Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Warthe l. Warte (P. Warta), största bifloden till Oder - Vartofta. 1. Härad i Skaraborgs län - Vartofta. 2. Kontrakt i Skara stift - Vartofta-Åsaka, socken i Skaraborgs län - Warton. 1. Joseph W. - Warton. 2. Thomas W. - Vartpenge (»väntpengar») benämnes i Norge en pension, hvilken gäller endast från ett storting till ett annat och årligen måste förnyas - Varukännedom, handelst., läran om olika handelsvarors egenskaper - Varulf (T. werwolf, af Fornhögt. wër, Got. wair, man, och wolf, varg; Fr. loup-garou, R. volkodlák), enligt en uråldrig och för de flesta folk gemensam vidskepelse en menniska, som genom eget eller andras trolleri tidtals förvandlas till skepnad af en varg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot v. öppen båge genom en djup dal, sedermera mot v.,
n. och v. genom Polen, hvarunder den från h. upptager
Ner, och från v. Prosna. Vid dennes inflöde inträder
W. i Posen, som den under nordvestlig hufvudriktning
med en stor båge mot n. genomflyter, upptagande
Welna fr. h. och Obra fr. v. Nedanför sistnämnda
flods mynning går W. öfver gränsen in i Brandenburg,
vänder sig, sedan den fr. h. upptagit Netze, mot
v. samt förenar sig, 200 m. bred, nedanför Küstrin med
Oder. Flodområdet utgör 45,200 qvkm., hvaraf 34,965
qvkm. ligga inom Preussen. Flodens längd är 795 km.,
hvaraf 368 km. tillhöra Preussen. Segelbar är floden
från Konin (397 km.). Genom Netze, Brombergkanalen
och Brahe är W. förenad med Weichsel. Med undantag
af sitt öfversta lopp flyter W. öfverallt mellan
låga stränder genom sidlända trakter, som genom
afloppskanaler och dammar torrlagts och gjorts
odlingsbara. Nedanför Netzes mynning utgrena sig från
hufvudfloden en mängd armar, hvilka likt maskorna
i ett nät skära de 75 km. långa, 10–15 km. breda
Warthekärren, sanka marker, bestående dels af bördiga
fält, dels af kärrängar, hvilka 1767–82, genom Fredrik
II, och 1837–42 såvidt möjligt var torrlades.
Vartofta. 1. Härad i Skaraborgs län, ingår i
Vartofta och Frökinds domsaga samt i Vartofta
fögderi och omfattar inom Dimbo tingslag
socknarna Åsle, Mularp, Tiarp, Hvarf, Kungslena,
Hömb, Dimbo, Ottravad, Acklinga, Agnetorp, Baltak,
Fröjered, Fridene, Korsberga, Daretorp, Velinge,
Brandstorp, Hångsdala, Skörstorp och Östra Gerum;
inom Slättängs tingslag socknarna Habo, Gustaf
Adolf, Sandhem, Utvängstorp, Härja, Nykyrka,
Bjurbäck, Hvalstad, Vättak, Kymbo, Suntak,
Yllestad, Visttorp, Näs, Vartofta-Åsaka, Kelfvene
och länsdelar af Kylingared och Bottnaryd; inom Leaby
tingslag socknarna Slöta, Karleby, Luttra och del af
Falköpings landsförsamling. Areal 1,400 qvkm. 32,175
innev. (1891). – 2. Kontrakt i Skara stift, omfattar
de åtta pastoraten Slöta och Karleby; Hvalstad, Kymbo,
Vättak och Suntak; Åsle, Mularp och Tiarp; Hvarf,
Kungslena och Hömb; Vartofta-Åsaka och Kelfvene;
Hångsdala, Skörstorp och Östra Gerum; Dimbo och
Ottravad; Yllestad, Näs och Visttorp. Areal 38,448
har.0 11,182 innev. (1891).
Vartofta-Åsaka, socken i Skaraborgs län, Vartofta
härad, Slättängs tingslag. Areal 2,468 har. 634
innev. (1891). V.-A. bildar med Kelfvene ett
konsistorielt pastorat, Skara stift, Vartofta
kontrakt.
