- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström /
907-908

(1891) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sunnanskog ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Asjari, som lefde i 10:de årh., och som med hjelp af
en spetsfundig dialektik framgångsrikt bekämpade de
friare riktningar, hvilka motsatte sig traditionens
auktoritet. Sex samlingar af sådana »traditioner»
finnas. Grundläggare af Sunna-literaturen, som är
ofantligt omfattande, var Malik ben Anas (d. 795), som
nedskref den första samlingen af sådana traditioner,
»Muvatta» (tr. i Tunis 1863). Buchâri åstadkom
dock 840 e. Kr. den berömdaste samlingen af detta
slag, »Den sannfärdige samlaren» (tr. i Delhi
1849). Sunniterna, såsom de muhammedaner kallas,
hvilka tillerkänna sunna lika stor auktoritet
som koran, äro de ortodoxe inom den muhammedanska
verlden och utgöra det stora flertalet af islams
bekännare. Till dem hör den muhammedanska befolkningen
i Turkiet, Arabien, Turkestan, Afganistan, Indien och
östra Asien samt Egypten och hela norra Afrika.
Skiljaktigheterna mellan sunniternas och de öfriga
muhammedanska sekternas lära rörde förnämligast
förhållandet mellan menniskans fria vilja och Guds
rådslut, korans ålder (huruvida den är skapad
eller funnits af evighet) m. m. Den sunnitiska
ortodoxiens allt skarpare tillspetsande och dess
seger öfver de friare riktningarna inom islam blef en
af hufvudorsakerna till den muhammedanska kulturens
förstelning. Se vidare Islam och Sjiiter.

Sunnanskog. Se Ofvanskog.

Sunnanväder, Peder. Se Peder Sunnanväder.

Sunne. 1. Socken i Jämtlands län,
Sunne tingslag. Areal 15,206 har. 1,286
innev. (1889). S. bildar med Frösön och Norderön
ett regalt pastorat, Hernösands stift, Jämtlands
östra kontrakt. – 2. Socken i Värmlands län,
Fryksdals härad. Areal 56,246 har. 10,675
innev. (1889). S. skall under vissa förutsättningar
d. 1 Maj 1893 delas i två socknar, Vestra Sund och
Östra Sund. S. utgör ett regalt pastorat af 1:sta kl.,
Karlstads stift, Fryksdals kontrakt. – 3. Tingslag i
Jämtlands län, ingår i Jämtlands Vestra domsaga och
fögderi och omfattar socknarna Sunne och Frösön. Areal
26,060 har. 3,007 innev. (1889).

Sunnemo, socken i Värmlands län, Elfdals härad. Areal
19,614 har. 2,194 innev. (1889). Annex till Norra
Råda, Karlstads stift, Elfdals kontrakt.

Sunnerbo. 1. Härad i Kronobergs län, utgör S. domsaga
och S. härads fögderi samt omfattar socknarna
Hvittaryd, Berga, Dörarp, Ryssby, Tutaryd, Agunnaryd,
Pjetteryd, Göteryd, Traryd, Hallaryd, Markaryd,
Hinneryd, Odensjö, Lidhult, Vrå, Annerstad, Torpa,
Nöttja, Angelstad, Ljungby, Kånna, Södra Ljunga,
Hamneda. Areal 2,822 qvkm. 40,925 innev. (1889). –
2. Kontrakt i Vexiö stift, omfattar de tretton
pastoraten Agunnaryd, Pjetteryd, Hallaryd, Göteryd,
Traryd, Markaryd, Hinneryd, Hvittaryd med Berga och
Dörarp, Ryssby med Tutaryd, Södra Ljunga med Hamneda,
Annerstad med Nöttja och Torpa, Angelstad med Ljungby
och Kånna, Odensjö med Lidhult och Vrå. Areal 2,822
qvkm. 40,925 innev. (1889).

Sunnersberg, socken i Skaraborgs län, Kållands
härad. Areal 3,313 har. 1,215 innev. (1889). S. bildar
med Gösslunda och Strö ett regalt pastorat af 2:dra
kl., Skara stift, Kållands kontrakt.

Sunnhörðaland. Se Hörðaland.

Sunniter. Se Sunna.

Sunsegel och Suntält (af Eng. sun, sol). Se Soltält.

Suntak, socken i Skaraborgs län, Vartofta
härad, Slättängs tingslag. Areal 1,339 har. 351
innev. (1889). Annex till Hvalstad, Skara stift,
Vartofta kontrakt.

Suntetorp, f. d. socken i Skaraborgs län, är numera
införlifvad med Svenstorp.

Sunvar. Se Himalaja-folken.

Suo loco (förkortadt s. l.), Lat., på sitt ställe.

Suoloselkä. Se Maanselkä.

Suomalainen (Finno), Jakob, den förste finske
psalmförfattaren, blef 1568 rektor vid Åbo skola
och 1578 kyrkoherde i Räntämäki samt dog i farsoten
1588. På uppdrag af Johan III sammanställde S. några
kyrkoböcker på finska, nämligen en katekes, en
psalmbok (dessa troligen emellan 1580 och 1582)
samt en bönbok (1583). Psalmerna, 99 stycken,
äro alla, med undantag af två (som härröra från
M. Agricola), författade eller öfversatta af
honom sjelf. De äro ganska kraftlösa samt utvisa,
att S. icke lyckats böja det obearbetade finska
språket in i de nya versmåtten. Endast ett mindre
antal af dessa psalmer har, och det med stora
förändringar, intagits i den nya finska psalmboken.
O. G.

Suomalainen, Karl Gustaf Samuel, finsk
skriftställare (psevd. Samuli S.), f. 1850 i
Petersburg, sedan 1880 lektor i matematik vid
Kymölä folkskolelärareseminarium nära Sordavala,
är både genom original och öfversättningar en af de
produktivaste skriftställare på finska språket. Bland
hans arbeten märkas särskildt hans andra novellsamling
(1885). O. G.

Suomenselkä. Se Maanselkä.

Suometar, Finsk mytol., Suomis dotter, var enligt
en i Kanteletar intagen runa född ur ett andägg och
växte upp till framstående skönhet, så att solen,
månen och stjernan sökte få henne till maka. Med
älsklig fyndighet motiverade hon sitt afslag åt
de förre och följde stjernan. Af denna runa finnas
flere varianter, bland hvilka en är upptagen i 11:te
runan af Kalevala. Jungfrun, som der heter Kyllikki,
afslår alla de himmelska gudomligheternas anbud
och bortröfvas slutligen af Lemminkäinen. Uti den
estniska varianten heter jungfrun Salme. O. G.

Suomi (troligen af suo, kärr, och maa, land),
»kärrlandet», l. Suomenniemi, Finlands udde, är den
finska benämningen på Finland. Detta namn förekommer
dock äfven hos slägtfolken. Så kalla sig lapparna
Same, och i estniska mytologien motsvarar Salme den
finska Suometar. I de finska fornsångerna beteckna
S. och Suomela det lyckliga landet, sångernas hemland,
och äro då dess parallelnamn Kalevala, Karjala, Saari,
Savo. Af flere omständigheter har man trott sig kunna
sluta till att med S. ursprungligen menades landet
mellan Vuoksen, Ladoga,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:33:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfao/0460.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free