Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vaccin. 2. Ordet vaccin nyttjas numera äfven i en allmännare betydelse för att beteckna ett virus, hvars inympning hos djur eller menniskor medför oemottaglighet för en viss infektionssjukdom - Vaccination, med. - Vaccinieæ, Vacciniaceæ, bot. - Vaccinium L., bot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utsättes för uttorkning vid 22°–26°. Å andra sidan
kan virulensen genom vissa inflytanden stegras. –
Iakttagelserna att virulensen hos sjukdomsalstrande
bakterier kan försvagas, utan att bakterierna förlora
sin utvecklingsförmåga, förde tanken på möjligheten af
att genom inympning af sådana försvagade bakterier å
en organism göra densamma mer eller mindre oemottaglig
för fullt virulenta bakterier. Pasteurs experiment med
mjeltbrandsbacillen och hönskolera bekräftade denna
förmodan. Frågan gäller nu att beträffande sjukdomar
af infektiös natur finna metoden för framställande
af vaccin, d. v. s. ett försvagadt virus, som,
inympadt å organismen, gör densamma i högsta möjliga
grad oemottaglig för den ifrågavarande sjukdomen,
utan att vaccinen sjelf framkallar några farliga
verkningar. Det har visat sig, att man kan såsom
vaccin använda ej allenast en massa, som innehåller de
till sin virulens försvagade bakterierna, utan äfven
steriliserade kulturer, d. v. s. bakterie-odlingar,
ur hvilka man bortskaffat bakterierna sjelfva,
och hvilka verka genom de ämnen, som bakterierna
vid sin lifsverksamhet alstrat. Någon teori finnes
ännu ej, som förklarar förändringen i virulens
eller åvägabringandet af immunitet. Man förmodar,
att immuniteten beror på närvaron i organismen af en
viss kemisk substans, som hindrar de ifrågavarande
bakteriernas utveckling eller åtminstone försvagar
deras verkningar. Denna substans skulle produceras
antingen af organismen sjelf eller af bakterierna.
J. E. J-n
Vaccination [vacksin-], med., i allmänhet ympning med
ett virus (gift) till åstadkommande af oemottaglighet
för en viss infektionssjukdom, särskildt ympning
med »vaccin» till skydd mot smittkoppor (se
Vaccin). – I Sverige är skyddskoppympningen
obligatoriskt påbjuden enligt K. M:ts förnyade
reglemente för skyddskoppympningen i riket af d. 29
Sept. 1853. Föräldrar och målsmän äro skyldiga att
senast inom 2 år efter barnets födelse låta vaccinera
detsamma. Uraktlåtenhet och tredska straffas med
böter, och K. M:ts befallningshafvande har att i
dylika fall vidtaga nödiga åtgärder. För att intagas i
allmän skola eller uppfostringsanstalt erfordras intyg
om att vara vaccinerad eller hafva haft smittkoppor.
– På landet utöfvas tillsynen öfver vaccinationen af
kommunalnämnden, som bland sina ledamöter väljer en
eller tvänne vaccinationsföreståndare samt antager
lämpliga vaccinatörer. Pastorsämbetet lemnar vid årets
början en förteckning öfver de under nästföregående
år födda barnen, och med ledning af denna ordnas
vaccinationen inom församlingen. Vaccinatörerna
föra journaler, som derefter öfverlemnas till
pastorsämbetet för anteckning uti husförhörsböckerna
och sedermera insändas till K. M:ts
befallningshafvande i länet. I städerna öfvervakas vaccinationen
af stadsläkaren. Vaccin reqvireras genom
vaccinationsföreståndaren från vaccindepoter, hvilka
äro förlagda i vissa städer samt förestås af dertill
förordnade läkare. Dessa hafva till åliggande att
oafbrutet underhålla vaccinationen, hvar inom sitt
område, och härvid tillvarataga tillräcklig
mängd ympämne. Under vaccinationens
fortgång inom en kommun sker ympning från individ
till individ (»från arm till arm»), och det åligger
dervid vaccinatören att tillvarataga så mycket
ympämne som möjligt samt att deraf insända till
vederbörande vaccindepot åtminstone så mycket,
som vid vaccinationsperiodens början derifrån
erhållits. I Stockholm underhålles en hufvuddepot
för hela riket under inseende af Medicinalstyrelsens
vaccinationskontor. Vidare åligger det hvar och en,
som utöfvar skyddskoppympning, att, der koppsjukdom
hos kor kan antagas, tillkalla närmast boende
provinsialläkare, som eger att afgöra om fall af
verkliga kokoppor föreligger och i denna händelse
tillvarataga ympämne samt insända rapport öfver fallet
till Medicinalstyrelsen. I Stockholm finnes under
helsovårdsnämndens tillsyn en särskild anstalt för
beredande af animal vaccin. – Skyddskoppympning eger
rum under hela året med undantag af högsommaren. Den
utföres på följande sätt. Med en lansett göres en
ristning eller ett instick så, att en ytlig lesion
af öfverhuden uppkommer, hälst utan blödning. I
snittet ingnides derefter vaccinen med flatsidan af
lansetten eller med en glasstaf l. dyl. 3–5 sådana
snitt anläggas vanligen å öfverarmens utsida. På
3:dje dagen efter ympningen börjar ympstället rodna,
och en liten rund knottra uppstår, i hvars spets en
liten blåsa utvecklar sig. Denna blåsa tillväxer
och liknar i sin fullaste utveckling, på 8:de
dagen, en verklig kopp-pustel. På 9:de dagen blir
innehållet i blåsan grumligt, varigt. Rodnaden i
omgifningen breder ut sig, och åtskilliga symtom
af allmänt illamående inställa sig. På 11:te dagen
börjar rodnaden försvinna, och blåsan torkar in
till en skorpa, som bortfaller inom 2–3 veckor,
efterlemnande ett hvitt ärr. Hos barn med känslig
hud uppkommer stundom ett allmänt hudutslag efter
koppympningen. Några svårare följder af densamma
hafva aldrig iakttagits. Se i öfrigt Kokoppympning
och Koppor. J.E. J-n.
Vaccinieae [vacksin-], Vacciniaceae, bot., en
underfamilj af den kollektiva familjen Ericaceae
(Ericineae), hvilken i nyare systematiska arbeten
återfått sitt gamla linnéska namn, Bicornes, och
betraktas såsom en naturlig »ordning», omfattande
de i art. Ericaceae nämnda familjerna, hvilka numera
anses såsom sjelfständiga familjer. Vaccinieae hafva
sambladig krona, sittande öfver frukten, som är ett
saftigt bär. Ståndarna sitta i 2 kransar och hafva
knapparna försedda med 2 hornlika bihang antingen
i spetsen eller vid basen. Familjen omfattar i den
svenska floran slägtena Vaccinium (lingon), Myrtillus
(blåbär, odon) och Oxycoccus (tranbär). Se vidare
Vaccinium. O. T. S.
Vaccinium [vacksin-] L., bot., var förr det gemensamma
slägtnamnet för de små buskar, hvilka lemna de bekanta
»skogsbären» lingon, blåbär, odon och tranbär. Numera
föres under detta namn endast lingonbusken, V. vitis
idaea L., som är en lågväxt, ofta något nedliggande
buske med 12–15 cm. höga grenar, uppbärande
spiralställda, ständigt gröna och under vintern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
