Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vargering (af värja, försvara) kallades den reserv för de indelta trupperna, som uppsattes på 1700-talet - Varggård (Gammalsv. varghagarðer, varga gård), en inhägnad, inom hvilken vargen inlockas medelst lefvande eller dödt bete - Varg i veum, Isl. vargr i véum, »varg i helgedomen» - Wargla (Uargla), fransk, till Algeriet hörande oas i Sahara - Varglon. Se Lodjuret - Vargnät. Se Varggård - Vargsund. Se Altenfjord - Vargtandsormar, Lycodontidæ, zool., en familj bland de icke giftiga ormarna - Vargön, bruksegendom i Tunhems socken, Elfsborgs län - Warholm, Klas - Variabel (lat. variabilis), föränderlig, vexlande, obeständig. - Matem. En storhet, hvars värde tänkes undergå successiva förändringar, kallas variabel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svenska, som skulle utgöra 13,182, räknade
endast 1,000 (i Skåne). I sammanhang med
förstärkningsmanskapets (se d. o.) inrättande
1811 samt rote- och rusthållarnas befrielse från
rekryteringsskyldighet i krigstid afskaffades
vargeringen. I Finland sattes den efter 1809 på vakans
liksom de ordinarie indelta trupperna, C. O. N.
Varggård (Gammalsv. varghagarðer, varga gård),
en inhägnad, inom hvilken vargen inlockas medelst
lefvande eller dödt bete, och ur hvilken han
sedan ej kan komma ut. Varggård och plats för
jagt å varg anlades förr i större skogsmark,
der ingen huggning kom i fråga och ingen väg
begagnades, hälst å kronoskog, eljest å boställen
och kronohemman. Men äfven frälse- och skatteegare
måste tillåta sådan anläggning efter landshöfdingens
pröfning. Kostnadsfördelningen skedde efter
mantalsberäkning. Prest och klockare deltogo icke
för de hemman, som de sjelfva bebodde. Jagtplatser
och »jagttyg» skulle hållas i hvarje län, der vargar
gjorde skada. Antalet berodde af odjurens mängd och
ortens skogrikhet. Landshöfdingen förordnade derom,
sedan han hört öfverjägmästaren och jordegarna. Dock
behöfde ej mer än tre jagttyg finnas i hvarje
län och ej mer än en jagtplats i hvarje fögderi,
så framt jordegarna icke sjelfva önskade det. –
Jagttyget bestod af sextiofyra buntar målade
jagtlappar, hvarje bunt 40 famnar lång, samt tolf
vargnät, 20 famnar långa och 5 famnar höga. Det
underhölls på länsinnevånarnas bekostnad, intill
dess jagtkassan kommit till den styrka, att den kunde
bestrida utgifterna. – Skallgångspligten såväl som
skyldigheten att hålla jagtplats och vargnät upphäfdes
genom 1864 års jagtstadga. Se vidare Jagt, sp. 1002
o. f. C. G. Hz.
Varg i veum, Isl. vargr i véum, »varg i helgedomen»,
d. v. s. fredlös brottsling (som kan jagas likt en
varg), särskildt en sådan, som begått brott inom ett
helgadt område, tempelskändare (Gammalsv. vargher
betyder likaledes både varg och våldsverkare,
förstörare).
Wargla (Uargla), fransk, till Algeriet hörande oas
i Sahara, på 96 m. höjd, vid Wadi Mia, är numera
bebodt endast af halftannat tusental warglaberber
(afkomlingar af berber och sudan-negrer) samt
några mzabiter och fransmän, men har till följd
af den rikliga vattentillgången en ovanligt stor
mängd dadelpalmer (omkr. 600,000, hvilka årligen
lemna 7,000 ton dadlar) och omkr. 160,000 andra
fruktträd. Brunnarnas antal var i början af 1880-talet
omkr. 1,000, med en sammanlagd vattentillgång af
omkr. 1 kbm. i sekunden. Orten var under medeltiden
och senare en blomstrande handelsplats, men nu är
allt i ruiner, och befolkningen har till följd af
ortens osundhet utdött eller utvandrat till Tunisien.
