Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tingstadius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfversättningar», yttrar hans minnestecknare i Sv. akad.,
v. Brinkman, »beundra vi rikedomen af hans språk inom
gränsen af det allmänt gällande bruket, hvilket han
oftare förädlar genom upplifvande af fornspråkets
ålderdomliga skönheter än genom nystämplade
ordformer. Det fria versslag han härvid nyttjar
utmärker sig ej genom ett bundet staftal, men genom
ett urval af de mest välljudande ordställningar
och genom ett lyckligt tonfall, hvars klang ofta
öfverensstämmer med sångens enklare eller högtidligare
innehåll.» Wallin deremot klandrar just de egenskaper,
genom hvilka T. vann så många läsare och skördade så
stort bifall af sin samtid, den moderna hållningen,
försmåendet af »vårt gamla, häfdvunna, högtidliga
bibelspråk». Hvad angår hans tolkningars filologiska
värde, torde det ej vara så stort som samtiden
föreställde sig, ehuru visserligen en ordagrann
engelsk öfversättning af hans Psaltare utgafs i
London. Af det ödmannska partiet vid universitetet
ansågs T. »gå mindre varsamt och kritiskt till väga, i
det att han bland flere förslagsmeningar var alltför
mycket böjd att gifva företrädet åt den, som syntes
honom poetiskt vackrast, ja stundom på egen hand
antaga en sådan, som för originalet rent af var
främmande, och som ur filologiska grunder svårligen
kunde försvaras». Deraf skola inom bibelkommissionen,
som utgjordes af T., S. Ödmann och ärkebiskop
Lindblom, ofta slitningar hafva uppkommit, hvilka
betydligt uppehöllo öfversättningens fortskridande. –
T:s yttre lefnadsbana blef, på grund af hans rykte
som bibeltolk, alltmer framgångsrik. Han blef 1793
teol. doktor, kallades 1794 till en af de aderton
i Svenska akademien (efter biskop Celsius), 1798
till ledamot af Vetenskapssocieteten i Upsala
(hedersledamot 1804), 1805 till hedersledamot af
Vitterhets, hist. och ant. akademien o. s. v. samt
uppfördes å en mängd biskopsförslag, tills han
1803 utnämndes till biskop i Strengnäs. Han fortfor
dock länge att deltaga i bibelkommissionens arbeten
samt utgaf derjämte åtskilliga nya öfversättningar
samt smärre filologiska skrifter: Propheten Esaias
(1805), De tolf smärre skrifter af Gamla testamentets
propheter (1813), Klagosånger af propheten Jeremia
(1820), Strödda philologiska anmärkningar öfver
svenska tolkningen af Matthei evangelium (1803),
Strödda anmärkningar öfver tolkningen af några
ställen i Nya testamentets heliga skrifter (1812),
Strödda anmärkningar öfver hebreiska och arabiska
dialekterna (1820) samt Philologiske anmärkningar
öfver strödda ställen i Gamla testamentet
(1824, hvars företal är dateradt på hans 76:te
födelsedag. Dessutom skref han Tal om Österländska
poesiens egenskaper (1786) samt inträdestal i de
båda nämnda akademierna. T. afled i Strengnäs d. 10
Dec. 1827. - rn.
2. Tingstadius, Lars Kristian, läkare, den föregåendes
broder, född i Lunda församling, Södermanland, d. 12
Juni 1750, började i Upsala sina medicinska studier,
hvilka han fullföljde i Greifswald, samt aflade de
båda medicinska examina i Lund 1774. S. å. kallades
han till prosektor vid Theatrum
anatomicum i Stockholm och promoverades 1775 till
med. doktor. 1779 efterträdde han R. Martin som
professor i anatomi och kirurgi i Stockholm samt
var tillika läkare vid Medevi brunn till 1783, då
han drabbades af en svår och långvarig sjukdom. Han
fortfor dock att sköta sin professur till 1793, då
han afgick från densamma, samt utöfvade derjämte
ända till 1810 en särdeles vidsträckt praktik
som läkare. T. afflyttade då till sin egendom
Vik vid Nyköping, blef 1811 hedersledamot af
Sundhetskollegium samt var för öfrigt medlem af
åtskilliga samfund. Han afled å Vik d. 12 Maj 1832.
-rn.
Tingstäde, socken i Gotlands län, Norra
häradet. Areal 2,316 har. 497 innev. (1890). Annex
till Stenkyrka, Visby stift, Norra kontraktet.
Tingsås, socken i Kronobergs län, Konga härad. Areal
15,723 har. 3,398 innev. (1890). T. utgör ett
konsistorielt pastorat, Vexiö stift, Konga kontrakt.
Tingvallaön, ö i Klarelfvens mynning, uppkallad efter
orten Thingvalla, der landstinget under medeltiden
hölls. På ön ligger nu staden Karlstad.
Tinkal. Se Borax.
Tinktur (Lat. tinctura, af tingere, genomdränka,
färga), farmak., med., benämnes en vanligen mörkare
färgad, tunnflytande, för medicinskt ändamål afsedd
vätska, som enligt Sv. farmak. i allmänhet beredes på
det sätt att en viss mängd drog i fint sönderskuret
eller pulveriseradt tillstånd öfvergjutes i en
passande glasflaska eller kolf med föreskrifven
mängd sprit (oftast 1 del drog på 5 delar sprit), för
olika tinkturer af olika styrka (vanligast utspädd
sprit), hvarefter flaskan, väl tillsluten, får stå
i en temperatur af + 15° till + 25° under 5 dygn och
innehållet emellanåt omskakas. Sedan »macerationen»
sålunda fått fortgå tillräckligt länge, afhälles den
klara vätskan, och återstoden utpressas skyndsamt. De
båda vätskorna sammanslås sedan och få stå ett par
dagar i stillhet, så att allt grummel må afsätta sig,
hvarefter den klarnade vätskan hastigt filtreras
genom papper i täckt tratt. Den förvaras sedan i
ett rum, der temperaturen icke får understiga +
15°, emedan vid lägre värmegrad en del af tinkturens
beståndsdelar kan falla ut och tinkturens styrka
sålunda försvagas. Vid en del tinkturers beredning
tillsättes eter och i somliga fall, såsom i vissa
»sammansatta» tinkturer, rosmarin och lavendelsprit,
kanelvatten eller t. o. m. ammoniak (tinctura
guajaci ammoniacata). I tinkturer å häftigare
verkande medel, t. ex. Arnica, Colchicum, Digitalis,
Lobelia, Nux vomica och Stramonium, tages 1 del
drog till 10 delar sprit. Många tinkturer äro ofta
använda af menige man utan läkares föreskrift, såsom
t. absinthii composita (»dubbla malörtsdroppar»)
mot »ondt i magen», t. chinoidinae (»D:r Nenséns
frossdroppar»), t. arnicae (mot svullnader och å
sår) m. fl. Mot det populära bruket i tid och otid
af arnikatinktur å svullnader och sår hafva på sista
tiden kraftiga varningar uttalats af prof. Billroth,
emedan denna tinktur häftigt retar öppna sår och på
huden lätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
