Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vigör ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anser, att de sålunda invigda elementen undandragas
den onda andeverldens inflytande och i stället erhålla
en gudomlig kraft till botande af sjukdomar m. m. samt
till att skydda menniskor och deras boningar från
demonisk inverkan. Efter fullgjord invigning tager
presten vigqvasten (aspersorium) och bestänker dermed
tre gånger först altaret, derefter sig sjelf och de
öfrige administrerande samt slutligen menigheten,
under det han läser Ps. 51: 9. Af det invigda vattnet
få sedan de närvarande taga med sig hem för enskildt
bruk. Vigvattnet har funnit en synnerligen vidsträckt
användning inom såväl den romersk-katolska som den
grekisk-katolska kyrkan och spelar en mycket stor
rol vid hardt när oräkneliga tillfällen, såsom vid
invigning af kyrkor och kyrkogårdar, af vaxljus
och altarbeklädnader, af Kristus- och helgonbilder,
af nya byggnader och fartyg m. m. J. H. B.
Vigör (Fr. vigueur, Lat. vigor), friskhet,
lifskraftighet, styrka, liflighet till kropp eller
själ. Adjekt. vigorös. – Vigoröso, Ital., musikt.,
friskt, kraftigt.
Vihtapaavo [-pavo]. Se Korhonen.
Wiik [vik], Fredrik Johan, finsk geolog och mineralog,
universitetslärare, född i Helsingfors d. 16
Dec. 1839, blef student 1859 och filos. licentiat
1865 samt utnämndes 1867 till docent i mineralogi och
geologi. Såsom sådan förestod han lärostolen i dessa
ämnen till 1877, då han blef ordinarie professor,
den förste i dessa vetenskaper vid universitetet
i Helsingfors. (Professuren inrättades dock redan
1852.) Största delen af sin vetenskapliga verksamhet
har W. egnat åt utforskandet af Finlands geologiska
förhållanden, och f. n. är han den förnämste kännaren
på detta område. Bland hans arbeten må nämnas
Helsingforstraktens geognosi (1865) och Öfversikt af
Finlands geologiska förhållanden (1876), det första
försöket till en modernt vetenskaplig sammanställning
af alla då kända iakttagelser i denna sak. Många
senare geologiska uppsatser ingå i Finska Vet. Soc:s
skrifter, der äfven hans »mineralogiska meddelanden»
äro införda. W. har äfven gjort sig bemärkt genom sin
originella teori om kristallernas molekylarstrukturer.
Wm. Ry.
Viipuri [vip-j, finska namnet på Viborg.
Viitasaari [vi’asari]. 1. Domsaga i Finland,
Vasa län, består af 4 tingslag samt omfattar
Laukas, Viitasaari och Pihtipudas församlingar
samt Sumiais och Kanginkangas kapell. Areal 4,837
qvkm. Folkmängd 26,840 pers. (1890). – 2. Socken
i ofvannämnda domsaga, Laukas härad, bildar med
Kanginkangas kapell ett kons. pastorat af 3:dje
kl., Borgå stift, Jyväskylä kontrakt. Areal 1,864
qvkm. Befolkningen, finsktalande. 10,415 pers. (1890).
A. G. F.
Wijck [vejk], Thomas, holländsk målare, f. i Bever
Wijk 1616(?), d. i Haarlem 1677, var lärjunge af sin
fader och utbildade sig vidare under inflytande af
Peter van Laer. Han studerade i Italien och målade som
denne italienska gatubilder, hvarefter han återvände
hem och slog sig ned i Haarlem, der han nämnes 1642
såsom medlem i Lukasgillet. Der målade han nordiska
genrebilder i slutna rum, möjligen
under inflytande af Ostade och Molenaer, dock med en
egen karakter i återgifvandet af clairobscuren i
ett rum upplyst af ett enda fönster. Hans italienska
bilder, som antagligen äro de äldre (han daterade
sällan sina taflor), framställa vanligen hamn-
och strandscener med något konventionel färg
och uppfattning. Hans holländska genretaflor
återgifva vanligen en lärd, en alkemist eller
dylik i sitt arbetsrum. Af den förra gruppen finnas
representanter i Wien. Haarlem, Berlin, Dresden,
Köpenhamn m. fl. ställen (i Sveriges Nationalmuseum:
Hamn vid Medelhafvet, Rast vid en landtgård, Italiensk
gårdsinteriör), af den senare i Kassel, Petersburg,
Dresden, München o. s. v. Af hans mera ovanliga
husliga scener finnas exemplar i Köpenhamn, Frankfurt
a. M. och Amsterdam (Det inre af en bondstuga).
C. R. N.
1. Wijk [vik], Olof, affärsman, talman i
borgareståndet, född i Göteborg d. 9 Okt. 1786. kom
derst 1799 i handel hos engelsmannen Ch. Christie och
fick 1806 öfvertaga dennes affär, som han sedermera
uppdref till stor blomstring. Utländska resor,
bl. a. i Nord-Amerikas Förenta stater 1828–30,
och deltagande i allmänna angelägenheter skärpte
tidigt hans blick för det praktiska och skaffade
honom erfarenhet. Efter att länge hafva verkat i
kommunens tjenst, bl. a. såsom ledamot (sedan 1815)
af stadens äldste, hvilkas ordförande han var 1818–35,
valdes han till en af Göteborg» representanter i
borgareståndet för riksdagarna 1834–35, 1840–41,
1850–51 och 1853–54. Vid den förstnämnda var han
borgareståndets vice talman, 1850–51 dess talman. Till
sina politiska åsigter var han konservativ. Bland
de förtroendeuppdrag W., hvilken 1820 fått titeln
kommerseråd, för öfrigt erhöll, må nämnas ledamotskap
af direktionen för Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset,
af direktionen för segelfartens förbättrande mellan
Vänern och hafvet (1824), af komitén för uppgörande
af en finansplan för Trollhätte kanals ombyggnad
(1835), ordförandeskap i direktionen för arbetena
i Göta elf och Göteborgs hamn (1838) och i Göta
kanals bolag och direktion (1850). 1825 valdes
W. till statsrevisor. Sedan 1831 var han ledamot
af Vet. o. vitt. samhället i Göteborg. Han bidrog
till sin fädernestads ombyggnad och förskönande och
verkade för superiets hämmande genom bildande af
ett nykterhetssällskap – det första i sitt slag i
Sverige. W. var gift med Hilda Prytz, den af Tegnér
i dikten »Till Hilda» besjungna. Han afled i Göteborg
d. 4 Febr. 1856.
2. Wijk [vik], Olof, d. y., riksdagsman, talman
i Andra kammaren, kommunalman, affärsman, den
föregåendes son, född i Göteborg d. 21 Juli 1833,
genomgick Göteborgs realgymnasium och blef student i
Upsala 1850. Efter att der hafva aflagt kameralexamen
fick han 1851 plats på faderns kontor, der han började
med den yngste kontoristens sysslor och sedermera
tjenade sig upp, till dess han, efter faderns död
(1856), öfvertog firman Olof Wijk & C:o, i hvilken
sedermera W:s två yngre bröder ingingo, och som
intager en af de allra främsta platserna å Göteborgs
börs. Under en resa till Nord-Amerikas Förenta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
