Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vertex ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inscriptions, var han till sin död bosatt i Paris med titel
af malteserordens historiograf och såsom hertiginnans
af Orléans handsekreterare. Den förtjusning och den
beundran, med hvilka samtiden läste V:s i en ståtlig
akademisk stil hållna, spännande skildringar, hafva
ej bestått profvet inför en senare tids fordringar
på allvarliga studier, kritik och objektivitet
hos historieskrifvaren. Af V:s arbeten må nämnas
Histoire de la conjuration de Portugal (1689;
omarbet. utg. under titeln Histoire des révolutions
de Portugal 1711), Histoire des révolutions de Suède
(2 bd, 1695; flere uppl.), Histoire des révolutions
de la république romaine (2 bd, 1719; många uppl.;
öfvers. till flere språk), hans förnämsta verk, och
Histoire des chevaliers de Saint-Jean de Jérusalem (4
bd, 1726). Hans »Oeuvres choisies» utgåfvos 1819–21
i 5 bd.
Vertue [vö’rtju], George, engelsk kopparstickare,
f. i London 1684, arbetade en längre tid hos
M. van der Gucht, fick en gynnare i Sir Godfrey
Kneller och blef en af de förste medlemmarna
i den af denne målare stiftade konstakademien
(1711). Död 1756. V. grundlade sitt rykte genom ett
förträffligt porträttstick af ärkebiskopen Tillotson
(efter Kneller), och han utförde sedan öfver 500
porträttgravyrer, utmärkta för korrekthet, men något
torra. Han idkade tillika antiqvitetsstudier (1717
blef han anställd som kopparstickare hos Society of
antiquaries) och gjorde betydande samlingar till en
historia öfver Englands konst, hvilka H. Walpole
sedan använde för sitt arbete »Anecdotes of
painting in England». Bland V:s egna literära verk
må nämnas On Holbein and Geraerd’s pictures (1740),
Description of the works of W. Hollar (1745) samt
flere katalogarbeten.
Vertumnus l. Vortumnus, Rom. mytol., en gud,
hvars namn (»den föränderlige», »den skiftande»)
väl egentligen häntyder på de vexlingar, som föregå
fruktens mognad, men ock synes hafva gällt om året
i dess vexlingar med olika årstider. Han är närmast
fruktens gud; hans maka är fruktgudinnan Pomona
(se denna). Han är gifvare af både vårens och
sommarens, men framförallt höstens rika håfvor och
afbildas såsom en skön yngling eller en kraftig,
mogen man med en krans af ax eller gröna löf om
tinningarna, rika frukter i skötet och en fruktknif
i handen. Man tillade honom äfven förmågan att
byta skick och gestalt i likhet med Proteus,
naturligtvis med afseende å den föränderlighet, som
han representerade. – V. antages i allmänhet hafva
varit af etruskiskt ursprung, förmodligen derför att
hans bild var uppställd i Vicus Tuscus i Rom. Han
synes dock hafva dyrkats jämväl hos latinerna och
sabinerna. Propertius gifver i en af sina elegier en
behaglig och tilltalande skildring af denne gud, sådan
han uppfattades i Rom. R. Tdh.
Vertunni, Achille, italiensk målare, f. i Neapel,
lärjunge af Fergola, har rest i Egypten och Orienten
samt målat såväl derifrån som från Italien taflor,
i hvilka han återgifver naturen i alla dess
företeelser med ovanlig färgprakt. Här må nämnas
Parti af Pontinska träsken, Ruinerna vid Paestum,
Egyptens pyramider, Solnedgång vid Cap Fusano och På Nilen efter
solnedgång (1879).
Vert-vert l. Ver-vert [vär-vär], titeln på ett
komiskt epos (1733) af den franske skalden J. B. L. de
Gresset.
Yerulam, Baco af. Se Albans, S:t, och Bacon.
Verum, socken i Kristianstads län, Vestra Göinge
härad. Areal 7,757 har. 1,590 innev. (1891). Annex
till Visseltofta, Lunds stift, Vestra Göinge kontrakt.
Venis, Lucius Aurelius, romersk kejsare, var son
af Lucius Aelius V., hvilken 136 adopterades af
kejsar Hadrianus, men afled redan 138. V. blef jämte
M. Aurelius adopterad af kejsar Antoninus Pius,
efter hvilkens död (161) han såsom medregent till
sin adoptivbroder bekläddes med kejserliga purpurn
och kort derpå förmäldes med M. Aurelius’ dotter
Lucilla. V. motsvarade icke de förhoppningar hans
adoptivfader och hans broder ställt på honom. Han
var en lågsinnad vällusting, som icke ens förmådde
upprätthålla det rykte för krigisk duglighet, som han
vunnit. Mot parterna vunnos visserligen framgångar
under hans öfverbefäl, 162–165, men förtjensten deraf
tillhörde hans underbefälhafvare, särskildt Avidius
Cassius. Han dog under kriget med markomannerna 169
(eller 172). R. Tdh.
Verv (Fr. verve, af Lat. vervex, bagge; jfr »kapris»
af Lat. caper, bock), urspr. nyck, hugskott, kapris;
inbillningskraftens eld och lif, hänförelse, fart,
kraft, »schwung».
Verwée [-ve], Louis Pierre, belgisk målare, f. i
Bruxelles 1812, lärjunge af Eugen Verboeckhoven,
som var hans förebild och äfven ibland målade djur
såsom staffage i hans landskap. V. uppgick så i sin
lärares manér, att han alldeles tillintetgjorde sin
egen naturel och hans arbeten ofta blifvit förvexlade
med lärarens. – V:s son, Alfred Jacques V., målare,
följer troget faderns spår och med mycken framgång,
såsom i Stranden af Schelde, Hästar på en äng, Utsigt
på Ardennerna, Zeeländskt spann (i Bruxelles’ museum).
Verveer [ferfer], Salomon Leonardus, holländsk
målare, f. i Haag 1813, d. derst. 1876, var lärjunge
af Barthol. Joh. van Hove och reste sedermera i
Rhenprovinserna och Frankrike, i synnerhet Normandie,
der han tecknade arkitektur samt utsigter af städer,
byar och hafvet. I Amsterdams Rijksmuseum finnes af
honom Utsigt af en stad (1839), fri behandling af
en vy i Amsterdam, Vy af Noordwijk-aan-Zee (1865)
och Utsigt af Scheveningen i regnväder (1873).
C. R. N.
Verveni. Se Peneios.
Verviers [-vie], stad i belgiska provinsen Liége, vid
Vesdre och jernvägen mellan Liége och Aachen. 49,552
innev. (1891). Orten är medelpunkt för en storartad
klädes- och kasjmirtillverkning, uppgående till ett
värde af 50–60 mill. kr. årligen, hvartill komma
ullspinnerier, färgerier och andra i samband med
klädestillverkningen stående industrigrenar. För att
förse de många fabrikerna med vatten byggdes 1869–78
en vattenreservoar om 82 har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
