Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Suyderhoef ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Suyderhoef [söjderhof], Jonas, holländsk
kopparstickare. Se Suijderhoef.
Suzdal, stad i ryska guvernementet
Vladimir, vid floden Kamenka. 6,769
innev. (1884). Trädgårdsskötsel. Staden består
af tre delar, af hvilka den mellersta, Kreml,
är omgifven af en hög jordvall. S. var i midten
af 12:te årh. hufvudstad (derefter blef det
Vladimir) i furstendömet S., som 1392 förenades med
storfurstendömet Moskva.
Suzerain [sysörä’ng], Fr., öfverlänsherre. –
Suzeränitet, öfverlänsherreskap, inbegreppet af de
rättigheter, som tillkomma herskaren i en suverän stat
i förhållande till halfsuveräna stater, särskildt
vidkommande utrikes angelägenheter. Sådana rättigheter
tillkomma t. ex., enligt Berlintraktaten af d. 13
Juli 1878, den turkiske sultanen i förhållande till
Bulgarien.
Suchteln, stad i preussiska regeringsområdet
Düsseldorf (Rhenprovinsen), vid
Krefeld–Viersenbanan. 9,465 innev. (1885). Sammet-
och sidenindustri.
Sümeg. Se Somogy.
Süssmayer, Franz Xaver, tysk tonsättare, född 1766
i Steyr, död 1803 i Wien, var Mozarts lärjunge och
instrumenterade några arior i dennes »Titus». Efter
Mozarts död erhöll han i uppdrag att fullborda hans
med satsen Lacrymosa afbrutna »Requiem» och löste den
svåra uppgiften med stor pietet. S. var från 1794
andre kapellmästare vid hofoperan i Wien och skref
flere operor.
Svab, Anton von, bergsvetenskapsman, född på
Näfverberg nära Falun d. 27 Juli 1702, aflade
bergsexamen i Upsala och blef 1723 auskultant i
Bergskollegium. Efter att 1725 hafva företagit en
resa till Norge i syfte att taga kännedom om landets
bergverk och 1728 hafva besökt Finland i enahanda
ändamål, begaf han sig 1730 på en längre studiefärd
till Tyskland, Österrike, Italien, Frankrike och
England. Efter sin återkomst 1736 utnämndes han till
bergmästare i Skåne, Halland, Bleking och Bohus
län. Ehuru han redan 1741 tog afsked från denna
befattning, hade han likväl dessförinnan hunnit
bilda ett bolag, som bearbetade af honom upptäckta
stenkolsfyndigheter nära Helsingborg, och iståndsätta
det likaledes af honom funna Adelfors guldverk. År
1748 inkallades S. som assessor i Bergskollegium
samt blef 1756 öfverdirektör vid kontrollverket,
med säte och stämma i Kommersekollegium, och 1757
bergsråd. 1751 adlades han med namnet von S. Han
var ledamot af Vetenskapsakademien sedan 1741 och
af Vetenskapssocieteten i Upsala sedan 1750. Död
i Stockholm d. 28 Jan. 1768. S. intager ett mycket
framstående rum i svenska bergväsendets historia. Han
var den förste, som uppfann att af blende göra ren
zink samt införde förbättringar vid Sala silfververk i
malmens rostning och smältning, hvarjämte han uppfann
en ny metod att ur de gamla varphögarna derstädes
utdraga silfver. – En halfbroder till S., Anders S.,
f. 1681, adlad 1719, d. som bergsråd 1731, gjorde sig
likaledes förtjent om den svenska bergshandteringen.
Svabb. Se Svabel.
Svabel (svabb), sjöv., ett af gammalt uppslaget
tågvirke förfärdigadt qvastformigt rengöringsverktyg,
som å fartyg användes till upptorkning af vatten,
tvättning af däck, kajut m. fl. ställen. Vanligtvis
förekomma två storlekar: däckssvabel och
handsvabel. Den i öfre änden tvärs öfver bukten af
garnen pålagda bänseln, hvars krysslag gå i sicksack,
benämnes svabelbänsel. Att med en svabel upptorka
vatten å däcket o. d. ställen kallas att svabla.
R. N.
Svabelbänsel. Se Bänsel.
Svabensverks kapellförsamling, i Gefleborgs
län, Södra Helsinglands Vestra tingslag. 177
innev. (1889). Kapell till Alfta, Upsala
stift, Helsinglands Vestra Nedre kontrakt. –
Hela kapellförsamlingen utgjordes förr af det
s. k. Svabens jernverk, ett 1804 privilegieradt
jernbruk, som numera är nedlagdt. Bruksegendomen
tillhör Kopparbergs-Hofors sågverksaktiebolag.
Svadilfare, Nord. mytol. Se Slepne.
Svafla, kem., ett negativt sulfhydrat, motsvarande en
syra. Oftast förstår man med svaflor de mot nämnda
sulfhydrat svarande anhydriderna eller sulfiderna.
P. T. C.
Svafne, Nord. mytol., förekommer både som en
benämning på Oden och som ett mytiskt ormnamn.
Th. W.
Svafva, Nord. mytol. Se Svafva.
Svafvel, kem., ett icke metalliskt grundämne, som
varit kändt sedan äldsta tider. Svafvel förekommer i
naturen dels gediget, dels i förening med metaller,
såsom jern, bly, zink, qvicksilfver, koppar m. fl.,
dels i förening med syre i naturliga svafvelsyrade
salter, såsom gips (kalciumsulfat), alunsten,
bittersalt (magnesiumsulfat), m. fl. Äfven i några
organiska ämnen ingår en mindre mängd svafvel,
såsom Deyeux först 1781 ådagalade. Det mesta i
handeln förekommande svaflet är gediget svafvel,
som hufvudsakligen brytes på Sicilien i närheten af
Girgenti, der det förekommer tillsammans med gips
och strontiumsulfat uti kalksten, som tillhör öfre
miocena afdelningen af tertiärformationen. Betydliga
mängder gediget svafvel finnas äfven i vulkaner på
Island, i Vestindien och Armenien. Det sicilianska
svaflet har utan tvifvel bildats genom reduktion
af gips medelst organiska ämnen; det vulkaniska
svaflet har deremot uppkommit genom luftens oxiderande
inverkan på svafvelvätehaltiga ångor, som utströmmat
genom remnor i de vulkaniska bergarterna.
Svafvel är ljusgult till färgen, har hvarken lukt
eller smak, är olösligt i vatten, men löses till
mycket obetydlig mängd i alkohol, lätt uti
kolsvafla, stenkolsolja och klorsvafvel. Det förändras icke
i luften vid vanlig temperatur, men förbrinner med
svagt lysande blå låga vid upphettning i luft och
bildar dervid svafveldioxid SO2. Det smälter vid
114° till en gul vätska, som vid 200°–250° blir
brun och tjockflytande, men vid högre temperatur
lättflytande. Det kokar vid nära 450° och förvandlas
till brun gas, som hastigt afkyld afsätter svafvel
i form af ett fint, gult pulver, kalladt
svafvelblomma. Smält svafvel ger vid långsam
afkylning nålformiga kristaller, som tillhöra det
monosymmetriska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
