Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vial ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vial. Se Lathyrus. – I allmogespråket är vial (viar)
ofta namnet på arter af slägtet Vicia.
Via mala (Lat., »farlig väg») kallas Hinterrheins
(se Rhen) dalklyfta mellan dalarna Schams och
Domleschg i schweiziska kantonen Grisons, en af de
mest storartade klyftor i Alperna. På ömse sidor om
den djupa, trånga klyftan, på hvars botten strömmen
brusar, resa sig svartgrå skifferklippor nästan
lodrätt till 400–500 m. höjd. Den gamla handels-
och pilgrimsvägen, som tyska härar följde på sina
Rom-tåg, gick högt öfver bergen venster om dalen från
Thusis till Sufers i Rheinwald och är ännu delvis
skönjbar. Småningom drog sig trafiken längs strömmen;
en gångstig anlades genom V., och denna förbättrades
1738–39. Den nuv. postvägen, som anlades 1822–34,
har till stor del åstadkommits genom sprängning i
klippan och skyddas delvis genom gallerier och tunlar
för laviner och stenras.
Viana, stad i spanska prov. Navarra, 6 km. n. ö. om
Logroño. Omkr. 3,000 innev. V., som en tid var ett
familjen Pimentels markisat, är historiskt bekant
bl. a. genom Cesare Borgias död (1507) utanför
dess murar.
Vianen [fi-], Paulus van, holländsk guldsmed, gravör
och målare, f. i senare hälften af 1500-talet i
Utrecht, d. före 1620 (i Prag?), var lärjunge af sin
fader, Willem Eerstensz från Yiänen, en liten ort
s. om Utrecht, sökte sedan sin utbildning i Italien,
hvarefter han fick anställning i Prag hos kejsar
Rudolf II, i hvars gunst han stod högt. Han har
blifvit kallad den nederländske Benvenuto, och
han förtjenar att jämföras med den italienske
mästaren genom fulländad komposition, frihet i
uppfattningen af figurerna, lycklig förening af
dessa med den ornamentala utstyrseln och spirituel
behandling. Han har lika väl som Benvenuto bidragit
att höja konstslöjden upp i den rena konstens
rymd. Såsom betydelsefulla arbeten af honom nämnas
en kanna med Diana och Actaeon, en annan med Jupiter
och Callisto, en tredje med herdar och herdinnor
samt en ryttare på locket. Vidare tillskrifvas
honom en vacker medalj öfver Rudolf II samt ett
måladt sjelfporträtt (i Amsterdams Rijksmuseum).
C. R. N.
Vianna do Castello. 1. Distrikt i portugisiska
prov. Entré Douro e Minho. Areal 2,243 qvkm. 211,539
innev. (1881). – 2. Hufvudstad i nämnda distrikt,
vid floden Limias breda mynning i Atlantiska hafvet,
vid jernvägen Vigo-Oporto. Omkr. 9,000 innev. Den
långa träbron öfver strömmen försvaras af fortet
Castello de Santiago.
Viapori, den finska namnformen för Sveaborg.
Viardot [-då’]. 1. Louis V., fransk skriftställare,
f. 1800 i Dijon, idkade juridiska studier och var
från 1823 medarbetare i liberala tidningar (»Globe»,
»National», »Siècle» m. fl.) samt uppsatte 1841,
i förening med P. Leroux och George Sand, »Revue
indépendante». V. var 1838–40 direktör för Théâtre
italien i Paris och gifte sig sistn. år med den
berömda sångerskan Pauline Garcia (se nedan), hvilken
han derefter ledsagade på hennes europeiska
konstresor. Död i Paris 1883. Bland alstren af V:s
flitiga penna må nämnas Études sur l’histoire des
institutions et de la littérature en Espagne (1835),
Histoire des arabes et des maures d’Espagne (2 bd,
1851), en serie skildringar af italienska, spanska,
engelska, belgiska, tyska, ryska och franska museer
(saml. uppl. 1859–60) och trosbekännelsen Libre
examen (1874). V. öfversatte Cervantes noveller (1838)
och »Don Quijote» (1836–44), ryska noveller (1853–60)
m. m. Han var ledamot af Spanska akademien. Hans
broder Léon V. (f. 1805) har gjort sig känd
som framstående porträttmålare. – 2. Michelle
Ferdinande Pauline V.-Garcia, fransk sångerska,
den föregåendes hustru, dotter till den äldre Garcia
och syster till Marie Malibran, f. 1821 i Paris,
var elev i pianospel af Marcos Vega i New York
samt Meysenberg och Liszt i Paris. Sång lärde hon
hufvudsakligen genom att ackompanjera vid sin faders
lektioner, och först 1837 väckte hon uppseende såsom
sångerska, i Bruxelles, hvarpå hon gjorde en turné,
till Tyskland och Paris. På scenen debuterade hon
som Desdemona i London 1839 med lysande framgång,
och s. å. engagerades hon vid Théâtre italien i
Paris, hvilkens direktör, Louis Viardot, 1840 blef
hennes make och då öfvergaf direktörskapet för att
ledsaga henne på konstresor till Italien, Spanien,
Tyskland, Ryssland och England. År 1849 kreerade
hon Fides i »Profeten» på Stora operan i Paris,
och 1859 bidrog hon väsentligt till den lyckliga
återuppståndelseu af Glucks »Orfeus» på Théâtre
lyrique. Efter 1863 drog hon sig ifrån teatern och
bosatte sig som sånglärarinna och kompositris i
Baden-Baden, som hon dock vid kriget 1870–71 måste
lemna, hvarpå hon återvände till Paris. Bland hennes
många sceniska prestationer, lika utmärkta hvilken
genre eller nationel färg de än tillhörde, nämnas
utom de ofvan omtalade Alceste, Norma, Rosina,
Somnambula och Donna Anna som de förnämsta. Med
en grundlig musikalisk bildning förenar hon en
aktningsvärd kompositorisk begåfning, som visar sig i
de privatim uppförda operetterna Le dernier sorcier,
L’ogre och Trop de femmes (den först nämnda äfven
offentligen gifven i Tyskland), stycken för piano
och violin samt flere pikanta och mycket sjungna
originalvisor samt sångarrangemang af ungerska
dansar och Chopins mazurkor. Om hennes förmåga som
sånglärarinna vittna hennes elever Artôt, Brandt,
Bianchi, Grabow, Lucca m. fl. »I allt hvad angår
metod, känsla och uttryck», säger Liszt, »skulle
det vara svårt att finna ett namn, värdt att nämnas
vid sidan af Malibrans syster; hos henne tjenar
virtuositeten blott till uttrycksmedel för idén.»
Denna virtuositet var under hennes glansdagar så stor,
att hon obesväradt sjöng äfven instrumentalstycken
sådana som Tartinis »Djefvulsdrill». Hennes röst
sträckte sig från f till c<sup>3</sup<, men var lika litet
som hennes drag af någon synnerlig skönhet; det var
hennes genialiska uttrycksförmåga i båda delarna,
som skapade hennes framgångar. – Hennes musikaliska
talang har gått i arf på hennes barn. Dottern Louise
Héritte V. vistades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
