
dog derst. 1689. – Genom sina filologiska skrifter
lemnade V. aktningsvärda bidrag till den antika
historien, geografien, kronologien och fornkunskapen,
i trots af sin opålitlighet och ofta röjda brist på
omdöme. Han var en af sin tids »fritänkare», och
hans flesta arbeten upptogos i den påfliga »Index
librorum». V. författade bl. a. De vera aetate
mundi (1659), som gaf upphof till en långvarig
pennfejd, De septuaginta interpretibus eorumque
translatione et chronologia (1661; V. försvarar den
alexandrinska bibelöfversättningens kronologi och
anser den grekiska texten tillförlitligare än den
massoretiska), De Nili et aliorum fluminum origine
(1666), De poematum cantu, et viribus rhytmi (1673)
och De Sibyllinis aliisque oraculis (1679). Han
utgaf Justinus (1639), geografiska arbeten af Skylax
(s. å.) och Pomponius Mela (1658; ny uppl. 1701),
den första grekiska editionen af biskop Ignatius’ bref
(1646), Catullus (1684, med lika lärda som lättfärdiga
kommentarer) m. m. V:s värdefulla bibliotek inköptes
för universitetet i Leiden. 1. A. M. A.
Voss [fåss],
Johann Heinrich, tysk skald, klassisk filolog och
öfversättare, föddes d. 20 Febr. 1751 nära staden
Waren i Mecklenburg-Schwerin. Farfadern hade varit
en lifegen bonde, som frigifvits, och V:s fader, en
flink och företagsam man, försökte sig bl. a. på
några stadsnäringar, men råkade i betryck under
krigsåren och slutade såsom folkskolelärare. Gossen,
som emellertid fick gymnasiebildning, odlade tidigt
sina skaldeanlag med Klopstock, Ramler och Uz till
förebilder samt idkade klassiska sjelfstudier. Han
måste 1768–72 lifnära sig såsom informator hos
en godsegare, tills han väckte uppmärksamhet genom
insända dikter till »Göttinger musenalmanach», hvars
utgifvare Boie verksamt beredde honom tillfälle att
studera vid Göttingens universitet. V. fördjupade
sig der i medeltidens minnesång och Luthers skrifter,
egnade sig nitiskt åt klassisk filologi (under Heynes
ledning) och vardt själen i det klopstockdyrkande
Hainbund, som unga svärmare för dygd och fosterland
stiftade 1772 (se Göttingska skaldeförbundet). 1775
bosatte han sig i Wandsbeck för att redigera en
fortsättning af »Musenalmanach» (hvilken han utgaf
i 25 års tid) och gifte sig 1777, trots sina knappa
inkomster, med Boies syster Ernestine samt framlefde
med henne det lyckligaste äktenskap. V. förordnades
till skolrektor i Otterndorf (Hannover) 1778 och i
Eutin (östra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
