Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vertex ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
österrikisk general, född omkr. 1600, enligt somliga
i limburgska staden Weert, efter hvilken han tog
sig namn, enligt andra i Büttgen, i dåv. hertigdömet
Jülich, tjenade i början af 1620-talet såsom simpel
ryttare i spanske generalen Spinolas här samt stred i
Nederländerna och Elsass. Sedermera gick han i bajersk
tjenst. W. inlade stora förtjenster i »lilla kriget»
och hade en god andel i segern vid Nördlingen (1634),
hvarför kejsaren utnämnde honom till friherre och
fältmarskalklöjtnant. I Jan. 1635 eröfrade han Speier,
företog derefter med Karl af Lothringen ett ströftåg
till Elsass och Burgund och 1636 till Picardie samt
tvang 1637 Ehrenbreitstein att gifva sig. Fången i
slaget vid Rheinfelden (1638), utvexlades W. jämte
de kejserlige generalerna Puchheim och Hofkirchen
1642 mot G. Horn. Öfverfallet vid Tuttlingen
(1643) var hans verk. Derefter deltog han 1645 i
slagen vid Jankow, Herbsthausen och Allerheim. Efter
fördraget i Ulm 1647 gick W. i kejsarens tjenst,
blef högste befälhafvare för kavalleriet, upphöjdes
i riksgrefligt stånd och begåfvades med herrskapet
Benatek (i Böhmen). Död 1652. C. O. N.
Wertheim [-hajm], stad i storhertigdömet
Baden, landeskommissariatet Mannheim,
vid Taubers förening med Main. 3,600
innev. (1835). Gymnasium. Vinodling. Ruiner af
slottet W., grefvarnas af W. forna stamborg. Nära
W. ligger slottet Bronnbach l. Brombach, ett 1802
upphäfdt cistercienskloster, 1856–66 bebodt af
Dom Miguel, hvars enka. Adelaid, född prinsessa af
Löwenstein-W.-Rosenberg, ännu bor der.
Werther, hufvudpersonen i Göthes ryktbara roman
»Leiden des jungen Werthers» (1774; »Werthers
lidanden», 1783), nämnes ofta såsom urtypen för
trånsjuka unga män, hvilkas själslif bragts ur
jämnvigt af olycklig kärlek. Den känslosamhet, som
var ett drag hos tidslynnet under senare delen af
1700-talet och genom den nämnda romanen stegrades ända
till lifsleda, fick insteg äfven i Sverige, i hvars
literatur flere symtom af Werthers-febern framträda,
i synnerhet på 1790-talet. Göthes roman ligger till
grund för libretton till en opera, »Werther», med
musik af J. E. F. Massenet (1893). Se G. Ljunggren:
»Svenska vitterhetens häfder» (II, sid. 495 o. f.,
III, 333).
Werther, Karl von, friherre, preussisk diplomat,
f. 1809, son af friherre Wilhelm von W. (som
1837–41 var preussisk utrikesminister), blef 1833
attaché i Paris och tjenstgjorde sedan 1834 såsom
legationssekreterare i München, Haag, London och
Paris, hvarefter han utnämndes till sändebud 1842
i Schweiz, 1845 i Athen och 1849 i Köpenhamn. Han
sändes såsom ambassadör 1854 till Petersburg och 1859
till Wien, der han 1864 afslöt freden mellan Preussen
och Danmark. Vid utbrottet af det tysk-österrikiska
kriget 1866 rappelierades W. från Wrien och skötte
utrikesdepartementet i Berlin, medan Bismarck åtföljde
konung Vilhelm och armén. I Aug. 1866 deltog han i
fredsunderhandlingarna i Nikolsburg och Prag och
återvände derefter såsom ambassadör till Wien. I
Okt. 1869 blef han Nordtyska
förbundets ambassadör i Paris, hvarifrån han
rappelierades vid krigets utbrott i Juli 1870. Sin
långa och utmärkta diplomatiska bana afslutade
W. som Tyska rikets ambassadör i Konstantinopel
från 1874 till 1877, då han pensionerades.
E. W.
Werthers lidanden. Se Werther.
Verticillatae. Se Läppblomstriga.
Vertigo auricularis. Se Ménières sjukdom.
Vertikal (af Lat. vertex, se d. o.). 1. Matem.,
lodrät, den riktning, som angifves af en genom en
påhängd tyngd sträckt tråd (lodlinie). Den riktning,
som är vinkelrät mot lodlinien, kallas »horisontal»,
»vågrät». Hvarje punkt på jordytan har sin särskilda
vertikallinie (lodlinie, zonitallinie). – Vertikalplan
kallas ett plan, som går genom en vertikallinie. För
hvarje punkt på jordytan finnas alltså oändligt många
vertikalplan. Både vertikallinie och vertikalplan
äro vinkelräta mot ytan af stillastående vatten
(»horisontalplan»). Den vertikala riktningen bestämmes
icke ensamt af jordens attraktionskraft, utan af
resultanten till denna och den af jordens rotation
framkallade centrifugalkraften. Deraf följer, att
lodlinien är riktad rätt emot jordens medelpunkt
endast då centrifugalkraften ligger i rät linie
med attraktionskraften (vid eqvatorn) eller då
centrifugalkraften är noll (vid polerna). Jfr
Tyngd. – 2. Skeppsb., skärningslinien mellan
fartygskroppens yttersida och hvarje plan,
som är parallelt med fartygets medelplan.
1. E. L. 2. J. G. B.
Vertikalcirkel. Se Höjdcirkel och
Universalinstrument.
Vertikal-intensitet, jordmagnetismens, fys., den
vertikala (i lodliniens riktning fallande) komposanten
af jordmagnetismens intensitet, d. v. s. den kraft,
hvarmed jordmagnetismen attraherar en magnetisk
nordpol af magnetiska massan. Jfr Intensitet 1,
Jordmagnetism och Variationsinstrument. – I Upsala är
f. n. inklinationen 70° 50’, horisontalintensiteten
0,1622, i »CGS-systemet», d. v. s. det system af
fysikaliska enheter, der centimetern är grundenhet för
längd, grammen för massa och medelsoltids-sekunden
för tid. Deraf beräknas totalintensiteten = 0,4940
och vertikalintensiteten = 0,4666. E. S.
Vertikalkolonn, meteor. Se Halofenomen.
Vertikalplan. Se Vertikal.
Vertikalprojektion kallas projektionen (se d. o.) af
en rät linie, yta eller kropp på ett vertikalplan.
Vertikal-ur. Se Solur.
Vertikalvariometer. Se Variationsinstrument.
Vertikalvinklar kallas två vinklar, då de äro så
ställda mot hvarandra, att den enas ben utgöra
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