Warton [oårtön]. 1. Joseph W., engelsk kritiker,
f. 1722, blef landtprest 1748 och var 1766–96
skolföreståndare i Winchester. Död 1800. Med
framhållande af fantasiens företrädesrätt uppträdde
han tidigt mot den af Popes lysande namn stödda
förståndsriktningen inom poesien. Dessa idéer
antydde W. redan i poemet The entusiast, or the
love of nature (1740) och i företalet till Odes
(1746) samt utförde dem vidlyftigare i sitt kritiska
arbete Writings and genius of Pope (2 del., 1756–82;
ny uppl. 1806). W. utgaf 1753 en edition af Virgilius,
med bifogad öfversättning af »Georgica» och »Eclogae»,
samt 1797 Popes arbeten (9 bd). – 2. Thomas
W., engelsk literaturhistoriker, den föregåendes
broder, f. 1728, utgaf vid nitton års ålder den något
sentimentala dikten The pleasures of melancholy,
hvari (liksom i hans broders poem) den romantiska
riktningen förebådas genom den uttalade förkärleken
för Spenser, Shakspere och Milton samt svärmeriet
för gotiska kyrkor och slottsruiner. W. var 1757–67
professor i literatur vid Oxfords universitet och
inträdde derefter på den presterliga banan, men
egnade sig mest åt biblioteksstudier i Oxford. Han
blef poeta laureatus 1785 och professor i historia i
Oxford 1788. Död 1790. Hans Observations on the Fairie
queene of Spenser (1754; 3:dje uppl. 1807) vittnar om
skarpsinne och omfattande lärdom, egenskaper, som han
i än högre grad ådagalade i The history of english
poetry (3 bd, 1774–81; 3:dje uppl. 1840), en, såsom
ett helt betraktad, på sitt område ännu oöfverträffad
uppslagsbok, som dock afbrytes vid ingången till
Elisabets tidehvarf. W. var den, som återuppväckte
sinnet för medeltiden, och kan anses som Walter Scotts
föregångare. Bland hans egna poem framstå sonetter,
veka och behagfullt målande. Hans poetiska arbeten
utgåfvos 1777 (flere uppl., senast 1854).
Vartpenge (»väntpengar») benämnes i Norge en pension,
hvilken gäller endast från ett storting till ett
annat och årligen måste förnyas. Y. N.
Varukännedom, handelst., läran om olika
handelsvarors egenskaper, godhetskännetecken,
härkomst, framställningssätt, magasinering och
användning, de orter, från hvilka de förskrifvas,
deras afsättningsområden, sätten för deras inpackning
samt handelsusancerna.
Varulf (T. werwolf, af Fornhögt. wêr, Got. wair,
man, och wolf, varg; Fr. loup-garou, R. volkodlák),
enligt en uråldrig och för de flesta folk gemensam
vidskepelse en menniska, som genom eget eller andras
trolleri tidtals förvandlas till skepnad af en varg
och i detta tillstånd får vargens rofgiriga vildhet
samt i synnerhet blir begifven på menniskokött,
gräfver upp lik på kyrkogårdarna, bortsnappar barn,
anfaller ensliga färdmän o. s. v. Tron på varulfvar
förefanns hos forntidens skyter, ja i viss mån hos
greker och romare (grekernas ord för varulf var
lykanthropos, af lykos, varg, och anthropos,
menniska). Djupare var den rotad hos de hedniske
skandinaverna, såsom de isländska sagorna nogsamt
ådagalägga. Äfven förvandling till björn omtalas ofta
der, och beserkarna (se d. o.), som under raseriets
inflytande betedde sig likt vilddjur, kunde väl
gifva anledning till att man i vissa fall drog en
sväfvande gräns mellan menskligt och djuriskt. Under
medeltiden var tron på varulfvar gängse i hela
Europa, och under loppet af 1500-talet afrättades en
mängd menniskor såsom förmenta varulfvar, hvarvid
de ofta afgåfvo detaljerade bekännelser om sina
illdåd med samma förunderliga beredvillighet, samma
hallucinatoriska sjelfbedrägeri, som bildar ett så
egendomligt drag i de dermed samtida och beslägtade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