Varglon. Se Lodjuret.
Vargnät. Se Varggård.
Vargsund. Se Altenfjord.
Vargtandsormar, Lycodontidae, zool., en af-milj
bland de icke giftiga ormarna. De hafva trind eller
svagt sammantryckt kropp, aflångt hufvud och plattad
nos. Den främsta tanden ofvan och nedan är förlängd;
ingen tand är fårad eller genomborrad af någon kanal. Af slägtet
Lycodon finnas representanter i Ostindien. De
lefva af kräldjur och mindre däggdjur.
L-e.
Vargön, bruksegendom i Tunhems socken,
Elfsborgs län, vid Göta elf, nära utloppet
ur Vänern, och nära Rånnums jernvägsstation
å Vänersborg–Herrljunga-banan. Egendomen, till
hvilken hör 1/8 mtl jordegendom (Vargöna), omfattar
pappersbruk, afsedt för användning af trämassa,
och cementverk, drifna med vattenkraft, som
erhålles medelst en lång, dyrbar ränna, som leder
vattnet från forsen under jernvägsbron fram till
fabrikerna. Taxeringsvärde (med jordbruksfastigheten)
944,800 kr. (1891). Egendomen tillhör Vargöns
aktiebolag (bildadt 1874).
Warholm, Klas, universitetslärare, teolog,
född i Skara d. 27 Jan. 1821, blef student
i Lund 1839, filos. doktor 1844 och docent i
exegetisk teologi 1848, hvarefter han ofta skötte
professorsförordnanden. Han prestvigdes 1850, kallades
1856 till adjunkt vid Lunds domkyrkoförsamling och
regementspastor vid Södra skånska infanteriregementet
samt fick 1858 Slöta och Karleby pastorat i Skara
stift. 1867 utnämndes han till professor i dogmatik
och moralteologi vid Lunds universitet samt till
kyrkoherde i Husie prebendepastorat, hvilket
han 1872 utbytte mot Kärrstorps. Han erhöll 1868
teol. doktorsvärdighet. I allmänna kyrkomötena
1868, 1873, 1883 och 1888 deltog W. såsom ombud
för teol. fakulteten i Lund. Han tog afsked från
sin professorsbefattning 1890. Död i Lund d. 24
Dec. 1891. W. författade bl. a. Apostelen Johannis
lära om Christi återkomst (1848), Är lutherska
läran om Christi lekamens och blods närvaro i
nattvarden äfven Skriftens? (1857), Om den heliga
Skrifts inspiration (1866) och Om 1. Johannis 5:
7. Textkritisk undersökning (1881). W. utgaf 1888 Nya
test. på svenska (parallel-texterna af den nya och
den gamla öfvers.) med textkritiska anmärkningar. –
Hans broder Johan Vilhelm W., född d. 22 Dec. 1817,
kyrkoherde i Amnehärad och kontraktsprost i N. Vadsbo
kontrakt, Skara stift, har utarbetat Skara stifts
herdaminne (2 bd, 1867–74) och Skara stifts matrikel
(1846; 4:de uppl. 1886).
Variabel (Lat. variabilis), föränderlig, vexlande,
obeständig. – Matem. En storhet, hvars värde tänkes
undergå successiva förändringar, kallas variabel. Så
är t. ex. afståndet från en viss utgångspunkt till
en i rörelse befintlig kropp variabelt, i det att
det antager olika storlek efter förloppet af olika
tider. I detta exempel är den variabla våglängden
beroende af den likaledes variabla tiden, så att
mot hvarje särskildt värde på den senare svarar ett
bestämdt värde på den förra. När en variabel storhet
sålunda tänkes bero af en annan, kallas den förra
beroende variabel, den senare oberoende variabel. Man
säger då äfven, att den förra är en funktion (se
d. o.) af den senare. En storhet kan äfven vara
en funktion af två eller flere andra, hvilka då
likaledes benämnas oberoende variabla. – Variabel
parameter. Se Konstant. E. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
