Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sunnanskog ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kyrkodistrikt. Superintendenterna motsvara i det
närmaste biskoparna inom andra land, ehuru de i
allmänhet ej ega samma anseende och myndighet. Den
förnämste superintendenten inom en hel provins eller
i ett mindre land kallas generalsuperintendent. I
Bajern och Baden motsvaras superintendenten af en
dekan. I Sverige var superintendent titel för de
högste andlige ämbetsmännen i de fem kyrkostift,
som uppkommo genom de äldre stiftens klyfning:
Göteborgs (1620, upphöjdt till biskopsstift 1665),
Kalmar (1602, biskopsstift 1678), Mariestads (1580,
sätet flyttadt till Karlstad 1646), Karlstads (1646,
biskopsstift 1772), Hernösands (1647, biskopsstift
1772) och Visby (1571, biskopsstift 1772). Se vidare
Domkyrka och artiklarna om de olika stiften. – Titeln
superintendent l. superattendent bars äfven af Gustaf
Vasas biträde vid reformationens genomförande, Georg
Norman, hvilken dock hade en vida större makt och
myndighet än stiftens styresmän, i det alla biskoparna
sattes under hans uppsigt (se Norman, Georg). –
En superintendents ämbete kallas superintendentur,
området för hans verksamhet superintendentia.
Superior, Lat., öfre, högre; föreståndare, särskildt
klosterföreståndare; lärjunge i en högre afdelning
af en skola. Jfr Inferior.
Superior, Lake. Se Lake Superior.
Superkarg, supercargo l. superkargör (af Lat. super,
öfver, och Ital. cargo, laddning), sjöv., ett slags
fraktuppsyningsman, som åtföljer fartyg, för att
försälja och köpa laster, uppgöra redovisningar
m. m. Dylika affärer bemedlas numera genom mäklare
och agenter, hvadan det nu för tiden är mera sällsynt
att påträffa fartyg med superkarg. Å svenska fartyg
torde superkarger ej hafva varit anställda annat än
under det svenska Ostindiska kompaniets tid, der de
hade ganska hög rang och saluterades med 8 skott.
R. N.
Superklorid l. superklorur, kem., benämnes en
klorid, som till sammansättningen motsvarar en syra.
P. T. C.
Superlativus, superlativ (Lat. superlativus,
med underförstådt gradus, den högsta graden), gramm.,
kallas den tredje graden vid komparation eller
gradförändring hos adjektiv eller adverb. Superlativus
uttrycker, att vid jämförelse den i adjektivet
eller adverbet innehållna bestämningen tillkommer
det föremål, den handling, den egenskap o. s. v.,
hvartill bestämningen lägges, i högsta grad, så att
intet af de föremål, handlingar, egenskaper o. s. v.,
med hvilka jämförelse sker, ega bestämningen i lika
hög grad, t. ex. detta hus är högst (bland alla dem,
om hvilka för tillfället kan vara fråga), drängen kör
fortast (bland alla dem, på hvilka vid jämförelsen
tänkes). Superlativus bildas antingen derigenom att
vissa ändelser läggas till grundformen (positivus),
t. ex. Lat. alt-issimus, högst, eller derigenom att
fristående ord bifogas grundformen, t. ex. Fr. le
plus grand, den störste. I svenskan fås superlativus
derigenom att till (den oböjda) positivus fogas
antingen -ast, med samma förändringar i stammen som
vid deklination, eller -st (med omljud
i stammen, för såvidt den är mottaglig för
sådant), t. ex. bred-ast, vackr-ast, läng-st,
stör-st, yng-st, hög-st, af bred, vacker, lång,
stor, ung, hög. Många ord äro emellertid genom sin
form omottagliga för sådan förändring och bilda sin
superlativ genom föresatt mest, t. ex. mest afhållen,
mest jordisk. Superlativen har, liksom positiven,
en obestämd och en bestämd form; den obestämda är
alltid oböjlig. Superlativen användes som attribut
ofta i stället för komparativus, t. ex. min yngste
bror, äfven om det gäller endast tvänne.
Supernumerär (Lat. supernumerarius), detsamma som
surnumerär (se d. o.).
Superoxid, kem., benämnes en oxid, som innehåller mer
syre än en basisk oxid af samma metall. Superoxiderna
utmärkas deraf att de vid inverkan af syror i
allmänhet lätt förlora syre och gifva salter af
syrefattigare oxider. Det syre de afgifva kan orsaka
oxidation. Så t. ex. gifva många superoxider med
klorväte fri klor, derigenom att klorvätets väte
syrsattes till vatten af det syre superoxiden
afger. Superoxiderna hafva olika sammansättning:
nickelsuperoxiden är t. ex. Ni2O3, blysuperoxiden
PbO2. De anses i allmänhet som indifferenta oxider,
men för någras vidkommande är detta icke riktigt,
då blysuperoxiden t. ex. är en negativ oxid,
som ger salter, eller anhydrid till blysyra.
P. T. C.
Superstition (Lat. superstitio), vidskepelse. –
Superstitiös, vidskeplig.
Superum mare. Se Inferum mare.
Supination, supinatorer. Se Pronation.
Supinum, Lat., gramm., kallas vissa af det latinska
verbets nominalformer, hvilka liksom gerundium,
men endast i förening med vissa andra ord, tjena
såsom kasusformer af den substantivt brukade
infinitiven. Af supinum, med böjning efter fjerde
deklinationen, brukas endast tvänne kasus, nämligen
ackusativen, som förnämligast användes tillsammans
med rörelseverb och uttrycker afsigten eller
målet (t. ex. ire cubitum, gå att lägga sig), och
ablativen, som hufvudsakligen förekommer tillsammans
med adjektiv och betecknar, att en utsagd egenskap
hänför sig till en handling eller ett tillstånd
(t. ex. jucundus auditu, angenäm att höra). Äfven i
fornslaviskan och vissa slaviska dialekter finnas
ordformer, som till användningen ega likhet med det
latinska supinum.
Suppé, Franz von, österrikisk tonsättare, född i
Spalato d. 18 April 1820, studerade vid konservatoriet
i Wien samt blef 1841 professor i harmoniskolan
derstädes och kapellmästare vid Josephstadt-teatern,
hvilken senare befattning han sedan 1865 bekläder
vid Leopoldstadt-teatern. S. har skrifvit operetter
i Offenbachs stil, af hvilka flere vunnit stor
popularitet. Mest bekanta äro: Zehn mädchen und
kein mann (1862), Flotte bursche (1863), Die schöne
Galathea (1865), Leichte kavallerie (1866), Fatinitza
(1876), Boccaccio (1879) och Donna Juanita (1880),
af hvilka särskildt de sistnämnda med stort bifall
uppförts äfven i Sverige.
Suppleant (Fr. suppléant, af Lat. supplere, fylla),
person, som utses att intaga plats i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
