Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uranoskop ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Urd (Isl. Urðr), Nord. mytol., den främsta af de
tre nornorna, ödets gudinnor (se Nornor). Hon är
den af nornorna, som oftast omtalas, och ansågs i
alla afseenden såsom den förnämsta af dem. Ordet
urðr såsom appellativum betyder »öde», af ödet
bestämd händelse, äfven »olycksöde». Urd och de två
andra nornorna bodde vid den heliga Urdsbrunnen
(Urðar-brunnr), som var belägen under en af
verldsträdet Yggdrasels rötter. Det säges i eddan,
att nornorna hvarje dag öfverösa verldsträdet
med vatten och gyttja ur denna brunn, och att
trädet deraf hemtar sin näring och utveckling. Hela
världsutvecklingen är således enligt myten beroende
af ödets eller ödesgudinnornas handlingar och
bestämmelser, liksom äfven utvecklingens kontinuitet
är symboliserad af nornornas oaflåtliga upphemtande
af det heliga vattnet. – Äldre mytologer hafva i de
tre nornorna (Urd, Vardande och Skuld) sett särskilda
representanter för forntid, nutid och framtid, och
Urd skulle sålunda vara det förflutnas norna; men
denna åsigt saknar allt stöd både i urkunderna och i
namnens etymologi. Th. W.
Ur dagens krönika, titel på en tidskrift, som
uppsattes i Stockholm 1881 af A. Ahnfelt och utgafs
af honom först med 4 häften årligen t. o. m. 1884,
derefter med 12 häften årh 1885–90 samt efter
hans död (1890) fortfor att utgifvas, men nedlades
med årg. 1891. Tidskriften sysslade med literatur,
teater och politik. Den intog en ganska deciderad
vensterståndpunkt samt gjorde sig bemärkt för sin
skarpa och pikanta ton.
Urdiala (F. Urjala), konsjstorielt pastorat af
2:dra kl., Hattula kontrakt, Åbo ärkestift, Finland;
Tammela domsaga och härad, Tavastehus län. Areal 615
qvkm. Befolkningen, finsktalande, 9,056 pers. (1890).
A. G. F.
Urdjur. Se Protozoa.
Urdsbrunnen. Se Urd.
Urdsmåne kallas i Eyrbyggjasagan ett järtecken, som
under en veckas tid hvarje afton visade sig i form
af en halfmåne på väggpanelningen i boningshuset på
den isländska gården Frodå. Urdsmånen gick af vigt och
»ansyls» (d. v. s. mot solen) omkring huset och ansågs
förebåda menniskors död. Th. W.
Urdu. Se Hindi.
Uredineae (Uredinei), rostsvampar, bot., äro
parasitsvampar (se d. o.), hvilkas sporsamlingar,
sedan de sprängt öfverhuden på den växt, i
hvilken de äro snyltgäster, bilda rödbruna eller
rostfärgade fläckar å »värdens» blad och grenar (deraf
namnet). Hos många af dessa parasitsvampar utvecklas
i en bestämd ordningsföljd olika slags sporer, och
detta sker i flere fall i samband med ett ombyte af
värd. Detta värdombyte (se derom Generationsvexling)
föranledde, att de olika utvecklingsstadierna förr
antogos vara skilda svamparter, tills De Bary och
Örsted påvisade sammanhanget mellan dessa olika
formstadier, och man begagnar numera de förra
slägtnamnen (Uredo, Paccinia, Aecidium m. fl.) till
att beteckna de olika utvecklingsformerna hos samma
art. Utvecklingsgången af t. ex. Paccinta graminis,
gräsrosten l. sädesrosten, är följande. Sporbäddcn uppträder
vanligen i Juli månad såsom små, aflånga, gulbruna
fläckar å den söndersprängda öfverhuden å gräsens
strån och i synnerhet deras blad. De här bildade
s. k. sommarsporerna bestå af en ellipsoidisk cell
med brunaktigt innehåll och tillhöra det forna slägtet
Uredo. Om dessa sporer komma på andra gräsblad, kunna
de genast gro och tränga in med sina groddtrådar
genom klyföppningama å bladet samt alstra i detta ett
nytt mycelium. Detta blir småningom svartbrunt genom
utvecklingen af en annan sporform, vintersporer (det
forna slägtet Paccinia), som bestå af 2 celler med
färglöst innehåll, men svartbruna väggar. Dessa sporer
öfvervintra och gro först följande vår. Groddtråden
intränger icke omedelbart i värdens väfnader,
utan bildar först egendomliga knoppceller, som
jämte groddtråden af vinden spridas omkring. Om
de då träffa en berberis-buske (se Berberis), och
endast då, komma de till vidare utveckling, i det
att de groende knoppcellerna intränga genom bladens
öfverhud och bladparenkymet samt alstra ett mycelium,
som färgar bladet gulrödt. Efter några dagar uppstå
de första fortplantningsorganen, spermagonierna, på
bladets öfre yta, i det att der bildas små krukformiga
behållare, i hvilka staflika bildningar afsnöras
(förmodade fortplantningsorgan). Ett par dagar
senare frambryta från samma mycelium, men på bladets
undre sida, de skålformiga sporbildande organen
(skålrosten, det forna slägtet Aecidium), från hvilkas
botten uppstår en mängd jämnsides stående hyfer
(svamptrådar). Från dessas spets afsnöras encelliga,
nästan klotrunda sporer, hvilka kunna genast gro, om
de flyttas öfver på bladen hos ett gräs (t. ex. hvete,
som företrädesvis angripes), der groddtrådarna tränga
in genom klyföppningarna och bilda nytt mycelium,
hvarefter en ny, likartad kretsgång börjar. »Rost» å
hvete förstör somliga år en stor del af hveteskörden,
i det att rosten utbreder sig äfven å hveteaxet och
skadar de ännu icke mogna hvetekornen. Slägtet
Gymnosporangium bildar med sina vintersporer de
gula, gelélika klumpar, som man om våren träffar
å enbuskar. Denna svamps aecidium-form utgör den
s. k. galler-rosten (det forna si. Roestelia) å
päron- och äppleblad. – Rörande brand- l. sotsvampar
se Ustilagineae. O. T. S.
Uremi (af Grek. uron, urin, och haima, blod),
urinförgiftning, med., uppkommer, då urinsekretionen
ar störd genom sjukliga förändringar i njurarna (jfr
Njursjukdomar). Under normala förhållanden aflägsnas
genom njurarna en del ämnen ur organismen. Störes
denna process, hopas dessa ämnen i större eller
mindre grad inom organismen och förorsaka slutligen
förgiftningssymtom genom den skadliga verkan de
utöfva på kroppens olika organ. Särskildt lider det
centrala nervsystemet. Symtomen utgöras i lindrigare
fall af hufvudvärk, åtföljd af kräkningar. I
svårare fall inställa sig s. k. »uremiska anfall»,
d. v. s. ihållande kramp eller krampryckningar
i större delen af kroppens muskler och derefter
medvetslöshet, som kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
