Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wexell ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gamla vexellag (1832), men tyckes vilja närma sig
den tyska gruppen. Den äldsta nordiska vexellagen är
Sveriges vexelstadga af d. 10 Mars 1671. Danmark och
Norge fingo sin första vexellag i en förordning af
1681, i sina väsentliga delar upptagen i Kristian
V:s lagbok (1683 och 1687). Sveriges, Norges och
Danmarks nu gällande vexellagar äro den första
och mognaste frukt af den gemensamma skandinaviska
lagstiftningsverksamheten. De underskrefvos alla d. 7
Maj 1880 och äro så godt som alldeles likalydande,
hvilket deremot icke är fallet med föreskrifterna
om vexelprocessen. Angående denna har hvart och ett
af de nordiska landen bihehållit sina egna regler
(svensk lag af d. 7 Maj 1880, norsk af d. 17 Juni
s. å., dansk af d. 28 Maj s. å.). – I inskränktare
mening betecknar vexelrätt innehållet af
vexelinnehafvarens befogenhet gentemot vexelbetalaren och
öfriga vexelgäldenärer. Af skandinavisk literatur
om vexelrätt må nämnas L. Aubert: »Den nordiske
vexelret» (1882), A. C. Evaldsen: »Fortolkning af
vexelloven» (1881), A. Th. Welin: »Handbok i den
svenska vexelrätten» (1877, således byggd på den
äldre rätten) m. fl. I. Hkr.
Vexelrörelse. Se Bank, sp. 1520.
Wexels, Vilhelm Andreas, norsk prest, född i
Köpenhamn d. 29 Mars 1797, blef student derstädes
1814, tog teol. kandidatexamen med utmärkelse
1818 i Kristiania och anställdes såsom kateket vid
Vor Freisers kyrka derstädes 1819. W. var sträng
lutheran och väckte i början såsom predikant ovilja
hos många, men steg efter hand i anseende; under sina
sista år lutade han något åt grundtvigianismen. Hans
duglighet gjorde honom mycket anlitad vid behandling
af kyrkliga frågor, och han deltog sålunda
bl. a. jämte professor Keyser och lektor Kaierin i
omarbetandet af Pontoppidans »Förklaring över Luthers
katekismus». Såsom andlig författare utvecklade han
också en betydlig verksamhet. Bland hans arbeten må
nämnas flere predikosamlingar, biblisk historia,
Religiöse dikte (1845), teologiska ströskrifter,
öfversättningar af Luthers postilla m. fl. samt
framförallt hans Förklaring över det Nye testamentes
skrifter (4 dlr, 1837–54). År 1847 utnämndes han
till komminister vid Vor Frelsers kyrka, och då
han 1859 derstädes verkat i sammanlagdt 40 år, fick
han af församlingen emottaga ett ansenligt legat,
som skulle bära hans namn och användas efter hans
bestämmelser. W. dog d. 14 Maj 1866 i Kristiania.
E. H.
Wexelsen, Christian Delphin, norsk landskapsmålare,
född på Toten d. 24 Mars 1830, sändes på Eckersbergs
inrådan till Düsseldorf, hvarest han såsom Gudes elev
uppehöll sig flere år.
I början af 1860-talet bosatte han sig i närheten af
Kristiania och sedan i sjelfva staden, derhän dog d.
4 Jan. 1883. W:s konst var sann och allvarlig,
och hans arbeten fina i utförandet. Af hans
taflor eger norska nationalgalleriet Parti
fra Nesodden. E. H.
Vexelslut. Se Vexelmäklare.
Vexelström, fys., en elektrisk ström, som med korta
mellantider byter om riktning. Exempel härpå äro
induktionsströmmarna (se Induktion
2 och Induktionsapparat). I den yttre
ledningen till en modern dynamo-elektrisk
maskin bibehållas stundom strömmarna i sin
ursprungliga egenskap af vexelströmmar; särskildt
är detta fördelaktigt, då strömmen skall användas
till belysning medelst båglampor, emedan i detta
fall vid en likriktad ström den kolspets, som
utgör positiv elektrod, nötes fortare än den
negativa. Vid andra industriella användningar,
t. ex. till galvanoplastik, är det nödvändigt, att
strömmen alltid bibehåller samma riktning; detta
ernås dervid genom lämpligt anbragta strömvändare.
E. S.
Vexelstämpel är en beskattning på vexelomsättningen,
som i nyare tid blifvit mer och mer anlitad i de
flesta stater (se Stämpelpapper). I Sverige
har vexelstämpel länge varit bruklig, men drabbar
nu endast vexel (och anvisning), som ställes att
å utrikes ort betalas eller är utfärdad å utrikes
ort. Den bör åsättas handlingen, då den utställes,
eller, om den utfärdas utom riket, innan den här
i riket öfverlåtes eller till godkännande eller
betalning företes. Endast ett exemplar af hvarje
vexel är stämpelpligtigt. Skattens belopp är 50 öre,
om vexeln lyder på minst 100 kr. och högst 999,99
kr.; för högre belopp är den 1 kr. Belopp under
100 kr. äro fria från stämpel. I Danmark drabbar
vexelstämpel, enligt gällande lag af d. 19 Febr.
1861, hvarje exemplar af både inrikes och utrikes
vexlar, olika för »korta» vexlar (20 öre pr st.) och
för »långa» (efter en bestämd skala omkr. 1/6
pr mille). Norge har icke infört vexelstämpel.
I. Hkr.
Vexelundervisning (Eng. mutual instruction,
Fr. enseignement mutuel, T. gegenseitiger
unterricht) kallas det sätt att ordna undervisningen,
företrädesvis i folkskolor, att de i något särskildt
ämne mera försigkomne och skicklige lärjungarna –
s. k. monitörer (se d. o.) – i detta ämne undervisa
de öfrige, som för ändamålet fördelas i smärre
grupper. Lärarens uppgift är då inskränkt till att
undervisa monitörerna och att möjligen med biträde
af en eller flere »öfvermonitörer«, som äfven
äro tagna bland lärjungarna, leda och öfvervaka
det hela. Systemet kallas äfven monitor-systemet,
lancansterska eller bell-lancasterska systemet.
Att vid undervisningen i de första elementen låta
de skickligare lärjungarna biträda är en utväg, som
från de äldsta tider användts i vidt skilda land och
i synnerhet kunde begagnas, när undervisningen blott
bestod i bibringandet af en viss mekanisk färdighet
i innanläsning och skrifning. Med förbigående af
äldre undervisningsanstalter med sådan anordning
må nämnas, att i Frankrike hade en officer vid
namn Paulet eller Pawlet (af irländsk slägt),
efter att redan förut någon tid egnat sig åt fattiga
barns uppfostran och undervisning, år 1772 inrättat
en stor uppfostringsanstalt, i hvilken han, ehuru
undervisningen gick långt öfver den primäras område,
i vidsträckt omfattning använde monitör-systemet. Hans
institut understöddes frikostigt af Ludvig XVI och
var afsedt att tjena till mönster för andra dylika,
men gick under i revolutionens stormar utan att
i främmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
