Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring / 197-198 (1893) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wallis, John - Wallis, A. S. C., psevdonym för holländska författarinnan Opzoomer (se d. o.) - Vallisaari, en i Estland, vid Narovafloden, 40 km. s. om Narva belägen ort - Vallisneria spiralis Michel., bot. - Vallispiken. Se Kölen - Wallius, Laurentius Olai - Vallkrasse. Se Teesdalia - Vallkärra, socken i Malmöhus län - Wallman, Johan Haqvin - 1. Wallmark, Peter Adam

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utan äfven i teologi, logik och moralfilosofi samt
t. o. m. rörande döfstummeundervisningen. Hans
förnämsta arbete är Arithmetica infinitorum,
sive nova methodus inquirendi in curvi-linearum
quadraturam aliaque problemata (1656), i hvilket han
under analytisk form utbildat Cavalieris metod att
bestämma ytan af en kroklinje genom att uppdela dess
yta i oändligt små rektanglar och sedan summera alla
dessa rektanglar. För att göra metoden användbar på
största möjliga antal kroklinier införde W. bruket
af negativa och brutna exponenter, och med tillhjelp
af vissa oändliga talserier lyckades han beräkna ytan
af alla kroklinier, hvilkas eqvation är af formen
y = ax^m + bxⁿ + ...., der m, n, o. s. v. äro
hela eller brutna positiva eller negativa tal. Det
af W. sålunda erhållna resultatet är liktydigt med
bestämmande af integralen [integral] x^m dx och innebar ett
vigtigt framsteg inom analysen. Då binomialteoremets
riktighet äfven för negativa och brutna exponenter
var honom obekant, kunde han icke direkt bestämma
cirkelns yta, utan använde för detta ändamål en
särskild interpolationsmetod, hvarigenom han för [pi]
erhöll det efter honom uppkallade uttrycket

	2 . 2 . 4 . 4 . 6 . 6 . . . .
2.	–––––––––––––––-
	1 . 3 . 3 . 5 . 5 . 7 . . . .

Bland W:s många öfriga skrifter må nämnas Tractatus de
sectionibus conicis (1665), hvilken innehåller den
första systematiska framställningen under analytisk
form af teorien för de koniska sektionerna, och A
treatise of algebra both historical and practical
(1685), en utförlig framställning af algebran,
hvilken äfven lemnar en värdefull, ehuru icke alltid
opartisk redogörelse för algebrans historia. W:s
Opera utgåfvos 1693–99, samlade i 3 folioband.
G. E.

Wallis, A. S. C., psevdonym för holländska
författarinnan Opzoomer (se d. o.).

Vallisaari [-sari], en i Estland, vid Narovafloden,
40 km. s. om Narva belägen ort, der svenskarna
d. 20 Dec. 1658 afslöto ett fördelaktigt, treårigt
stillestånd med ryssarna.

Vallisneria spiralis Michel., bot., är en i
tropiska och subtropiska jordbälten på bottnen
af sötvattenssamlingar växande, sällskaplig
ört med gräsliknande blad och skildkönade
blommor. Hanblommorna, som hafva blott 2 kransar,
3 kalkblad och (1–)3 ståndare, lossna från sina
fästen och simma på vattenytan samt föras af vinden
till honblommorna och befrukta dessa, hvilka hafva
3 kransar, nämligen 3 kalkblad, 3 staminodier och 3
fruktblad. Honblommorna sitta på långa, spiralvridna
skaft, hvilka vid blomningen upprullas, så att blomman
kommer öfver vattenytan, men efter befruktningen
åter sammanrulla sig, så att fruktmognaden eger
rum djupt nere i vattnet. »Spiralörten» odlas
rätt ofta i sötvattensaqvarier i våra boningsrum.
O. T. S.

Vallispiken. Se Kölen.

