Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Westenhielm, Tobias - Westenrieder, Lorenz von - Vester. Se Väderstreck - Vesteraalen, Norge - Vester-Aros. Se Aros och Vesterås - Westerberg, Johan August - Vesterbergslags fögderi. Se Bergslags fögderi - Vester-Bitterna. Se Bitterna - Vesterbotten, landskap i Norrland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Westenhielm, Tobias, historisk forskare, ämbetsman,
föddes d. 4 Juli 1649 inom en köpmansfamilj i
Vestervik, efter hvilken stad han tog sig namnet
Wester. Efter studier i Upsala 1668–76 och bildande resor
i England och Frankrike under två års tid utnämndes
Wester 1681 till assessor i Antiqvitetskollegium
och 1683 derjämte till häradshöfding i Salbergs och
Väsby län (1692 fråntogs honom assessorslönen). Han
sammanskref en historia om Gustaf I:s lefnad och
regering, omfattande 7 digra band (det renskrifna
manuskriptet finnes nu i Kungl. biblioteket i
Stockholm), hvars af Karl XII år 1712 anbefallda
tryckning genom k. resol. 1715 inställdes af brist på
medel. W. författade äfven en skildring af en del af
Erik XIV:s regering. O. Celsius d. y. säger sig till
»oförliknelig nytta» för sin historia om Gustaf I
hafva begagnat W:s arbete, men inför en senare tids
kritik har det stått sig sämre, och man har ej aktat
nödigt att befordra det till trycket. W., hvilken
1689 adlades med namnet Westenhielm, utnämndes till
lagman 1713 i Vestmanlands och Stora Kopparbergs läns
lagsaga och 1718 i Vesterås läns lagsaga. Han afled
d. 3 Okt. 1718.
Westenrieder [-rider], Lorenz von, tysk historisk
och geografisk författare, född i München 1748,
professor 1774 i poesi i Landshut och 1776 i
retorik i München, 1800 medlem af domkapitlet,
död 1829, gjorde sig mycket förtjent om Bajern
genom förbättring af skolundervisningen, särskildt
på historiens och geografiens område, och för
öfrigt genom sin verksamhet såsom ledamot af
Vetenskapsakademien (sedan 1778). Han adlades 1813,
och 1854 restes hans (af Widnmann modellerade)
staty i München. En del af hans skrifter utgafs
1831–38 i 10 bd. 1882 publicerade Kluckhohn »Aus dem
handschriftlichen nachlasse Lorenz von W:s» i 2 bd.
Vester. Se Väderstreck.
Vesteraalen [-ålen], Norge, benämnes norra delen
af den stora ögrupp, som från Værö och Röst
sträcker sig v. om Vestfjord upp mot Tromsö amt
och omfattar bl. a. Hindö (Norges största ö), Andö
med stenkolsfält, Långö m. fl. smärre öar. Från
Lofoten skiljes V. genom det för sina storartade
omgifningar berömda Raftsundet och den märkliga
Troldfjorden. Under det att Lofoten mest består
af vilda, splittrade fjällmassor, utmärka sig
V:s öar genom större jämna ytor och mera leende
natur. Hindön, har dock att uppvisa en storartad
natur, med fjällar, som skjuta upp till 1,200
m. (äldre uppgift 1,300 m.) höjd, såsom Mösalen
(Mösadelen) en af de väldigaste bergstoppar
i Nordlanden. Fornlemningar finnas på flere
ställen i V., t. ex. vid Sortland. Langenæs och
Dverberg. Af handelsplatser må nämnas Stokmarkens
på Hadselö och Andenæs på Andös norra spets, med en
fyr. V. bildar tillsammans med Lofoten ett fögderi,
omfattande 3,852 qvkm., med 36,911 innev. (1891). Vid
sista folkräkningen visade detsamma den största
tillväxten bland alla landets fögderier. Såväl V. som
Lofotens öar trafikeras af flere lokalångbåtar
och äfven af de stora Nordlandsångarna.
E. H.
Vester-Aros. Se Aros och Vesterås.
Westerberg, Johan August, arkitekt, föddes
i Göteborg 1836. Efter att hafva genomgått
Chalmersska slöjdskolan derst. samt fortsatt sina
studier i Hannover, England och Skotland bosatte
han sig i Göteborg, der han verksamt bidragit
till stadens förskönande och modernisering genom
uppförande af S:t Johannes’ kyrka, Betlehemskyrkan,
Baptistkapellet, Nya posthuset, de s. k. engelska,
franska och holländska qvarteren m. m. I Stockholm
har han byggt Salemskapellet på Söder, i Upland
corps de logiet å Fånö herresäte. Han var den
förste, som i Sverige lade procentberäkning å
byggnadsvärdet till grund för arkitektarvodet, en
norm, som sedan allmänt antagits. W., som intager en
ledande ställning inom baptistsamfundet i Göteborg,
valdes 1891 till stadens representant i riksdagens
Andra kammare. Hans son Oswald W. (f. 1868)
har genomgått arkitekturskolan vid konstakademien i
Stockholm, derhän våren 1892 belönades med hertigliga
medaljen för täflingsritning.
Vesterbergslags fögderi. Se Bergslags fögderi.
Vester-Bitterna. Se Bitterna.
Vesterbotten, landskap i Norrland, är beläget
mellan 63° 31’ och 68° 10’ n. br. samt 0° 8’ och 6°
6’ ö. lgd (från Stockholms observatorium). Det
gränsar i s. ö. till Bottniska viken, i v. till
Ångermanland och i n. v. till Lappland samt skiljes
i ö. genom riksgränsen, Muonio och Torne elfvar,
från Finland. Landskapets kuststräcka efter
Bottniska viken är omkr. 400 km., och längden
efter de nämnda elfvarnas stränder omkr. 280 km.;
men hela längden i n. n. ö. är vid pass 530 km.,
och bredden är i medeltal inemot 100 km., störst
150 km. Hela ytinnehållet anses f. n. utgöra
45,500 qvkm., hvaraf 43,000 qvkm. land och
2,500 qvkm. vatten. I landarealen äro inräknade
öar och holmar, tillsammans omkr. 435 qvkm.,
i Bottniska viken, som icke är medräknad till
vattenarealen. Folkmängden i landskapet år 1891
utgjorde 177,631 innev. – Ehuru det vesterbottniska
kustlandskapets geologi med hänsyn till förekomsten
af »nyttiga mineral» icke har samma goda rykte som
landskapet närmast i vester, Lappland, särskildt
den del deraf, som tillhör Norrbottens lan, är den
dock rik på vigtiga och intressanta företeelser,
delvis af ganska stor praktisk betydelse. Med full
säkerhet känner man der icke andra geologiska system,
tillhörande den fasta berggrunden, än urberget, om man
än med skäl kan anse, att somliga af de områden, som
karakteriseras af skiffrar, konglomerat, sandstenar
o. dyl., ligga på gränsen till eller kanske delvis
inom kambrio-silursystemet. Och åtminstone inom ett
område, Skellefte-fältet, är äfven graniten relativt
mycket ung, enär den genombrutit och lagt sig öfver
dylika skiffrar. Men der liksom annanstädes i vårt
land, ja i ännu högre grad, är den fasta berggrunden
till ojämförligt största delen oåtkomlig till följd af
mäktiga lösa aflagringar af grus, sand, lera m. m. –
s. k. qvartära bildningar –, tillkomna under och
efter den stora istiden, då hela landet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
