Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschernaja ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
elev af Massart vid Paris-konservatoriet,
der hon studerade i två år och 1880 tog första
priset. Derefter begaf hon sig ut på konstresor,
som förde henne öfver hela Europa (Sverige 1884 och
1886), och under hvilka hon vann triumfer både genom
sin konst och sitt ungdomliga behag. Man anmärkte
visserligen, att hon var en smula nyckfull och
»journalière», men obestridda förblefvo hennes rapida
och säkra teknik samt hennes jungfruligt varma ton,
särdeles i det behagfulla eller pikanta, hvaremot
kraft och storhet saknades. T. ingick 1889 äktenskap
med en italiensk grefve Franchi della Valetta i Rom.
A. L.
Tuam [tju’äm], stad uti irländska grefskapet
Galway, 32 km. n. n. ö. om staden Galway, 3,567
innev. (1881). Ett kloster anlades der i slutet af
5:te årh., och platsen blef biskopssäte i början
af 6:te årh. samt ärkebiskopssäte omkr. 1152. T. är
äfven säte för en anglikansk biskop. Den rom.-katolska
katedralen, i äldre gotisk stil, är en af de vackraste
moderna katolska kyrkor på Irland. Bredvid densamma
ligger ett katolskt college, stiftadt 1814, för
bildande af prestmän.
Tuamotu-öarna. Se Paumotu-öarna.
Tuarik (tuareg). Se I-mosjar.
Tuat (Berb., »oaserna»), en stor grupp af oaser i
Sahara, s. ö. om Marokko, till hvilket T. står i ett
slags andligt beroende, skiljes genom sandöcknen
Erg l. Areg från Algeriet och marokkanska oasen
Tafilet och genom öcknen Gidi l. Igidi från Marokkos
sydöstra landskap. Hela gruppen, omkr. 2,500 qvkm.,
har 60–70 tusen innev., till större delen berber
och araber jämte några tuareger, hvilka anses vara
den äldsta befolkningen i oasen, alla fanatiska
muhammedaner, hvilka ifrigt motsatt sig hvarje
besök af européer. T. är ett slättland. Längs vestra
gränsen löper vattendraget Wadi Saura (i s. kalladt
W. Msaud). Oaserna producera företrädesvis dadlar
jämte något säd och grönsaker samt bomull, opium och
tobak. De förnämsta oaserna äro fr. n. till s.
Gurara (Berb. Tigurarin l. Tidsjurarin), med ett
stort saltträsk (sebka) och hufvudorten Timimun,
den af karavaner från Algeriet mest besökta staden
i hela oasgruppen och vanligen betraktad som dess
hufvudstad, emedan den der residerande sjeichen är en
af de inflytelserikaste personerna i landet, Augerut,
Tsabit, Sba, Timmi (med hufvudorten Sdrar),
Tamentit, den största staden i T., en oberoende republik,
hvars befolkning, liksom en stor del af oasens,
är af judiskt ursprung, men tvungits att antaga
islam och genom rasblandning nästan förvandlats till
uigritier, ehuru de af sitt hebreiska ursprung bevarat
en stor affärsskicklighet och yrkesfärdighet, Tuat
(i inskränkt mening), utmed östra stranden af Wadi
Msaud, samt Tidikelt, ö. om den förra, med hufvudorten
Insalah l. Ain Salah (»fridskällorna»).
Tub (af Lat. tubus, rör). 1. »Synrör», kikare
(se d. o.). – 2. Rör i en ångpanna (se d. o.). –
3. Benämning på de blykapslar, i hvilka oljefärger
förekomma färdiga i handeln.
Tuba, Lat. (egentl. »rör»). 1. Ett blåsinstrument
(basun, trumpet; Grek. salpinx), som
begagnades vid det fornromerska fotfolket. Tuban
utgjordes af ett rakt metallrör med trattformig
afslutning och gaf en djupare ton än den af rytteriet
använda, böjda lituus. Man blåste tuba äfven vid
offer, festliga spel och andra högtidligheter. –
2. Den moderna tuban, bas-tuban, konstruerad 1835
af Moritz och Wieprecht, är försedd med vid mensur
och fyra ventiler samt är det djupaste af alla
bleckblåsinstrurnent (se Mässingsinstrument). De
vanliga stämningarna äro i F, C eller B, stundom i
Ess. Bästa omfånget är B1 – b. I orkestern bildar
tuban den fjerde stämman (bas-stämman) till de tre
basunerna. A. L.
Tuba, tatarisk stam. Se Tatarer, sp. 1,424.
Tuba Eustachii, anat. Se Eustachiska röret och
Hörselorgan.
Tuba Fallopii, anat. Se Äggledarna.
Tubal, enligt folktaflan i 1 Moseb. 10 en af Jafets
söner och stamfader för en jafetitisk folkstam,
som i profeten Hesekiels bok jämte Mesek omtalas
såsom lydande under Gog samt jämte Javan och Mesek
berättas hafva drifvit handel i Tyrus med slafvar
och kopparkärl. Troligtvis är T. identisk med
de assyriska kilskrifternas Tabal, ett der ofta
förekommande namn på ett land och ett folk. Ej
osannolikt är, att Tubal-folkets boningsorter
utgjordes af landet s. ö. om Svarta hafvet och af
norra delen af Mindre Asien. Man har identifierat
detta folk med de af Xenofon (»Anabasis» 5: 5) nämnda
tibarenerna, ett sorglöst, muntert folk vid Svarta
hafvets sydöstra kust, hvilket ansåg skratt för den
största lycksalighet och förrättade alla sina göromål
skrattande. J. P.
Tubalkalin, enligt 1 Moseb. 4: 22, den förste smeden
(»hebréernas Vulcanus»), son till Lamek, Kains ättling
i 5:te led.
Tubbas. Se Himjarer.
Tuber (Lat., ansvällning på en djurkropp eller på en
växt; böld, knöl). 1. Anat. T. cinereum kallas en på
hjernans undre yta, straxt bakom synnervskorsningen
framträdande grå knöl, som utgör bottenspetsen af den
tredje hjernventrikeln och bär hjernhypofysen. Den
lemnar trådar till ögonnerverna. – 2. Bot. a)
Stjelkknöl. Se derom under Stam 1. Till hvad
der är anfördt må följande tilläggas. Det gifves
underjordiska axelbildningar hos vissa växter,
der man har svårt att afgöra om de äro stam- eller
rotbildningar. Såsom exempel härpå må nämnas knölarna
hos dahlior, batater, Oxalis esculenta, Corydalis
fabacea, Ficaria ranunculoides m. fl. Dessa växter
sägas hafva »knölformiga birötter», men i sjelfva
verket äro dessa s. k. »birötter» uppkomna genom
förstoring af en stamknopps nedre del till följd
af der hopad upplagsnäring, och dessa »birötter»
frambringa i regeln nya växtindivider, hvilket en
verklig rot, som saknar knoppar, icke gör annat än
derigenom att hos en del rötter adventivknoppar kunna
anläggas och utvecklas. Hos Ficaria ranunculoides
omdanas de nederst på stjelken i bladvecken befintliga
knopparna till alldeles samma slags bildningar
som de under jorden befintliga s. k. knölformiga
birötterna. Dessa knölar betecknas bäst med namnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