Wallius, Laurentius Olai, prest, universitetslärare,
född d. 24 Aug. 1588 i Valla by, Tysslinge socken,
Nerike, studerade i Upsala och vid flere tyska
universitet samt blef teol. lektor i Strengnäs 1610
och filos. magister i
Wittenberg 1614. hofpredikant i Stockholm 1618,
teol. doktor i Tübingen 1619, pastor primarius vid
Storkyrkan i Stockholm 1620, fjrste teol. professor i
Upsala 1621 och samtidigt kyrkoherde i såväl domkyrko-
som Trefaldighetsförsamlingen derstädes. Han var
rektor magnificus vid universitetet 1622, 1623
och 1633. W. utnämndes till biskop öfver Strengnäs
stift 1637, men hann ej tillträda detta ämbete,
ty han afled i Upsala d. 23 Juni 1638. Han begrofs
i derv. domkyrkas stora kor. Till lynnet högeligen
myndig och trätgirig, låg W. jämt i delo med förmän
och ämbetsbröder. Han skattades såsom lärd teolog och
har utgifvit flere smärre skrifter, till större delen
predikningar, en serie tröstetal till Maria Eleonora
öfver Gustaf II Adolfs död m. m. Hans barn adlades
med namnet Wallenstedt.

Vallkrasse. Se Teesdalia.

Vallkärra, socken i Malmöhus län, Torna härad. Areal
1,431 har. 831 innev. (1891). Annex till Stångby,
Lunds stift, Torna kontrakt.

Wallman, Johan Haqvin, fornforskare, född i
Linköping d. 7 Sept. 1792, blef student i Upsala
1810 och filos. magister 1815, skötte åtskilliga
lärareförordnanden, utnämndes 1829 till lektor i
historia vid Linköpings gymnasium samt erhöll 1836
Slaka pastorat såsom prebende. Han var ledamot af
presteståndet vid de tre riksdagarna 1844–51 och
statsrevisor 1845. W. tillhörde Götiska förbundet
(han bar der namnet Helge). Han invaldes 1829 i
Vitt. hist. o. ant. akad. samt 1833 i Nordiske
oldskrift-selskabet i Köpenhamn. Död i Slaka d. 25
Juni 1853. Frukterna af sina omfattande filologiska
och arkeologiska forskningar nedlade W. dels i flere
uppsatser i tidskriften »Iduna» (bl. a. om »Odin och
Budha» samt om Skandinaviens forna handelsförbindelser
med Orienten), dels i de tvänne med Vitt. hist.
o. ant akademiens stora pris belönade afhandlingarna
Om Skandinaviens bebyggande, efter orientaliska
och vesterländska källor (1822; tr. i akad:s
»Handlingar», del XII, 1826) och Öfversigt af svenska
fornlemningar (1882; tr. i akad:s »Handlingar», del XIV,
1838). W. idkade äfven botaniskt författareskap.

1. Wallmark, Peter Adam, publicist,
vitterhetsidkare, biblioteksman, född d. 31
Dec. 1777 å komministersbostället Stora Egnared i
Källsjö socken, Fagerreds pastorat, norra Halland,
undervisades i hemmet af fadern, blef student
i Lund 1793 och studerade der först medicin,
derefter till den filos. graden samt skref med
framgång vers på latin och svenska. Öfveransträngd
af informatorsvärf och nattliga bokstudier, afbröt
han 1799 sin akademiska kurs för att på anmodan, af
Gjörwell ingå såsom e. o. amanuens vid k. biblioteket
i Stockholm. Han blef 1803 ordin. amanuens der,
1805 bibliotekarie vid Engeströmska biblioteket,
1807 k. vice bibliotekarie, 1808 förste amanuens och
1811 bibliotekarie vid k. biblioteket. Utsedd att
vara hofkanslersämbetets ombudsman vid tillsynen
öfver boktryckerierna och bokhandeln i riket 1805,
förordnades W. 1809 till sekreterare i komitén för
utarbetande af ny tryckfrihetsförordning. Han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>