Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wallin, Georg August - Wallin, Johan Peter - Wallinska skolan, högre fullständigt läroverk för flickor i Stockholm - Wallis, kanton i Schweiz. Se Valais - Wallis, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
londinensi et petropolitano in lucem editum
(1850). W. återvände till Helsingfors i Juni 1850,
utnämndes d. 1 Jan. 1851 till professor i orientaliska
literaturen samt egnade sig derefter åt sin akademiska
lärareverksamhet och åt utarbetandet af ett antal
skrifter, hvilka till stor del först efter hans död
utkommo: Lâmiya-tu- l- âfal (afhandling om verben,
på vers af Ibn Malik, med Bedr-eddins kommentar;
1851), Probe aus einer anthologie neuarabischer
gesänge, in der wüste gesammelt (i »Zeitschrift der
deutschen morgenländischen ges.», bd 5, 6, 1851, 1852),
G. A. Wallins första resa från Cairo till arabiska
öknen i April 1845 (1853, fragment af en vidlyftigt
anlagd resebeskrifning), Narrative of a journey from
Cairo to Medina and Mecca, by Suez, Arabia etc. in
1845 (med karta; i »Journal of the R. Geogr. society»,
vol. 24, 1854), Narrative of a journey form Cairo
to Jerusalem, via mount Sinai (dersammastädes,
vol. 25, 1855), Ueber die laute des arabischen und ihre
bezeichnung (i »Zeitschr. der deutsch. morg. ges.»,
bd 9, 12, 1855, 1858; hans mest betydande vetenskapliga
afhandling) och Bemerkungen über die sprache der
beduinen (i samma tidskr., bd 12, 1858). Hans krafter
voro emellertid brutna, och förr än han hunnit börja
realisera planen att företaga en ny orientalisk resa,
träffades han plötsligt af döden, i Helsingfors d. 23
Okt. 1852. W. var en bottenärlig natur, som såväl
i umgängeslifvet som i sitt vetenskapliga arbete
gick rakt på sak utan flärd eller falskhet. Ur
hans dagboksanteckningar och ofta vidlyftiga
bref till prof. Gabriel Gejtlin, konsul Henrik
Borgström m. fl. sammanställde S. G. Elmgren verket
»G. A. Wallins reseanteckningar från Orienten åren
1843–49» (1864–66, 4 del., med lefnadsteckning,
porträtt och tre kartor). – Att uppskatta W:s
betydelse för den orientaliska forskningen faller sig
svårt, ty hvad han medhann var endast en ringa del
af de frukter vetenskapen väntade af hans begåfning,
originalitet och grundliga studier. Måhända ingen
europeisk forskare hade såsom han genomrest det inre
af Arabien, lefvat sig in i beduinernas lif och egt
hans lefvande insigt i deras språkdialekter. Nya
och värdefulla för geografien voro hans uppgifter
om det inre Arabien. Hans språkvetenskapliga
arbeten visa en allsidig och öfverlägsen kännedom
af arabiskan och dess literatur. Hans afhandling om
de arabiska språkljuden ingaf hoppet att han skulle
skänka den semitiska filologien en vetenskaplig
ljudlära. M. G. S.
Wallin, Johan Peter, vitter författare, född i Junsele
socken, Ångermanland, d. 1 Nov. 1847, studerade
1869–73 vid Upsala universitet, var vik. lärare vid
Hernösands seminarium 1874, redigerade 1875–83 ömsevis
»Medelpads allehanda» i Sundsvall och »Vesternorrlands
allehanda» i Hernösand, var derefter ett halft år
redaktör för »Fyris» i Upsala och tillhör sedan
1890, efter en flerårig vistelse i Stockholm, å nyo
»Vesternorrlands allehandas» redaktion. Han har vunnit
Svenska akademiens andra pris för sina omfångsrika
dikter Visby fall (10 sånger på terziner, 1872),
Mor och son (tr. i samlingen Från fjellen, 1876) och
Carl den tolfte (24 sånger, utg. i 3 bd 1883–85,
under signaturen Johannes Petrus). W. har äfvren
författat några prosaberättelser.
Wallinska skolan, högre fullständigt läroverk
för flickor i Stockholm, antagligen den äldsta
läroanstalt i sitt slag inom Sverige, räknar sin
begynnelse från 1831, då skolan, på uppmaning af
pastor primarius, sedermera ärkebiskop Johan Olof
Wallin, inrättades af den bekante historieskrifvaren
Anders Fryxell, vid den tiden rektor för Maria
trivialskola på Södermalm, hvilken var skolans
föreståndare till 1834. (Hans broder Olof Fryxell
var skolans föreståndare 1840–54.) Skolan, som
hade till uppgift att meddela en grundligare och
mångsidigare bildning än den, som vanligen bestods i
dåvarande flickpensioner, inrättades i början efter
friflyttningssystemet och bestod af 4 klasser med
4 lexlag i hvardera af de två lägre klasserna samt 3
lexlag i hvardera af de två högre. Undervisningsämnen
voro kristendom, svenska, tyska, franska, räkning,
skrifning, historia och geografi, ritning och
handarbete. Efter denna plan fortgick undervisningen
sedan under årtionden med några mindre förändringar,
som af förhållandena framkallades. En genomgående
ombildning af läroverket företogs först på 1870-talet
af lektorn i moderna språk vid Stockholms gymnasium
Alfred Viktor Norinder (född i Hedemora d. 15 Maj
1827), som var föreståndare från 1866 till sin död,
midsommaraftonen 1884, och med skäl kan anses vara
Wallinska skolans andre grundläggare. 1870 inrättades
en gymnasialafdelning, som från en mycket ringa
början vann en ganska hastig utveckling; och sedan
6 af skolans lärjungar aflagt mogenhetsexamen på
klassiska linien vid Stockholms gymnasium (1872–74),
erhöll föreståndaren genom k. br. af d. 16 Okt. 1874
dimissionsrätt för Wallinska skolan på både klassiska
och reala linien. Från och med höstterminen sistnämnda
år anordnades skolan såsom ett elementarläroverk
med endast fasta klasser; friflyttningssystemet
upphörde. För närvarande (1892) består läroverket
af en småskola med 3 förberedande klasser, en
elementarskola med 7 klasser, alla ettåriga, samt en
gymnasialafdelning med 4 klasser och fyraårig lärokurs
på både klassiska och reala linien. Läroverket, som
sorterar under Kungl. direktionen öfver Stockholms
stads undervisningsverk, har egen, af direktionen
förordnad inspektor samt styres närmast af en
rektor (sedan 1886 lektorn vid Södermalms Högre
allmänna läroverk Magnus Höjer) med biträde af en
föreståndarinna (bland föreståndarinnorna må nämnas
fröknarna Angelika Gavuzzi, 1842–69, och Evelina
Fahnehielm, sedan 1872). Lärjungarnas antal utgjorde
vårterminen 1892 tillsammans 220. Af skolans alumner
hafva 129 aflagt mogenhetsexamen.
Wallis, kanton i Schweiz. Se Valais.
Wallis [oå’llis], John, engelsk matematiker, f. 1616,
egnade sig först åt teologien, sedan åt de matematiska
vetenskaperna, blef professor i geometri i Oxford
1649 och innehade denna befattning ända till sin död,
1703. W. utgaf ett stort antal skrifter icke blott
i matematik,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
