Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wirsén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trots den till Landsberg åtföljande österrikiska
konvojen var det dock endast med uppbjudande af all
sin klokhet, som han med sin lilla styrka (2,159 man)
lyckades undan den tätt förföljande Czarniecki kasta
sig in i Stettin (d. 17 Sept. 1657). I denna Sveriges
vigtigaste fästning på andra sidan Östersjön blef han
nu kommendant, hvarjämte han på våren 1658 utnämndes
till generallöjtnant. I Jan. 1659 fick W. order att
rycka in i Preussen, der han opererade tillsammans med
hertig Adolf Johan under första hälften af året. Den
fara, som emellertid hotade Stettin från de förbundne
österrikarnas och brandenburgarnas sida, tvang W. att
återvända dit, och han ledde försvaret under den
tid belägringen varade (från d. 19 Sept. till d. 6
Nov. 1659) med samma skicklighet, som han förut ledt
försvaret af Krakov. Efter Karl Gustafs död, 1660,
utnämnde förmyndareregeringen W. (d. 6 Dec. 1661)
till vice generalguvernör i Pommern. I början af
1664 begärde och erhöll han emellertid afsked från
denna befattning, på den grund att det nyligen under
Frankrikes auspicier stiftade Rhenförbundet erbjudit
honom att blifva öfverbefälhafvarens närmaste man
öfver den armé, som af förbundet utrustades emot
turkarna. Regeringen förklarade dervid i det mycket
nådiga afskedet, att den ville såsom tecken till
sitt förtroende under W:s särskilda befäl ställa
den truppkontingent, som Sverige var förbundet att
lemna. Detta förslag gick emellertid om intet, enär
Frankrike fordrade, att den W. tillämnade posten
skulle lemnas åt en fransman (Coligny), och en
ringare befattning vägrade W. att mottaga. Likväl
återtog han icke sin till svenska regeringen ingifna
afskedsansökan, emedan han ansåg, att vid riksdagen
här hemma någonting förefallit, som ländt honom till
»praejuditz». I stället tog han hösten 1664 tjenst med
fältmarskalks titel i Danmark, hvarest han derjämte
var ledamot af krigs- och statskollegierna. Men
redan i Nov. 1665 tog han afsked och bosatte sig i
Hamburg. Der sökte svenska regeringen fresta honom
med nya lysande anbud. Detta skedde, medan det andra
s. k. Bremiska kriget pågick 1666, då man befarade,
att Sverige skulle indragas i de allmänna europeiska
förvecklingarna. Ehuru fältmarskalksfullmakt för
W. redan var af regeringen utfärdad, misslyckades
underhandlingarna, emedan W. fann sig sårad deraf
att regeringen samma dag ett par timmar tidigare
till fältmarskalk utnämnt den såsom general yngre
och föga militäriskt begåfvade grefve Chr. Delph. von
Dohna. 1668 ingick W. i holländsk tjenst, i hvilken
han såsom fältmarskalk under det 1672 utbrytande
kriget fick tillfälle att häfda sitt europeiska
rykte. Redan 1668 lät svenska regeringen genom sin
envoyé i Haag tillförsäkra W. 4,000 rdr sp. om året
och rang näst efter rikets råd. När han sedermera 1674
lemnat Hollands tjenst, söktes han s. å. å nyo vid
en öfverhängande krigsfara af svenska regeringen, som
denna gång velat göra honom till generalguvernör öfver
Bremen och Verden. Men han afböjde anbudet under
förklaring att han nu beslutit att aldrig mer antaga
»herrendienst». Han afled d. 24 Mars 1676 i Hamburg
och begrofs 1679 i Amsterdam. Jfr Ph. von der
Weistritz: »Leben und thaten des Herrn Paulus
v. Wirtzen» (1756, öfvers. från ett 1681
utg. holländskt original). P. S.
Virues, Christobal de, spansk skald, f. i
Valencia omkr. 1550, valde krigarens yrke och deltog
i slaget vid Lepanto samt stred i norra Italien och
Flandern. Han ernådde ej högre grad än kaptens. Död
omkr. 1609. Hans epos El Monserrate (1588), som
på grundvalen af legender skildrar uppkomsten af
ett berömdt kloster med samma namn, behandlar ett
obehagligt ämne med en merendels krönikeartad
torrhet, men versifikationen är af framstående
godhet. Den bästa uppl. af denna dikt återfinnes
i »Biblioteca de autores españoles» (1854). Efter
Senecas mönster skref V. fem sorgspel, som ej voro
utan betydelse för det äldre spanska dramat (särskildt
genom fastställande af treaktsindelningen), men ofta
förfalla i ytterlig smaklöshet under sträfvandet att
sammansmälta klassiskt och romantiskt. Mest antikt
hållen är tragedien Elisa Dido (1581, med körer). V:s
arbeten utgåfvos samlade 1809.
Virulens och virulent. Se Virus.
Virus, Lat., egentl. slem, vätska;
sederm. gift. Ordet användes för att beteckna den
materia, som inympad (inokulerad) eller på något
sätt införd i en organism hos denna framkallar en
viss infektionssjukdom. Beträffande en stor del
infektionssjukdomar vet man, att de förorsakas
af vissa, för hvarje sjukdom karakteristiska
mikroorganismer. Beträffande andra känner man
ännu ej naturen af deras specifika virus. –
Virulens, egenskapen af virus, en egenskap, som
genom vissa inflytanden kan ökas eller minskas. Se
Vaccin. – Virulent, som har egenskapen att vara
ett virus, t. ex. virulent bakteriekultur;
som är förorsakad af ett virus, infektiös,
smittsam, t. ex. virulent katarr, virulent sår.
J. E. J-n.
Wirzjerw (Estn. Vörtsjärve), Livlands största sjö,
276 qvkm., har genom nedre Embach aflopp till
Peipus-sjön. W. upptager åarna Embach, Suisler
och Tennasilin, deri sistnämnda från sjön Fellin,
hvilken genom ån Osjo Fellin l. Ninigal äfven har
aflopp till floden Pernau och Rigaviken.
Virå, bruksegendom i Björkviks socken, Södermanlands
län, vid Virån. Egendomen omfattar V. jernbruk
med stångjerns- och spiksmide, qvarn och såg samt
11 5/32 mtl jordegendom, allt taxeradt till 432,100
kr. Bruket anlades i förra hälften af 1600-talet,
hade länge samma egare som Stafsjö bruk i Kila socken
och tillhör nu konsuln F. Enhörning i Norrköping.
Virån (Jädersån, Tunaån), vattendrag i södra
Södermanland, upprinner på Kolmården inom Östergötland
i två grenar, hvilka straxt inom Södermanlands
gräns förena sig i sjön Virlången på omkr. 50
m. höjd. V. följer derifrån Kolmårdens fot på norra
sidan genom Jönåkers härad och faller straxt s. om
Nyköping ut i Byfjärden af Östersjön.
Vis, Lat. (plur. vires), kraft, styrka, makt, våld. –
V. armata, väpnad styrka. – V. comica,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
