- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström /
1205-1206

(1891) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sågstekel ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Sårbrand, sårdifteri, sårfeber. Se Hospitalbrand.

Såvera (Fr. sauver, Lat. salvare), rädda, frälsa. –
Såvera apparencerna, rädda skenet.

Säbrå. 1. Socken i Vesternorrlands län,
Säbrå tingslag. Areal 23,306 har. 4,606
innev. (1889). S. utgör ett regalt pastorat,
Hernösands stift, Ångermanlands södra kontrakt. –
2. Tingslag i Vesternorrlands län, ingår i
Ångermanlands södra domsaga och Södra Ångermanlands
Nedre fögderi samt omfattar socknarna Säbrå,
Stigsjö, Viksjö, Häggdånger. Areal 72,775 har. 9,027
innev. (1889).

Säby, kloster. Se Julita 2.

Säby. 1. Socken i Jönköpings län, Norra Vedbo
härad. Areal 21,698 har. 5,202 innev. (1889),
deraf 1,270 i Tranås köping. S. utgör ett regalt
pastorat, Linköpings stift, Norra Vedbo kontrakt. –
2. Socken i Malmöhus län, Rönnebergs härad. Areal
622 har. 390 innev. (1889). Annex till Herslöf,
Lunds stift, Rönnebergs kontrakt. – 3. Socken i
Vestmanlands län, Snefringe härad. Areal 2,027
har. 833 innev. (1889). S. utgör ett konsistorielt
pastorat, Vesterås stift, Munktorps kontrakt.

Säby, frälsesäteri i Vists socken, Hanekinds härad,
Östergötlands län, vid Stångåns utlopp ur sjön
Stora Rengen, är med 23 7/8 mtl samt qvarn, såg och
tegelbruk taxeradt till 671,200 kr. (1889). S. egdes
under 16:de och 17:de årh. af slägten Natt och Dag
och kom derefter genom gifte till ätten Cederhjelm,
i hvars ego den förblef till 1841, då slägten utgick
med exc. grefve G. Cederhjelm. År 1852 innehades
S. af grefve E. F. von Saltza på Mem och tillhör
f. n. (1891) konsul O. Ekman. Hufvudbyggnaden,
uppförd 1791, är ett stenhus i tre våningar med
flyglar.

Säby, stad i Nörrejylland. vid Säby ås utlopp i
Kattegatt. 1,804 innev. (1890), som till största
delen lefva af fiske. Handeln är obetydlig,
emedan hamnen är tillgänglig endast för smärre
fartyg. Redan i 15:de årh. var S. en stad.
E. Ebg.

Säbylund, herregård i Kumla socken och härad,
Örebro län, vid Mosjön och Örebro–Hallsbergbanan,
är med 12 11/40 mtl i Kumla socken, 1 1/2 mtl i
Hallsbergs socken, 3 mtl i Hidinge socken, 2 mtl i
Vintrosa socken, 1 mtl i Norrbyås socken, 1 mtl
i Ekeby socken och 2 1/4 mtl i Sköllersta socken,
taxeradt till 757,700 kr. (1889). S. gjordes i slutet
af förra århundradet till fideikommiss af en enkefru
Gyllenspets och skänktes till fröken Ch. von Essen
med vilkor att det skulle öfvergå till hennes faders
ättlingar. Det eges f. n. (1891) af grefvinnan
E. Lewenhaupt.

Säckkräftor, Rhizocephala l. Suctoria, zool., en
grupp tillhörande rankfotingarnas ordning (Cirripedia)
bland kräftdjuren. Säckkräftornas kropp har i fullt
utbildadt tillstånd genom parasitism förlorat äfven
det sista spår af sin ledade beskaffenhet äfvensom
ben samt antagit säckform. Den mantel, som omsluter
djuret, saknar, till skilnad från hafstulpanen (se
d. o.), kalkskal och är försedd med en öppning.
Djuret saknar ock helt och hållet mun och tarmkanal,
hvaremot det eger en kort stjelk, medelst hvilken
det suger sig fast vid hafskräftors bakkropp. Från
denna stjelk utgå långa, förgrenade trådar, hvilka
tränga in i värdens kropp och sålunda tillföra
snyltgästen näring. Larverna, som fritt simma
omkring i hafvet, öfverensstämma deremot med öfriga
kräftdjurslarver och hafva liksom dessa 3 benpar,
öga och tarmkanal. Säckkräftorna undergå alltså
under sin individuella utveckling en tillbakagående
metamorfos, föranledd af öfvergången från ett fritt,
sjelfständigt lefnadssätt till parasitens, hos hvilken
blott det vegetativa lifvets organ bibehållas och
utvecklas. Vid Sveriges kuster förekomma slägtena
Peltogaster och Liriope. L-e.

Säckpipa (T. dudelsack, Fr. musette, Ital. cornamusa,
Eng. bagpipe), urgammalt folkinstrument, som ännu
brukas bland landtbefolkningen i Storbritannien
och Irland samt af kringvandrande musikanter. Det
består af en lädersäck, hvari luft inblåses medelst
ett rör eller en bälg; då spelaren sammanpressar
säcken med armen, går luften ut genom flere pipor,
hvaraf en är en vanlig skalmeja med ljudhål för att
spela melodien, de öfriga (1–3) brumstämmor, hvilka
ständigt angifva samma ton. Säckpipan var liksom
liran ett modeinstrument under 17:de och 18:de årh.
A. L.

Säd, bot. och landtbr. Se Spanmål.

Säd (Grek. sperma, Lat. semen), anat., den tämligen
tjockflytande, hvitaktiga vätska, som härstammar
från mannens könsorgan. Den utgör en blandning af
afsöndringar från könskörtlarna och från andra i
deras utförsgångar mynnande körtlar. Sädesledaren,
vas deferens, utförsgången för hanliga könskörteln,
är hos menniskan ett trindt, hårdt, muskulöst, inuti
epitelklädt bindväfsrör, som uppkommer ur bitestikeln,
stiger så jämte kärl och nerver och omklädt af huden
i sädessträngen (funiculus spermaticus) upp till och
in genom bukväggen i ljumsken, går vidare på bäcken
väggens insida bakåt-nedåt till urinblåsans botten
samt slutligen in i prostata, hvarest det utmynnar
i urinröret. Straxt före inträdet i prostata får
sädesledaren ett lateralt bihang i sädesblåsan,
ett flerrummigt, grenigt rör, som är fastlödt vid
blåsbottnen; hon utgör reservoar för den småningom
ditkommande afsöndringen från sin sidas testikel
och lemnar sannolikt eget bidrag till formande af
den blandning man kallar säd. Jfr Sädesflytning.
G. v. D.

Sädesblåsa. Se Säd, anat.

Sädesflytning, spermatorré (af Grek. sperma,
säd, och rhein, flyta), med., abnormt utflöde
af sädesvätska. Flere slags sädesflytning
gifves. 1. Sädesutgjutningar under sömnen eller
pollutioner, hvilka äro ofrivilliga, vanligen
i samband med sinnliga drömmar. 2. Utpressning
af några droppar säd under hård öppning, genom
exkrementens tryck å sädesblåsorna, eller vid slutet
af urinering, genom stark sammandragning af bakre
delen af urinröret. Denna sädesflytning är det som
vanligast benämnes spermatorré. 3. I kroniska fall af
urinrörsinflammationer förekomma ofta sädesceller,
vanligen i ringa mängd,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:33:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfao/0609.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free