Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wexell ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
land hafva uppmärksammats. Så mycket större
uppmärksamhet ådrog sig monitör-systemet, sedan det
börjat användas af de två män, hvilkas namn numera
äro fästa dervid. – Andrew Bell (f. 1753, d. 1832),
prest i engelska högkyrkan, öfvertog 1789 ledningen af
en då inrättad uppfostringsanstalt i Madras. När hans
sträfvanden att förbättra undervisningsmetoderna mötte
oöfvervinneligt motstånd i medlärarnas oduglighet
eller motvilja samt andra lärare med större duglighet
eller villighet ej kunde der erhållas, kom han på
den tanken att i stället begagna sig af de mera
försigkomne lärjungarnas hjelp. Uppmuntrad af den
framgång han dervid rönte, utsträckte han systemet
alltmera, och 1795 var det fullständigt genomfördt,
så att han sjelf då, ehuru anstalten omfattade 200
gossar, var den ende läraren utom monitörerna. När han
redan året derefter måste af helsoskäl återvända till
England, efterlemnade han såsom ledning en skriftlig
redogörelse för sitt system, hvilken han sedan utgaf
under titeln »An experiment in education, made at the
male asylum of Madras, by which a school or family may
teach itself, under the superintendence of the master
or parent» (1797). Afhandlingen väckte i början föga
uppmärksamhet. Men sedan författaren af anledning,
som snart skall nämnas, framdragits ur glömskan,
blef hans skrift i förökad och förbättrad form
flere gånger upplagd, fullständigast under titeln
»Elements of tuition. Part I. The Madras school; Part
II. The english school; Part III. Ludus litterarius,
the classical and grammar school» (1815). – Bells
landsman och samtida Joseph Lancaster (se denne)
fördes till att använda monitör-systemet af en annan
anledning. Dels för att förvärfva sitt lifsuppehälle,
dels drifven af ett varmt intresse för saken, började
han redan 1797 i London meddela undervisning åt barn
af fattiga föräldrar och framträdde efter vunnen
erfarenhet offentligen s. å. med anbud att hålla
skola för hälften eller tredjedelen af den lägsta
då brukliga skolafgift. På första dagen af år 1798
öppnade han i sjelfva verket på dessa vilkor i en af
Londons förstäder en skola, i hvilken ett betydligt
antal t. o. m. utgjordes af frielever. Nödsakad att
till det yttersta inskränka omkostnaderna, kom han
utan kännedom af Bells system på tanken att låta de
kunnigare lärjungarna biträda vid undervisningen. Han
bevisade äfven metodens användbarhet icke blott
genom skolans tid efter annan skeende utvidgning,
så att efter några få år den af honom sjelf såsom
ensam lärare ledda skolan för gossar räknade 1,000
lärjungar samt den af hans två systrar på dylikt sätt
ledda särskilda flickskolan 300, utan äfven genom de
efter den tidens åsigter utmärkt vackra resultaten,
hvilka förtjenade så mycket varmare erkännande,
som efter all sannolikhet största delen af hans
skolbarn eljest skulle hafva uppvuxit fullkomligt utan
undervisning. Hans verksamhet väckte ett ofantligt
uppseende. För undervisningen nitälskande personer
strömmade till hans skolsal – efter hans, likasom
efter Bells system, voro alla lärjungarna samlade i
ett enda rum – för att
beundra det lif, hvarmed öfningarna bedrefvos, och
den militäriska punktlighet, hvarmed efter signaler
af läraren eller öfvermonitörer allt försiggick
och öfvergång skedde från den ena öfningen till
den andra. Uppmuntran och rikliga penningeunderstöd
kommo honom till del från högt uppsatta män, äfven
från konung Georg III personligen. Genom vidsträckta
resor i England, Skotland och Irland, hvarunder
föredrag af honom höllos för stora åhörareskaror,
gaf han anledning till inrättande af en mängd
skolor efter sitt system. Lancaster, som tillhörde
qväkarnas samfund, i hvilket han inträdde 1801, hade,
för att kunna i sin skola upptaga barn af hvilken
trosbekännelse som hälst, ur undervisningsplanen
uteslutit all särskild religionsundervisning eller
inskränkt densamma till bibelläsning – utan förklaring
– i de högre afdelningarna. Derigenom väckte han
missnöje och farhågor hos högkyrkan, hvars ledande män
erinrade sig Bells likartade skolplan och framkallade
denne att i konkurrens med Lancaster inrätta
skolor, i hvilka religionsundervisning meddelades i
öfverensstämmelse med högkyrkans lärobyggnad. De båda
skolsystemen, hvilkas ifriga täflan gaf upphof till en
liflig och delvis bitter prioritetsstrid, men kraftigt
främjade folkundervisningens sak, skilde sig utom i
nyssnämnda hänseende endast i några enskildheter,
bland hvilka må nämnas, att Bell, för att göra
det mindre svårt att erhålla tillräckligt många
skickliga monitörer och för att underlätta lärarens
ledning af det hela, fördelade lärjungarna i större
afdelningar, men Lancaster deremot i mindre för att
i hvarje särskildt ämne endast sammanföra lärjungar
på samma ståndpunkt, samt att sätten att anordna
lärjungarna, dels då de voro stående samlade kring
sina monitörer, dels då de voro sittande sysselsatta
med vissa öfningar, företedde olikheter. Gemensam
för båda skolinrättningarna och af obestridligt
pedagogiskt värde, men ingalunda oskiljaktigt bunden
vid monitor-systemet, var en förbättrad metodik,
bestående hufvudsakligen deri att undervisningen
i läsning och skrifning meddelades steg för
steg samtidigt (skrifläsemetoden, se d. o.). –
Af Lancasters tryckta arbeten må, med förbigående
af hans stridsskrifter, nämnas »Improvements in
education» etc. (1:sta uppl. 1803, 7:de uppl. 1806;
1810 utkom en omarbetning, hvars titel börjar med
orden »The british system of education»). Ett
hufvudverk for kännedomen af båda systemen samt deras
uppkomst, utbildning och utbredning är Josef Hamels,
enligt uppdrag af kejsar Alexander I i Ryssland,
år 1818 utgifna »Der gegenseitige unterricht».
Rivaliteten mellan de båda systemen ledde till
upprättandet af två sällskap, afsedda att främja
systemens spridning. Det bellska sällskapets
verksamhet afsåg närmast England och Wales samt
för öfrigt Englands främmande besittningar. Det
lancasterska sällskapets verksamhet afsåg både
Storbritannien och främmande land. Skolor efter
vexelundervisningsmetoden uppstodo äfven snart
i en mängd af Europas land samt i alla de andra
verldsdelarna. Naturligtvis omfattades metoden med
största ifvern i de land,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
