Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vidassoa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utbildad gudafigur, enkom skapad, på det att man
måtte få en hämnare åt Oden. Ad. N-n.
Vidassoa. Se Bidassoa.
Vidblinde (Isl. Viðblindi), Nord. mytol., är enligt
Snorres Edda en jätte, som fiskar hvalar. Dessa kallas
V:s galtar eller V:s svin. Ad. N-n.
Vidbo, socken i Stockholms län, Seminghundra
härad. Areal 3,033 har. 592 innev. (1891). V. bildar
med Husby-Långhundra ett konsistorielt pastorat,
Upsala stift, Seminghundra kontrakt.
Vidbrända oljor. Se Empyreumatiska oljor.
Viddin, stad i furstendömet Bulgarien, på
högra stranden af Donau, midt emot den rumanska
staden Kalafat. 14,772 innev. (1888), bulgarer,
turkar, judar. Fästningen, som alltid haft stor
strategisk betydelse, har under de senare åren
förstärkts med dubbla vallar, som nå ända ned till
strandbrädden, medan mot landsidan den sumpiga
marken försvårar tillträdet. Staden, som förr var
uteslutande bebodd af muhammedaner, har ännu ett
orientaliskt utseende, med sina moskéer, minareter
och många basarer. Tillverkning af filigran- och
sadelmakeriarbeten, eggjern, öl och mjöl samt liflig
flodhandel (denna ligger hufvudsakligen i händerna
på judar och bulgarer). V. ligger på samma plats
som den romerska staden Bononia i Öfre Mesien, var
alltid ett vigtigt bållverk för turkarna vid Donau
och befästes synnerligen starkt af den ryktbare pasjan
Passvan-Oglu, som bakom dess murar 1798 trotsade Selim
III:s ofantliga öfvermakt. Han hade förklarat sig
oberoende och bildat ett rike vid Donaus stränder,
och efter flere motgångar afstod sultanen åt honom
fullständigt herravälde öfver V. för hans återstående
lifstid (1798–1807). Äfven under de turkiska krigen
på 1850- och 1870-talen samt i det serbisk-bulgariska
kriget 1885 spelade V. en rol.
Vide (förkort. v.), Lat., »se!», nyttjas vid
hänvisningar till en bok eller ett ställe i en bok.
Vide (Isl. Fiði), Nord. mytol., är enligt Grímnismál
Vidars land, bevuxet med ris och högt gräs.
Ad. N-n.
Vide. Se Salix.
Videant consules, ne quid detrimenti capiat res
publica, Lat., »konsulerna må tillse, att staten
icke tager någon skada». Se Konsul, sp.1257.
Widegren, Hjalmar Abraham Teofil, ichthyolog,
fiskeritjensteman, född i Vreta kloster, Östergötland,
d. 9 Febr. 1838, blef 1855 student i Upsala samt 1863
filos. doktor och docent i zoologi derstädes. Sedan
Landtbruksakademien fått sig beviljadt ett särskildt
anslag för undersökningar af landets fiskfauna
och fiskerier, erhöll W. redan under sin studietid
uppdrag att utföra nämnda undersökningar. För sådant
ändamål gjorde han under åren 1859–63 resor såväl
i Norrbottens lappmarker som för undersökning af
Jämtlands och mellersta Sveriges stora insjöar
och Östersjön. W. egnade dervid särskildt sin
uppmärksamhet åt våra lax- och sikarter samt utgaf
derom Bidrag till kännedomen om Sveriges salmonider
(1863) och Nya bidrag (1864) angående samma ämne. Då 1864
en särskild fiskeriintendent tillsattes vid
Landtbruksakad., blef W. innehafvare af denna
tjenst. Han egnade sig med mycket nit åt de med
denna tjenst förenade praktiska bestyr och inlade
betydande förtjenster om fiskerilagstiftningen
och fiskeriadministrationens ordnande inom vårt
land. I betraktande såväl af formerna för sådan
lagstiftning i Sverige som äfven af dervidlag lätt
uppstående konflikter mellan allmänt gagn och,
ej sällan missförstådda, enskilda intressen är
det lätt förklarligt, att hans åtgärder ej alltid
mötte odeladt bifall, utan ofta nog motstånd och
klander. W. företog vidsträckta tjensteresor inom
riket och besökte flere gånger främmande land för
studier rörande dessas fiskeriförhållanden samt
deltog såsom Sveriges ombud i flere internationella
fiskeriutställningar. Förutom ofvan nämnda
vetenskapliga arbeten utgaf W. flere uppsatser
och berättelser rörande Sveriges fiskerier i
Landtbruksakad:s »Handlingar» och »Tidskrift»
samt mindre skrifter rörande fiskerilagstiftning,
fiskberedning m. m. Han afled i Stockholm
d. 16 Mars 1878. E. L.
Widekindi (Widichinni,
Widichindi, d. v. s. Widichsson, såsom han benämnes
i adressen på flere till honom riktade bref),
Johan, historieskrifvare, föddes 1618 (1620?) i
Bro prostgård i Vestmanland och tillhörde en
gammal prestslägt. Hans far och farfar hette
Widich; hans bröder kallade sig efter födelseorten
Pontinus. W. blef 1640 student i Upsala, der han vid
flere akademiska högtidligheter uppträdde som talare
på romarespråket. Efter en utrikes resa anställdes
han 1655 såsom eloquentiae lektor vid Stockholms
gymnasium, och nästan samtidigt uppdrogs åt honom
att ordna A. Oxenstiernas bibliotek och arkiv. Dettas
utomordentliga rikedom på handlingar belysande 1500-
och 1600-talens historia lockade W. till historiskt
författareskap, och han bestämde sig för en skildring
af förvecklingarna mellan Polen och Sverige ifrån
Johan III:s till hans egen tid. Planen gillades af
konung Karl X Gustaf, för hvilken W. framlade den
i Köpenhamn 1659, och som stämde honom till sig i
Göteborg för vidare öfverläggning, men konungens död
lemnade W. utan hjelp. Han fann snart en beskyddare i
rikskansleren M. G. De la Gardie, som bl. a. skaffade
honom fullmakt som historiograf (1665). Sverige hade
då tre historiografer, nämligen Chemnitz, Loccenius
och W. Efter att hafva utgifvit några historiska
tabeller, Lumen chronographicum (1664–66), grep han
sig an med att, rikskansleren till behag, skildra
Jakob De la Gardies »berömliga actioner i moskovitiska
kriget», men framställde på samma gång (Nov. 1666) sin
önskan att få skrifva Sveriges historia från Gustaf
Vasas död och »continuera seriem rerum allt intill
vår tid». Den 28 Okt. 1668 gafs honom också kunglig
befallning att författa en fullständig historia öfver
de »gustavianske vasakonungarna» till Gustaf II Adolfs
tyska expedition. Han författade nu först och främst
på latin det verk, som delvis af honom sjelf, delvis,
för brådskans skull, af andra öfversattes på svenska
med titeln Thet swenska i Ryssland tijo åhrs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
