Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vico ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
synnerligen fördelaktigt känd genom sina dikter på latinska
språket, hvilka, under 1500-talet offentliggjorda i
särskilda stycken, år 1731 samlade utgåfvos i Padua
af Volpi och 1732 i London af Russel. V. utmärkte
sig särskildt såsom didaktisk skald och efterbildade
lyckligt, ehuru väl troget, Virgilius. Hans förnämsta
dikt är Christias (1535), hvilken Tasso skattade så
högt, att han i sitt epos upptog åtskilliga ställen
derur. Berömd är också den latinska dikten De ludo
scacchorum (om schackspelet; först utg. i Basel
1534) samt om silkesmasken (De bombyce). Några
af V:s dikter äro öfverflyttade på tyska, såsom
»Christias» (1811 af Müller) och schackspelet (1873).
R. Tdh.
Vidal, Peire, provengalsk trubadur, som uppträdde
omkr. 1175 och dog 1229, var invecklad i många
kärleksäfventyr, tog korset och medföljde på det
tredje korståget till Cypern, 1190. Hans dikter
vittna om ett gladt och eldigt lynne samt lust för
svårigheter i versifikationen. De omkr. 60 »cansós»
och »sirventes», som finnas i behåll efter honom, äro
utgifna af Bartsch 1857. Jfr äfven Raynouard: »Choix
des poésies des troubadours» (bd 3 och 4, 1821).
Vidal (V. de Cassis), Auguste Théodore, fransk
kirurg, f. i Cassis, depart. Bouches du Rhône,
1803, blef 1828 med. doktor i Paris, 1832 agrégé
vid medicinska fakulteten, 1833 kirurg vid bureau
central och 1839 kirurg vid Hôp. de Lourcine (för
qvinliga könssjukdomar). Han utgaf en lärobok
i kirurgi, Traité de pathologie externe et de
médecine opératoire (1838–41; 5:te uppl. 1860),
hvilken i sin af Bardeleben ombesörjda tyska form
äfven i Norden allmänt begagnats såsom handbok i
detta ämne. V. dog 1856. »Han var lika utmärkt såsom
iakttagare, praktiker och skriftställare. Han framstod
både genom uppfinningen af flere operationsmetoder
och såsom diagnostiker, i synnerhet inom de af honom
med förkärlek bearbetade könssjukdomarnas område. Han
egde i högsta grad en kritiserande och polemiserande
journalists egenskaper, var liflig och snillrik samt
förstod att med en blick öfverskåda såväl det hela
som enskildheterna hos ett spörsmål. Att han derjämte
kunde arbeta strängt vetenskapligt, ådagalägga hans
omfångsrika skrifter». R. T-dt.
Vidal. 1. Vincent V., fransk målare, f. 1818 i
Carcassonne, lärjunge af Paul Delaroche, har målat
porträtt, ideala hufvud och ensamma figurer, eleganta
i teckningen och pikanta i utförandet. Bland hans
arbeten må nämnas flere änglafigurer, i pastell,
efter framställningen i Thomas Moores »Loves of the
angels». – 2. Louis V. (kallad Navatel), fransk
bildhuggare, f. 1831 i Nîmes, egnade sig först åt
anatomi, men vardt blind och började först då såsom
bildhuggare, i skola hos Barye. Han väckte snart stort
uppseende genom ovanlig skicklighet i att modellera
djur och djurgrupper. Till sådana höra Tjur och
Döende hjort (1863), hvilka befunno sig i Napoleon
III:s ego, Gazell och Döende häst (i artillerimuseum i
Paris). Han utförde äfven porträttbyster af personer,
hvarvid han så länge med fingrarna berörde
modellens ansigte, tills han kände dennes fysiognomi,
hvarefter han med mycken säkerhet återgaf den i
formleran. V. dog 1892.
Vidal, Louis Antoine, fransk musikskriftställare,
f. i Rouen 1820, lärjunge af Franchomme i
violoncell-spel, har utgifvit ett stort och rikhaltigt
arbete öfver stråkinstrumenten, deras historia,
tillverkare, virtuoser å dem och komponister för
dem: Les instruments à archet (3 qvartbd, 1876–78,
med gravyrer af Fr. Hillemacher).
Vidalin. 1. Jón Thorkelsson V., isländsk prest,
född d. 21 Mars 1666 på södra Island, var sonson
till Arngrim Jónsson. Han blef student 1687 och
teol. kandidat 1689, men hans ungdomliga ärelystnad
lockade honom att taga värfning som marinsoldat;
dock blef han friköpt redan 1691 och vände tillbaka
till Island, der han först blef lärare vid Skalholts
lärda skola, 1693 prest och 1698 biskop. Död
d. 30 Aug. 1720. V. var i synnerhet utmärkt som
predikant. Hans postilla (1718) har fortlefvat intill
senare tider (13:de uppl. 1838). – 2. Páll Jónsson
V., f. 1667 på norra Island, var dotterson till
Arngrim Jónsson, blef student 1685 och teol. kandidat
1688. Under tiden 1690–96 var han lektor vid den
lärda skolan i Holum, hvarefter han blef sysselman
och 1705 lagman. Såsom k. kommissarie reste han
tillsammans med Arne Magnusson genom Island 1702–12
för att utarbeta en ny jordebok (sedermera afslutad
af V.) och utreda en mängd dermed sammanhängande
rättsfrågor, hvilket uppdrag likväl ådrog honom
sjelf en hel hop tvister. V. användes likaledes vid
beredningen af åtskilliga lagar. Död d. 12 Juli
1727. Af V:s papper utgafs 1768 en liten skrift
om Islands uppkomst och 1846–54 några afhandlingar
om föråldrade ord i öns gamla lagbok, »jónsbóken».
E. Ebg.
Vidame [-da’mm], Fr. (af Med. Lat. vicedominus,
ställföreträdande herskare), under medeltiden i
Frankrike titel på den, som innehade de till ett
biskopsdöme hörande jordagodsen, mot åliggande att
försvara de kyrkliga rättigheterna, föra befälet öfver
det krigsfolk, som skulle uppställas, och utöfva
biskopens domsrätt i civila mål; äfven innehafvare
af sådan jord såsom ärftligt län.
Vidar (Isl. Viðarr), Nord. mytol., är en nästan
uteslutande från Eddorna bekant gud, son af Oden och
jättekvinnan Grid (Griðr). Han är näst Tor den
starkaste bland gudarna. Han kallas »den tyste»,
förmodligen emedan han ständigt rufvar öfver sin
lifsuppgift, som är att på ulfven Fenris hämnas sin
fader, som af ulfven uppslukats vid Ragnarök. Denna
uppgift löser han väsentligen med tillhjelp af en
väldig jernsko – enligt en annan berättelse en
sko af alla de läderbitar, som man skär af sina
trasiga skosulor –, tack vare hvilken han kan oskadd
trampa i ulfvens käft, under det han med den ena
handen stöter svärdet i hans hjerta, med den andra
sliter loss hans öfverkäk från den undre. V. är en
bland de få gudar, som öfverlefva Ragnarök, och han
herskar i den förnyade verlden tillsammans med Vále,
Mode och Magne (se dessa ord). Vidar tyckes vara en
jämförelsevis sent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
