Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tankstreck ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett svart pulver. Dess högsta oxid, vanligen benämnd
tantalsyra, är sammansatt efter formeln Ta2 O5 och
bildar ett hvitt, osmältbart, i syror olösligt pulver.
P. T. C.
Tantalinae. Se Ibisar.
Tantalit, miner., en af tantal-
och niobsyrad jernoxidul bestående, svart, hård och
tung förening, som vanligen innehåller något tenn
samt är funnen i Sveriges och Finlands pegmatiter.
Ant. Sj.
Tantalos (Lat. Tantalus), sagokonung, hvars
herskaresäte låg vid berget Sipylos i Frygien eller
Lydien på Mindre Asiens vestra kust. De grekiska
fornsagorna beteckna honom såsom en son af Zevs och
nymfen Pluto (rikedomen) samt prisa ej mindre hans
omätliga, till ett ordspråk vordna rikedom än det
förtroliga umgänge, hvarmed han bevärdigades af de
odödlige gudarna. Så mycken lycka kunde ej den dödlige
bära utan att förhäfva sig och dermed framkalla sitt
fall. Om arten af hans förbrytelse hafva sagorna olika
uppgifter, såsom att han förrådt gudarnas hemligheter
eller åt andra dödliga meddelat den nektar och
ambrosia, som han tillegnat sig vid gudarnas bord,
eller att han för att pröfva gudarnas allvetenhet
till en måltid för dem anrättat sin son Pelops
o. s. v. Några sagor låta honom i underjorden pinas
af evig törst och hunger, oaktadt han står i vatten
ända till hakan och härliga frukter hänga tätt ofvan
hans hufvud. Men såväl vattnet som frukterna draga sig
undan, då han vill tillegna sig något deraf. Att »lida
Tantalos’ qval» är derför ett bildlikt uttryck om den,
som i åsyn af rika håfvor af en eller annan orsak
är urståndsatt att njuta dem. Andra sagor låta ett
klippstycke hänga öfver hans hufvud och ständigt hota
att falla ned. Genom sin son Pelops var T. stamfader
för pelopidernas ätt, inom hvilken vilda lidelser
och hemska förbrytelser gingo i arf från slägtled
till slägtled. Hans dotter var den olyckliga Niobe.
A. M. A.
Tantalusbägaren (stundom kallad diabetes) kallas
ett kärl, i hvilket en häfvert är anbringad på det
sätt, att det kortare benet slutar nära kärlets
botten och det längre, som går genom bottnen,
utmynnar något under densamma. Fylles kärlet
med en vätska, rinner denna ut genom det längre
häfvertbenet, så snart vätskan stiger öfver
häfvertens högsta punkt, men rinnandet upphör
genast, om vätskeytan i kärlet sjunker under
denna punkt. Principen för tantalusbägaren
är på flere sätt tillämpad på leksaker, som
gå under namnet trollbägare (T. vexirbecher).
A. Bi-n.
Tantardini, Cavaliere Antonio, italiensk
bildhuggare, f. 1829 i Milano, d. derst. 1879,
utmärkte sig för ideal uppfattning, ädel formgifning
och högt utvecklad teknik i marmorns behandling. Bland
hans förnämsta arbeten må nämnas Uppståndelsens ängel
(Trieste), Badande flicka (många reprod.), Historiens
gudinna (för Cavour-monumentet i Milano), Faust och
Margareta, Voltas staty (Pavia) och porträttbyster
(Dante, Göthe m. fl.).
Tant de bruit pour une omelette. Se Bruit.
Tante [tangt]. Se Tant.
Tantième [tangtiäm], Fr. (»så och så stor del»),
handelst., andel i vinsten, den med vissa procent
å ett affärsföretags nettovinst utgående inkomst,
hvilken tillfaller en eller annan person, som
medverkar vid företaget. Tantièmer pläga tillerkännas
affärs- och fabriksdisponenter, godsförvaltare
o. s. v., i syfte att sporra deras intresse för
högsta möjliga nettovinsts åstadkommande. Mindre
ofta har man försökt att bereda arbetarna del i
vinsten (tantième-lön). Skådespelsförfattare och
operakompositörer pläga få uppbära tantième af
nettobehållningen för hvarje föreställning (eller
ett visst antal föreställningar) af deras arbeten.
Tanto (under 18:de årh. äfven Danto),
sockerbruk i Stockholms stad, Maria församling, vid
Årstaviken, anlagdt för förädling af kolonialsocker
medelst ångkraft. Vid fabriken, som eges af Tanto
aktiebolag (stadfäst 1865, med ett aktiekapital af
2 mill. kr.), voro 1889 anställda 3 verkmästare samt
160 arbetare. Tillverkningen uppgick till 4,292,000
kg. af olika slag (raffinad, kandi-, pann-, kross- och
farinsocker samt sirup), med ett värde af 2,723,958,58
kr., för hvilket bevillning erlades med 1,688,79 kr. –
Vid T. var sockerbruk redan under 1700-talet, men
rörelsen upphörde, då k. bränvinsbränneridirektionen
1775 inköpte bruket (för 100,000 dlr kmt.).
Tanucci [-nu’ttji], Bernardo, italiensk statsman,
född 1698 i ett fattigt hem i Toscana, gjorde sig
såsom juris professor vid Pisas universitet bemärkt af
Toscanas presumtive tronföljare, den spanske prinsen
Karl af Bourbon, följde honom till Neapel, när han
1735 besteg detta lands tron, och blef hans förste
minister. Han var en bland de förste i raden af de
statsmän, som verkade i »upplysningstidehvarfvets»
anda, men skilde sig fördelaktigt från flere af dem
genom den försigtighet, hvarmed han genomförde sina
planer för att utjämna de sociala missförhållandena
samt inskränka prest- och adelsmakten. Då Karl
1759 besteg Spaniens tron, trädde T. i spetsen för
hans son Ferdinand IV:s förmyndareregering. Han
upphäfde nu ett stort antal kloster, tionden och
presternas rätt att utan styrelsens medgifvande
vädja till Rom, hänvisade äktenskapsmål till
civildomstolarna m. m. samt fördref, efter
Ferdinands myndighetsförklaring (1767), jesuiterna
ur landet. Adelsmakten minskade han bl. a. genom
att utsträcka den kungliga domsrätten och upphäfva
största delen af dagsverksskyldigheten samt förvandla
de neapolitanske baronerna till en uppvaktande
hofadel. Handelns och undervisningens lyftning,
skatternas jämnare fördelning, statsinkomsternas
stegring lågo honom om hjertat. Utrikespolitiken och
landtförsvaret försummades deremot af honom. 1768
förmäldes Ferdinand med den österrikiska prinsessan
Maria Karolina, en förbindelse, som T. befordrat. Den
hersklystna drottningen sköt emellertid ministern,
som trott sig oumbärlig, alltmer i bakgrunden, och
1777 blef han afskedad. T. dog glömd och fattig 1783.
Tanum. 1. Härad i Göteborgs och Bohus län, ingår i
Norrvikens domsaga och fögderi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
