Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wien ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nämligen Daedalus och Icarus (1754, hans receptionsstycke
i akademien) samt Amourer, lekande med blommor,
svanor och dufvor (1758), en är religiös,
nämligen S. Germain och S. Vincent (1755; fordom
banér i kyrkan S:t Germain l’Auxerrois) och en är
realistisk: Insomnad eremit (målad i Rom 1750).
C. R. N.
Wien-alliansen. Se Wienska alliansen.
Wienbarg [vinbark], Ludolf, tysk kritiker, f. i Altona
1802, d. derstädes 1872, uppsatte
1835 tills, med Gutzkow i Frankfurt am Main
»Deutsche revue», men blef såsom en af cheferna för
literaturriktningen »Unga Tyskland»
1836 utvisad och arbetade derefter vid tidningar
i Hamburg. Han deltog såsom frivillig i fälttåget
1848–49 och utgaf sedermera Darstellungen aus
den schleswig- holsteinischen feldzügen (2 bd,
1850–51). W. är likväl mest känd genom sina
Ästhetische feldzüge (1834), hvilken skrift genom
tillegningsorden »dem jungen Deutschland gewidmet»
gaf namn åt den ungtyska riktningen, men äfven
väckte uppseende genom stilens skärpa och renhet samt
den orakelmässiga tonen.
Wien-deg. Se Wienerpasta.
Wiener-Neustadt [viner nö’jstatt], stad i Nedre
Österrike, 50 km. s. om Wien, vid en (numera föga
använd) kanal, som förenar W.-N. med Wien, samt vid
österrikiska sydbanan och Wien–Aspangbanan. 25,146
innev. (1890), deraf omkr. 1,800 i den 7 km. aflägsna
byn Felixdorf, som räknas till W.-N:s kommun. Ombyggd
efter en brand 1834, som skonade endast 14 hus, och
beröfvad sina murar och portar, eger staden dock
ännu några gamla märkliga byggnader, bl. a. den
forna kejserliga borgen (lokal för den af Maria
Teresia 1752 stiftade militärakademien, 400 elever),
Neukloster (ett 1444 stiftadt cistercienskloster,
med ett värdefullt bibliotek och en konstsamling) samt
rådhuset (med stadsarkivet). Gymnasium, realskola,
lärareseminarium och flere fackskolor. Liflig industri
(jern- och maskinverkstäder, lergodsfabriker, qvarnar
m. m.) och handel. – W.-N. anlades af hertig Leopold
VI omkr. 1190. I slottskapellet är kejsar Maximilian
I begrafven.
Wienerpasta [viner-], wien-deg, pasta caustica
l. pulvis escharoticus viennensis, med., ett
förr mera än nu brukadt frätmedel (se d. o.),
bestående af en blandning af 5 del. kaustikt kali
och 6 del. osläckt kalk. Denna pasta begagnas till
frätning af elakartade svulster o. dyl. eller till
afledning från djupliggande inflammationshärdar,
såsom vid s. k. höftsjuka o. s. v. Frätningen och
förstörandet af de organiska väfnaderna förorsakas
deraf att både det kaustika kalit och den osläckta
kalken hafva stark benägenhet att taga till sig
vatten från de väfnader, med hvilka dessa ämnen
komma i beröring, hvarigenom väfnaderna sönderfalla
och ägghviteämnena i dem förena sig med frätmedlen
till en brandskorpa, som sedermera aflossas genom
varbildning. O. T. S.
Wienerwald [vinervalt]. Se Kahlengebirge.
Wieniawski, Henri, polsk violinvirtuos, född i
Lublin 1835, kom vid 8 års ålder med sin moder
till Paris och fick inträde vid
konservatoriet, der han blef elev af Massart och 1846
eröfrade första priset i violinklassen. Med år 1850
började hans egentliga konsertresor, som företogos
genom nästan hela Europa och 1872 utsträcktes till
Amerika. Sverige gästade han 1860, 70 och 77. År
1860 blef W. kejserlig kammarvirtuos i Petersburg,
och 1875–77 tjenstgjorde han i Vieuxtemps’ ställe
såsom lärare i Bruxelles. Derpå gaf han sig åter
ut på resor, men dog snart, 1880, i armod på ett
hospital i Moskva. W. var kan hända sin tids störste
violinist, ty han egde ej blott en fulländad och
häpnadsväckande teknik samt en stor och skön ton,
utan derjämte en verkligt genialisk uttrycksförmåga,
en eld och poesi, som varit högst få beskärda,
och som oemotståndligt grepo och förtrollade hans
åhörare. Bland hans kompositioner är i synnerhet
hans vackra Legend allmänt omtyckt, men äfven
polonäserna, konserterna och Airs russes spelas ofta
af virtuoser. – I sin art lika tekniskt framstående,
ehuru mindre genialisk, är W:s broder, pianisten
Joseph W., som föddes i Lublin 1837 och 1847 blef
elev vid pariskonservatoriet. Han följde 1850 sin
broder på konstresor, studerade vidare 1853 piano
under Liszt och 1856 teori under Marx, bosatte sig
1866 som lärare i Moskva samt flyttade senare till
Varsjav. På sina konsertresor besökte han Sverige
1881. A. L.
Wien-kongressen 1814–15. I den s. k. första freden
i Paris d. 30 Maj 1814 bestämdes (i art. 32),
att de 8 makter, som undertecknat fredsfördraget
(»signatärmakterna») jämte öfriga i kriget emot
Napoleon deltagande furstar och stater skulle
genom sina fullmäktiga ombud på en kongress i
Wien fortsätta underhandlingarna i de frågor,
som i Paris uppskjutits, och vidtaga de åtgärder,
som nödvändiggjordes af upplösningstillståndet i
Europa efter 1813–14 års krig. Redan förut hade
man öfverenskommit om vissa vigtiga förändringar
af Europas karta, såsom om Norges öfverlemnande
till Sverige (stipuleradt genom Sveriges fördrag med
Ryssland d. 5 April 1812, med England d. 3 Mars 1813,
med Preussen d. 22 April s. å., bekräftadt genom
Sveriges fred med Danmark i Kiel d. 14 Jan. 1814 och
garanteradt genom svensk-österrikiska traktaten d. 2
Febr. s. a.) till belöning för Sveriges deltagande
i kampen emot Napoleon, om Preussens och Österrikes
återställande till deras förra omfång, om welfiska
husets restauration i Hannover och Braunschweig
m. m. Under loppet af Sept. och Okt. 1814 samlades
deltagarna i kongressen, hvilken officielt öppnades
d. 1 Nov. s. å. Kejsaren af Ryssland, konungarna
af Preussen, Danmark, Bajern och Würtemberg
samt en mängd andra, tyska och italienska,
furstar hedrade kongressen med sin närvaro. Bland
kongressens ledamöter intogs främsta platsen af
den österrikiske statskansleren furst Metternich,
som jämte frih. von Wessenberg representerade
Österrike. De öfriga signatärmakternas ombud
voro: Rysslands furst Razumovskij samt grefvarna
Stackelberg och Nesselrode, Englands först viscount
Castlereagh, sedermera hertigen af Wellington samt
efter hans afresa earlerna Clancarty och Cathcart samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
