Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tack ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följde ej sin nye lärare i dennes på 1400-talets
målningssätt grundade manér, utan han bemödade
sig om en så långt som möjligt utbildad modern
teknik. A.-T. väckte uppseende första gången 1861
med Klodvigs söners uppfostran, hvari han ådagalade
konstnärlig egendomlighet. Derefter företog han
resor till London, Paris och Italien samt utförde
sedan år efter år taflor, hvilka alltmer visade hans
arkeologiska intresse. Så målade han 1863 sin första
bild från det gamla Egypten, framställande huru
man roade sig för 3,000 år sedan, äfven berömd för
teknik och kolorit, 1865 Catullus hos Lesbia och 1867,
till verldsutställnigen i Paris, En mumie, i färg
och antikstudium öfverlägsen den första egyptiska
bilden. Sedan dess har han behandlat en massa af
liknande ämnen: Fidias i arbete å Parthenon-frisen,
Tarquinius Superbus, Pyrrhichisk dans, Caligulas
mord, Vinskörd i Rom, Josef hos Farao, Claudius
Imperator och Bildhuggareatelier jämte en följd af
genrebilder ur det antika lifvet, särskildt berömda
för den mästerliga tekniken, t. ex. i återgifvande
af den huggna marmorn. Han bodde en tid i Bruxelles,
men flyttade 1870 till London och kallar sig sedan
dess Lawrence Alma-Tadema. – Hans fru, Laura Theresa
A.-T., född engelska, är äfven målarinna.
Tadjik. Se Tadsjik.
Tadjurra. Se Tadsjura.
<b>Tadmor. Se Palmyra.
Tadolini, Adamo, italiensk bildhuggare, f. 1789
i Bologna, studerade bildhuggarekonsten i sin
födelsestad, vid hvars konstakademi han 1811 blef
professor i anatomi. 1812 flyttade han till Rom
samt utbildade sig der till en af Canovas mera
bemärkta efterföljare och blef professor vid
akademien S. Luca. Han dog i Rom 1868. Bland T:s
arbeten må nämnas Venus och Amor, Bacchantinna
(i Mus. Borghese) och en staty af Frans af Sales
(i Peterskyrkan). – T:s hustru gjorde sig känd för
sina vackra kamésniderier.
Tadorna. Se Grafandslägtet.
Tadsjik (Tadjik) är den i Central-Asien allmännaste
benämningen på den nuv. iranska folkstammens
hufvudmassa och således etnografiskt identisk
med »perser» (farsi), jfr Iraner. Stundom finner
man namnet sarter mindre riktigt angifvet som
synonymt med T. Dermed förhåller sig på följande
sätt. Sart är egentligen det ösbegiska (turkiska)
namnet på den inhemska iranska befolkningen i Kiva,
medan ösbegerna i Bokara kalla sina iranska landsmän
T. Härvid är också den vigtiga omständigheten att
märka, att sarterna i Kiva tala en turkisk, ehuru
med persiska starkt uppblandad dialekt, sart tili (jfr
Turkiska språken), då deremot T. tala en persisk, med
turkiska uppblandad dialekt. Men emedan nu en stor del
af de ösbegiske innevånarna i de central-asiatiska
kanaten är eller ännu för några årtionden sedan var
nomadiserande, under det att de iranska stammarna
alltid varit till största delen bofasta, så har namnet
sart i många trakter fått betydelse af antingen
bofast åkerbrukare i motsats till kringströfvande
boskapsskötare eller af stadsbo i
motsats till landtbo, och detta alldeles oberoende af
vare sig iranskt eller turkiskt ursprung eller språk.
H. A.
Tadsjura (Tadsjurra, Tadjurra), hamn i nordöstra
Afrika, på den Frankrike tillhöriga nordkusten af
Tadsjuraviken (vestligaste inskärningen af Adenviken,
mellan Adajel i n. och Harar i s.). Omkr. 4,000 innev.
Tael [utt. vanl. tel]. Se Kasj och Katty.
Tsenarum l. Taenarus, det latinska namnet på Matapan
(se d. o.).
Taenia (Lat., af Grek. tainia, band, bindel),
benämning på bandlika prydnadsdelar inom den antika
arkitekturen och konstslöjden. Taenian uttrycker
ett sammanhållande eller ett förbindande af olika
partier. Den utbreder sig, i motsats till andra
förbindande ornament: gördeln (torus) och snöret
(astragalus), plant mellan sina räta, parallella
gränslinier och sträcker sig i regeln i horisontal
riktning å mer eller mindre tydligt vertikala,
plana eller lindrigt kupiga ytor. Sålunda förekommer
den målad å det doriska kapitalets abakus och å
den platt, som i den doriska byggnaden skiljer
arkitrav och fris, men äfven den joniska och
den korintiska stilens friser kunna i sjelfva
verket uppfattas som taenior (se Pelareordning).
Likaså användes taenian som bukornament å vaser
o. dyl. Som orneringsmotiv å taenian nyttjas först
och främst àlagrècquen, meandern, men äfven blad,
rankor eller i dubbla rader ställda palmetter, blommor
o. s. v., den öfre raden med spetsarna vända uppåt,
den nedre med desamma riktade nedåt. Jämväl djur- och
menniskogestalter förekomma stundom såsom prydnader.
Upk.
Tsenia, zool., ett slägte bland inelfsmaskarna. Om
de hos menniskor funna arterna af detta slägte se
Binnikemask, Hydatidsjukdom och Masksjukdom. Här
må tilläggas, att T. mediocanellata (T. saginata)
under de senare åren blifvit allt oftare iakttagen
i Sverige, särskildt i Stockholm, sannolikt till
följd af det ganska allmänna bruket att förtära
s. k. »rå biff», eller finskrapadt rått oxkött,
med hvilket maskynglet inkommer i menniskan. Af de
många Taenia-arter, som blifvit funna hos djur (och hos
menniskor), må följande nämnas: T. serrata (Goeze)
hos jagthunden (af Cysticercus pistformis i harens
och kaninens lefver), T. marginata hos slagtarehunden
(af Cystic. tenuicollis i magnätet hos idislare),
T. crassipes hos räfven (af Cystic. longicollis
i åkersorken), T. coenurus hos fårhunden (af
Coenurus cerebralis i hjernan hos ett-åriga får) samt
T. tenuicollis hos vesslor och mård (af en Cysticercus
i fältråttans lefver). Till gruppen Microtaeniae,
»små binnikemaskar», höra bl. a. T. cucumerina
hos hushunden (af en cysticerkoid i hundlusen),
T. elliptica hos kattor och menniskor, T. nana (blott
2–3 cm. lång) hos abessiner, T. flavopunctata hos
menniskor i Nord-Amerika, T. perfoliata hos hästar,
T. expansa hos nötboskap och T. dispar hos grodor.
O. T. S.
Taenioides. Se Trachypteridae.
Taeniopteris Brongniart, bot. paleont., provisoriskt
slägtnamn för sådana fossila ormbunkar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
