Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vervins ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra onda väsenden, hvaraf synes, att V. var mycket
mäktig. I en ursprungsruna angifves V. såsom upphofvet
till hudutslag o. dyl. O. G.
Vesikel (Lat. vesicula,
dimin. af vesica, blåsa). 1. Dermatol., en liten,
af ytterhudceller bildad blåsa med färglöst, klart
innehåll (större sådana blåsor kallas bullae). Så
t. ex. börjar s. k. »munsår» (herpes labialis)
med en eller flere tättstående små vesikler. Om
dylika små blåsor äro fyllda med en gulaktig,
vårlik vätska, benämnas de vanligen »varblemmor»,
pustler. Jfr Hettbläddror och Pustula. – 2. Anat.,
benämning på vissa blåsformiga bildningar, såsom
»lungvesiklerna», »hjernvesiklerna», »sädesblåsorna»
(vesiculae seminales; se Säd och Testikel), »graafska
vesiklerna» i äggstockarna (vanligen kallade »graafska
folliklarna») o. s. v.
Vesilaks (F. Vesilahti), socken i Tavastehus län,
Finland, Birkkala domsaga och härad, bildar med
Tottijärvi kapellförsamling ett konsostorielt
pastorat af 2:dra kl., Tyrvis kontr., Åbo
ärkestift. Areal 613 qvkm. Befolkningen, finsktalande,
6,322 personer (1890). A. G. F.
Vesir (vezir, vizir, visir, af Arab. uazir,
uppbärare), titel för de högste ämbetsmännen i
muhammedanska stater; en turkisk rang. Se Sádr-i-asam,
Storvesir och Turkiet, sp. 987, 988.
Veskinde. Se Vestkinde.
Vesledjuren (vessledjuren), Mustelida, zool., bilda
en familj inom rofdj urens ordning och däggdjurens
klass. Hufvudet är något utdraget, dock försedt med
kort nos. Ögonen äro små, öronen korta och breda,
hörntänderna icke refflade, kindtänderna 3–4 i
öfverkäken och 4–5 i underkäken; en knöltand finnes
bakom roftanden både i öfver- och i underkäken. Alla
fötterna ega 5 tår, med ofta spetsiga och något
indragbara klor. Dithörande djur äro oftast smärta
och långsträckta, med korta fötter; några hafva
dock kort, tjock och klumpig kropp samt trampa mer
eller mindre på fotsulan. De flesta vesledjuren äro
lifliga, snabba och rofgiriga samt lefva uteslutande
af animalisk föda; somliga äro dock mera tröga och
förtära äfven-ledes växtämnen. De förra besitta
stundom en synnerlig förmåga att klättra och ligga
icke i vinterdvala; de senare göra deremot detta och
äro i allmänhet skickliga gräfvare. Familjen kan
indelas i tre underfamiljer: landmårdar (»egentliga
vesledj ur »), Mustelinae, utterdjur, Lutrinae,
och gräflingar, Melinae. C. R. S.
Vesleslägtet (vessleslägtet), Mustela, zool.,
hör till familjen vesledjur (Mustelidae), ordningen
rofdjur inom däggdjurens klass. Kroppen är alltid
långsträckt, och extremiteterna äfvensom tårna
äro korta. Klorna kunna dragas något tillbaka. Af
knöltänder finnes en i öfver- och en i underkäken å
hvardera sidan. Dithörande djur äro tågångare. Slägtet
omfattar en mycket naturligt begränsad djurgrupp,
hvars representanter dock kunna skiljas i tvänne
underslägten, nämligen Martes (Mustela i trängre
bemärkelse) och Putorius. Det förra, som omfattar de
vanligen som mårdar betecknade djuren, har följande
utmärkande kännetecken.
Kroppen är mindre smärt och böjlig än hos den
följande gruppen. Hufvudet är nästan trekantigt,
nosen spetsig. Öronen äro breda, hårbeklädda
på såväl in- som utsidan. Fotsulan är hårbeklädd
mellan trampknölarna. Svansen är lång och försedd
med yfvig hårbeklädnad. Bottenfällen är alltid
tät och lång. Fyra oäkta kindtänder (premolarer)
finnas på hvardera sidan i öfver- och underkäken. Den
undre roftanden är utrustad med en liten knöl å inre
sidan. Till sin geografiska utbredning äro mårdarna
inskränkta till den nordliga hemisferen af Gamla
och Nya verlden; en art förekommer dock på Java. De
lefva i skogs- och bergstrakter, tillbringande
större delen af dygnet i träden, der de klättra
med stor skicklighet. Några arter lära undantagsvis
hålla tillgodo med frukter; eljest äro de utpräglade
rofdjur, som anställa stor förödelse bland foglar
och mindre däggdjur. Honan bygger sitt bo af mossa,
torra löf o. dyl. i något ihåligt träd, i någon
bergsskrefva eller förfallen byggnad. Se för öfrigt
Mårdslägtet. Bland hithörande arter förtjenar
att framhållas den största af alla mårdar,
Pennants mård (M. Pennanti), hvilken till sitt yttre
snarare påminner om en räf än om vår vanliga mård. Den
förekommer i Norra Amerika. – Det andra underslägtet,
Putorius, som omfattar de under namn af veslor, illrar
m. m. kända djurarterna, skiljer sig från det förra
genom sin i allmänhet mindre och smärtare kroppsform,
genom förekomsten af blott tre premolarer i hvardera
käkhalfvan samt genom saknaden af inre knöl å den
undre roftanden. Till den svenska faunan höra tre
arter, illern (se d. o.), hermelinen (se d. o.) och
småveslan (P. nivalis). Denna senare skiljer sig från
hermelinen genom ringare storlek (kroppslängd 19 cm.),
genom saknaden af den hvita hårpenseln å svansspetsen
samt genom kraniets form. Hon är ofvan rödbrun,
inunder hvit, med skarp färggräns. I nordligare
trakter (såsom i de mellersta och norra delarna af
Sverige och i Norge) anlägger den en vinterdräkt, som
är snöhvit. Den har en mycket vidsträckt utbredning
i hela Europa, norra och mellersta Asien och en del
af Nord-Amerika. I Sverige förekommer den såväl i de
sydligaste som i de nordligaste delarna, dock mindre
talrikt än hermelinen. Den eger i rikligaste mått
de för gruppen utmärkande egenskaperna: blodtörst
och vighet. Endast hennes ringa storlek gör henne
mindre skadlig än de större slägtingarna: småveslan
får nöja sig med råttor, möss, mullvadar, små foglar
och grodor. Dit hör äfven flodillern (P. lutreola,
se Flodillrar). L-e.
Wesley [oä’ssli], John, engelsk predikant och
sektstiftare, metodismens grundläggare, född
i grefskapet Lincoln d. 17 Juni 1703 inom en
prestslägt med adliga och puritanska anor, blef
student i Oxford 1720, diakon 1725 och master of arts
1727, tjenstgjorde tvänne år såsom adjunkt hos sin
fader och bosatte sig 1729 å nyo i Oxford. Med sin
broder Charles o. a. började han der ett systematiskt
fromhetslefverne, som ledde till metodismens uppkomst
(se derom och om W:s hela verksamhet art. Metodism).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
