Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tingstadius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framkallar ett svårt ekzem. – Man har äfven, i synnerhet
förr, benämnt hvarjehanda lösningar af andra ämnen
i sprit tinkturer, t. ex. t. jodi, t. martis
och t. martis Klaprothi, hvilka numera kallas
respekt. solutio jodi spirituösa, sol. chloreti
ferrici spirituosa och sol. subacetatis ferrici
spir. aetherea. – Tinkturer intagas vanligen i
droppform eller teskedsvis, blandade i vatten eller
på annat sätt mildrade i smaken, som genom spriten
och äfven beståndsdelarna är skarp och brännande.
O. T. S.
Tinn, pastorat i Öfre Telemarken, Norge. Befolkningen
lefver i de från norra delen af Tinnsjön utgående
dalarna. Trakten är i hög grad naturskön; här
finnas fjället Gausta, som når upp till 1,884 m.,
och vattenfallen Rjukand-, Staup-, Li-, Björne-
och Lurefossene. Y. N.
Tinnar (Fr. créneaux), fyrkantiga, massiva
upphöjningar, som med regelbundna mellanrum såsom
ett slags bröstvärn följa den öfre kanten af en
försvarsmur. Sjelfva tinnarna tjena härvid som
skottskydd, mellanrummen som skottgluggar. Tinnar
förekommo redan på de gamla egyptiska och
assyriska fästningsbyggnaderna, sedermera i
den grekisk-romerska verlden, men särskildt äro
de karakteristiska för medeltiden, i synnerhet
för dennas senare skede. Motivet nyttjas äfven
som prydnad och antager då vexlande former,
hvilka stundom, t. ex. i den arabisk-moriska
konsten, närma sig palmetten. Efter det allmännare
införandet af eldvapen ersattes tinnarna efter hand
af sammanhängande bröstvärn med i detta anbragta
smala, vertikala eller snedt stupande skottgluggar
eller skåror (se Mâchecoulis). Såsom prydnad hafva
de aflösts af balustraden. Jfr Krenelera.
Upk.
Tinne (tinneh), tinne-folk, tinne-språk (af
Chippew. tine, dene, »menniska»), är en inom
språkvetenskapen använd benämning på atapaskernas
stammar och språk (se Indianer, sp. 518). Det
förnämsta och mest kända af dessa språk är
chippewyan, som också ligger till grund för följande
beskrifning. Ljudsystemet omfattar vokalerna a, e,
i, o, u, ö, ü, hvilka alla äfven finnas nasalerade:
ã (= franskt an) etc., samt konsonanterna k, g; t,
d; p, b; [chi] (ch), [gamma] (gh) [theta] (th), [delta] (dh), s, z, s,
z, h; j, l, r; v, w; n, ñ, m; (affrik.) ts, dz, ts,
dz. Utljudet är vokalt eller nasalt, men i anljudet
kunna de svåraste konsonantgrupper stå, t. ex. g[chi],
dl, t[chi][gamma], ts[chi] m. fl. Grammatiskt kön och artikel
saknas. Vid subst. uttryckas dual och plural genom
flere olika suffix samt nomin. och ackus. genom ordets
ställning: den senare närmast före verbet, den förra i
början eller slutet af satsen, men aldrig omedelbart
före verbet, t. ex. Pier bes se-[gamma]anihã, Peter knif
mig-gaf. Genit. uttryckes genom 3:dje pers. possessiv,
t. ex. set[chi]a be-bes-e, min-fader hans-knif, öfriga
kasus genom partiklar. Adj. är oböjligt och står efter
sitt hufvudord. Pron. person. ega särskilda former för
dual och plural, men ingen egentlig deklination, i det
att ursprungligen identiska, men fonetiskt modifierade
former tjenstgöra som subj., obj. och possessiv, i
alla tre fallen prefigerade, t. ex. nen, du, ne-tsag,
din tår. Verbet bildar ett aorist-pres. af rena
stammen, t. ex. ne-tsag, du gråter, imperf. med
prefix s-, perf. med pref. [gamma]-, fut. med pref. wa-,
plusqv. af perf. med suffix -ni, fut. ex. af
pres. eller perf. med suff. -walli. Modus och
passiv saknas; kaus. bildas med prefix l-, och vid
den objektiva konjugationen står obj. före subj.,
t. ex. ne-s-hi, jag härmar dig, nu-tsag, vi gråta,
ne-nu-l-tsag, vi komma dig att gråta. Ingen annan
literatur finnes än den af missionärer införda:
öfversättningar af bibeln och religiösa skrifter,
inhemska myter, sagor, fabler o. dyl. i original och
öfversättning. Försöket till allmännare spridning af
skrifkonsten medelst användning af algonkin-alfabetet
har icke vunnit någon egentlig framgång. – Jfr
Buschmann: »Der athapaskische sprachstamm» (1856–63),
och i synnerhet Petitot: »Dictionnaire de la langue
dené-dindjié ...» (1876), med utförlig grammatik,
etnografi, mytsamling m. m. H. A.
Tinne. Se Tinnelven.
Tinne, Alexandrine, Afrikaresande, f. i Haag 1839,
blef vid sin faders (en engelsk köpman) död, 1844, den
rikaste arftagerskan i Nederländerna. Med sin moder,
baronessan van Steengracht-Capellen, besökte hon de
flesta Europas land och 1856 Palestina, Syrien och
Egypten samt bosatte sig med sin moder och moster,
Adriana van Capellen, i Kairo 1861. Följ. år anträdde
de tre damerna en färd uppför Nilen till Korosko
och derifrån genom Nubiska öcknen till Abu Hammed,
hvarifrån de foro Nilen uppför till Gondokoro under
flere utflykter inåt land (bl. a. ett stycke uppför
Sobât). I Nov. voro de åter i Kartum, hvarifrån
de följ. Febr. jämte Heuglin och Steudner och
ett ofantligt stort följe gjorde en andra stor
resa uppför Bahr el-gasal, Hvita Nilens sydvestra
hufvudtillflöde. Den 10 Mars 1863 uppnåddes den punkt,
der Bahr el-homr upphör att vara segelbar. Från
sjön Kek färdades de öfver land till Bahr Djur
och mot s. v. på Bahr Kosango till Djebel Kosango,
vid gränsen af njam-njams rike. Under färden ledo
alla resandena af klimatfeber; Steudner dog i
April och fru Tinné i Juni. Under många faror och
besvärligheter nådde det återstående sällskapet i
Juli 1864 Kartum, der äfven fröken Capellen dog. De
geografiska och naturvetenskapliga resultaten af
expeditionen, som till större delen gått genom okända
trakter, voro synnerligen vigtiga, såsom framgår af
Heuglins berättelse i »Petermanns Mittheilungen»
(Ergänzungsh. 15, 1865) och af hans Reise in das
gebiet des Weissen Nil 1862–64 (1869). Större delen
af de följande fyra åren tillbragte fröken T. på
resor i Medelhafstrakterna, och i Jan. 1869 anträdde
hon en karavanresa från Tripoli till det inre Afrika
i afsigt ätt nå sjön Tsad och derifrån öfver Wadai,
Dar-Fur och Kordofan komma till öfre Nilen, men på
vägen från Mursuk till Rhat mördades hon d. 1 Aug. af
de henne åtföljande tuarik.
Tinnefossen. Se Tinnelven.
Tinnelven (egentl. Tinne), Tinnsjöns aflopp, som på
Tinnesanden faller ut i Hiterdalsvandet efter att
på vägen hafva bildat den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
