Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utländing ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stat, hvars medlem främlingen är, ej iakttager
motsvarande jämlikhet. Så är förhållandet med den rätt
till afdrag å arf, som tillfaller utländing, eller
å förmögenhet, som han öfverflyttar till utlandet,
hvilken rätt (jus detractus, droit d’aubaine,
se Hemfallsrätt) staterna förr tillerkände
sig. Denna afgift är numera fördragsenligt
afskaffad i de flesta stater (svenska undersåtar
äro på grund af traktater befriade derifrån i de
flesta land). I afseende på utländings rätt att
förvärfva och besitta fastighet eller att, utan
att vara domicilierad, drifva näring samt anlägga
industriella verk och kommunikationsanstalter kunna
särskilda vilkor vara föreskrifna. Hvad offentliga
rättigheter angår, tillkomma dessa deremot i regeln
icke främlingar. Staten eger att bestämma om och huru
länge en främling må tillstädjas rättighet att i riket
vistas. Såvida ej staten är bunden af fördrag, eger
den utvisa i riket sig uppehållande främlingar en och
en i sänder eller i massa. Hvarje stat utvisar derför
lösdrifvare, tiggare och förbrytare, och då hvarje
person måste hafva en stat till hemland, hvarifrån han
ej må kunna annat än i bestraffningsväg utvisas, eger
staten att återsända personer af ofvannämnda slag till
deras hemland. Äfven den, som genom sitt uppträdande
stör allmänt lugn, må utvisas. Likaså den, som, der
sådant erfordras, ej förskaffat sig rätt att såsom
utländing fortfarande vistas inom en stat och åtnjuta
dermed förenade förmåner. Under uppehållet i en stat
är utländing underkastad dess straff- och polislagar
äfvensom civillagar, om han vill förvärfva sig eller
på annan öfverlåta någon rättighet, likasom äfven
dess jurisdiktion med dertill hörande exekutiva makt,
derest icke exterritorialitet (se Exterritorialrätt),
fördrag eller sed grunda undantag. Äfvenledes
kunna särskilda förmåner tillstädjas främlingar med
afseende på rättsbehörighet och rättegångsförfarande,
särskildt i afseende på sättet för rättsanspråks
styrkande, hvarom den internationella privaträtten
närmare bestämmer. Enär främlingar i allmänhet ej äro
delaktiga af medborgarnas offentliga rättigheter, äro
de ej underkastade statens finans- eller militärhöghet
på samma sätt som statens egna medlemmar. Utländings
person eller lösegendom kan icke – om ej jus angariae
(se d. o.) under särskilda omständigheter sådant
kräfver och i sådant fall mot blifvande ersättning
– tagas i anspråk för offentliga behof. Dock är
han skyldig att erlägga de med en rättighets
utöfning förbundna afgifter, men icke direkt
beskattning. Dervid är dock ett olika förhållande
med utländing, som är att anse endast såsom resande,
och den, som tagit varaktig bostad inom ett land,
samt den, som der utöfvar någon inkomstgifvande
verksamhet. I sistnämnda fall kan utländing förpligtas
till utgörande af såväl skatter som tjenstbarheter,
dock ej personlig krigstjenstskyldighet. I afseende
på utländings rättsliga ställning gäller, att hans
status civilis bedömes efter hans hemlands lagar,
men hans offentliga stånd och de ökade eller minskade
rättigheter detta kan medföra gälla ej i främmande
land, t. ex. adelskap, tjenande ställning. Utländing
må i allmänhet ega rätt att vistas inom landet, hvarest
han så för godt finner, och efter att hafva uppfyllt
sina förbindelser fritt draga ur landet utan att
vidkännas några särskilda afgifter derför, der ej
reciprociteten gör undantag för någon viss stats
medlemmar, t. ex. med afseende på ofvannämnda jus
detractus. Rörande frågorna om en stats skyldighet
att förhjelpa en annan stat till att skaffa sig
upprättelse af den, som gjort sig skyldig till
rättskränkning emot honom, och statens rättighet att
gifva skydd åt egna medlemmar och andra, som tagit sin
tillflykt inom hans område, må anmärkas följande. Som
åt den ena staten ej kan tillerkännas rätt att utöfva
någon makt inom den andras område, beror det helt och
hållet på den stat, hvars biträde blifvit begärdt,
om han vill vidtaga ifrågasatta åtgärder. Rör frågan
ett civilrättsligt kraf, bero vilkoren för dess
utsökning af landets egna civillagar och dertill
hörande rättegång, enligt hvilka utländing likasom
landsman kan sökas för förpligtelser, som han iklädt
sig, och hvilkas fullgörande skall rätta sig efter
landets lag. Är frågan af kriminel beskaffenhet
och den ena staten vill göra sin straffmyndighet
gällande mot den, som kränkt hans rättsordning, så
gäller såsom allmän regel, att en stat ej lånar sig
till verkställare af straff, som en annan stat ådömt
eller vill utkräfva. Frågan blir då om skäl förefinnes
för utlemning af den, som anmäles hafva förbrutit sig
mot en annan stats lagar, eller om den, som tagit sin
tillflykt till en stat, skall der åtnjuta asylrätt
(se d. o. och Utlemnande af förbrytare). Såsom allmän
grundsats gäller, dels att hvarje stat har rätt att
lemna skydd åt flyktingar från en annan stat, dels
att ingen stat är förpligtad att upptaga flyktande
främlingar, än mindre att underhålla dem. Till
förekommande af att flyktingar under sitt uppehåll
nyttja denna rätt till fientliga eller brottsliga
företag mot sitt förutvarande hemland eller mot tredje
stat, eger staten rätt att internera (se d. o.) dem,
ställa dem under polisuppsigt och, om så anses nödigt,
utvisa dem.
De folkrättsliga grundsatser, för hvilka vi nu
redogjort, tillämpas i Sverige och hafva delvis
fått uttryck i dess lagstiftning. Sålunda tillämpas
de allmänna folkrättsliga grundsatserna angående
statens rätt att föreskrifva vilkoren för utländings
rätt att här uppehålla sig äfvensom rättigheten
att utvisa utländingar, om särskilda skäl dertill
finnas; och om staten anser sig pligtig att gifva
behöfvande utländing hjelp i form af sjukvård,
helsovård och fattigvård, på sätt författningarna
derom föreskrifva, betraktas detta såsom förskott,
hvilket ersättes af den stat, hvars medlem
utländingen är. Utländing är underkastad landets
jurisdiktion, såväl den civila som den kriminella,
om ej exterritorialrätt eller traktater deri göra
ändring, med iakttagande af de jämkningar, som blifvit
häfdvunna inom den internationella rätten, der icke,
såsom t. ex. Straffl. 1 Kap., särskilda föreskrifter
blifvit gifna om dem, som äro underkastade svensk
straffrätt. Utländing, som slagit sig ned i Sverige,
är berättigad att efter fullgörande af honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
