Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sundblad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och 1865. För öfrigt utgaf S. en lång serie skrifter
af filantropiskt och kulturhistoriskt innehåll:
Om dödeligheden i Norge (1855), Om giftermaal i
Norge (s. å.), Om sædeligheds-tilstanden i Norge
(1857), Om Piperviken og Ruselökbakken (1858), Om
Röros og omegn (s. å.), Om ædrueligheds-tilstanden
i Norge (1859), Om husfliden i Norge (1867,
2:dra uppl. 1867–68) m. fl. 1858–66 var han
redaktör af folkupplysningssällskapets tidskrift
»Folkevennen», hvari finnas flere afhandlingar
af hans hand, såsom: Harham. Et exempel fra
fiskeri-distrikterne (1859) och Bygningsskikken
paa landet i Norge (1862) m. fl. Då det under de
senaste åren från ett par håll blef tal om att
indraga det honom beviljade anslaget, enär det
honom gifna uppdraget ej längre ansågs nödigt,
inträdde han i det presterliga ståndet och blef
1869 kyrkoherde i Eidsvold. Han dog i Eidsvold 1875.
Y. N.
Sundvall, Karl Fredrik, arkitekt, f. i
Karlskrona d. 10 Aug. 1754, uppfostrades af
sin morbroder K. F. Adelcrantz, blef 1772
anställd vid k. fortifikationen och 1774
vid öfverintendentsämbetet samt inhemtade
derjämte under sin slägtings ledning kunskaper i
arkitekturen. Utnämnd till löjtnant 1780, företog han
följande år, med offentligt understöd, en studieresa
till Paris, Florens och Rom, flitigt sysselsatt med
afteckningar och uppgörande af byggnadsförslag. Han
hemkom först 1791, men hade redan 1787 kallats till
ledamot af k. målare- och bildhuggareakademien. Af
hans utbildade smak och mognade erfarenhet väntade man
sig de bästa frukter, och han nämndes redan 1792 till
hofintendent. Tyvärr inträdde med Gustaf III:s död
förhållanden, hvilka voro i hög grad ogynsamma för
konsten, särskildt arkitekturen, och dessa fortforo
äfven under hans båda närmaste efterträdare. S. blef
således hänvisad att för det mesta uppgöra vackra
projektritningar, som aldrig kommo längre än till
papperet. Sin verksamhet såsom praktisk arkitekt,
hvilken han utöfvade inom öfverintendentsämbetet
t. o. m. 1826, fick han inskränka hufvudsakligen till
dekorationsarbeten vid kungliga begrafningar, vid
jubelfesten i Upsala domkyrka 1793, vid kröningen
i Norrköping 1800, vid Karl Johans hyllning
1818 o. d. Af byggnader, till hvilka han gifvit
ritningar, märkas Stjernsunds slott samt Carolina
rediviva i Upsala, hvilken senare byggnad (1819–26)
dock vid utförandet så betydligt afknappades och
ändrades, att S. ej ville vidkännas den i dess
nuvarande skick. Trappan och salarnas inredning
qvarstå emellertid såsom efter all sannolikhet
hans verk. För öfrigt planlade han kyrkan i Laholm
(1806), altarprydnader i Strengnäs domkyrka och S:t
Jakobs kyrka i Stockholm, minnesvårdar öfver Linné
(i Upsala domkyrka 1798), M. Calonius (i Åbo 1823)
m. fl. I alla dessa arbeten råder en stil, befryndad
med den nyantika, som gjorde sig gällande i Frankrike
före och under revolutionen och kejsaredömet, kall,
korrekt och en smula ledsam, men klar och värdig,
utan pomp eller öfverdrifter. Hvar S:s mångfaldiga
projektritningar och studier finnas,
är ej bekant. S. blef 1817 ledamot af
Vetenskapsakademien, i hvars handlingar för 1821
hans enda kända skrift: Nyttan af den antika stilen
i byggnadskonst finnes, och 1824 vice preses i
konstakademien. Han afled i Stockholm d. 24 Aug. 1831.
-rn.
Sune Ebbesön, sonson till Skjalm Hvide, var sedan 1154
tillika med sina kusiner, Absalon och Esbern Snare,
kung Valdemar den stores troman såväl i striden
mot Sven Grade, hvilken han förr hade tjenat, som
mot venderna. Han byggde den märkliga rundkyrkan
i Bjernede nära Sorö. Död 1186. S. hade 7 söner,
de berömde Sunesönerna (se d. o.).
Sune Folkesson. Se Folkungaätten, sp. 1582.
Sunesönerna, historiskt vanlig benämning på den danske
stormannen Sune Ebbesöns sju söner, af hvilka flere
innehade de högsta ämbeten inom stat och kyrka. Om
den ryktbaraste, Anders l. Andreas Sunesön se Anders
Suneson. – Dennes äldre broder, Peder Sunesön,
studerade liksom brodern i Paris och var en tid Knut
VI:s kansler. Han efterträdde 1191 Absalon som biskop
i Roskilde. 1198 anförde han den danska hären på ett
tåg mot markgretve Otto af Brandenburg, men förlorade
slaget. Hans broder Thorbjörn föll, och han sjelf blef
fången, men undkom följande år ur fångenskapen. 1208
anförde Peder tillika med sina bröder den här, som
kom den svenske konung Sverker II till hjelp (Sverker
var Ebbe Sunesöns svärson), men som led nederlag
vid Lena, der både Ebbe och Lars S. föllo. Biskop
Peder dog 1214 och efterträddes af sin brorson Peder
(d. 1225), en son till Jakob S., som lefde längst af
alla bröderna (d. 1246). Från Sunesönernas syster
Margareta härstammade de tre upproriske prelaterna
Jakob Erlandsön, Peder Bang och Jens Grand.
E. Ebg.
Sungari. Se Amur.
Sunion, Attikas södra udde, är synlig långt ut i
hafvet och var i forntiden befäst med en mur. I
närheten funnos fordom rika silfvergrufvor, och på
toppen reste sig ett Athene-tempel i dorisk stil. Af
detsamma återstå ännu 13 pelare, hvarför udden äfven
kallas Capo Koloniies (»pelarnas udde»).
Sunn. Se Beklädnadsväxter.
Sunna, Arab., »tradition». I den mån stridigheter
inom den muhammedanska verlden uppkommo i sådana
religiösa och rättsliga frågor, angående hvilka
koran icke innehöll några bestämda utsagor, vädjade
man alltmera till profetens ord och handlingar,
sådana de af hans fromme följeslagare räddats från
glömska. Dessa berättelser om och uttalanden af
profeten, hvilka man omsorgsfullt sökte bevara
och rensa från oäkta tillsatser, utöfvade ett
stort inflytande på islams utveckling. Snart blef
man betänkt på att fixera dem i skrift och på dem
grunda särskilda lagbud. Sammanfattningen af de på
denna tradition grundade lagbuden kallas sunna,
»traditionen». Den, som satte den muhammedanska
traditionen i system, var Abul Hasan al
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
