Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sundblad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
13,300 innev. (1890), till största delen arbetare,
som äro sysselsatta dels i Köpenhamn, dels i de stora
fabriker, som finnas i byarna. E. Ebg.
Sundbyberg, köping i Solna socken af Danderyds
skeppslag och Bromma socken af Sollentuna härad,
Stockholms län, vid Bällstaviken af Mälaren och vid
Stockholm–Vesterås–Bergslagens jernväg, 6 km. n. v. om
Stockholm. 1,248 innev. (1889). Samfärdseln
med Stockholm med såväl ångslupar som jernväg är
synnerligen liflig. S., som kan betraktas såsom ett
slags förstad till Stockholm, har en mängd välbyggda
hus, uppförda i synnerhet under 1880-talet. Åtskilliga
handlande och handtverkare hafva slagit sig ned i
S., och flere industriella anläggningar, en mekanisk
verkstad, fabriker för tillverkning af hattar, kakel,
kemiska artiklar m. m. finnas der, med tillsammans
omkr. 200 arbetare (qvinnor och barn inberäknade) samt
ett tillverkningsvärde af 264,500 kr. (1889). Köpingen
var 1888 taxerad till 1,429,400 kr., deraf 127,500
för jordbruksfastighet. Platsen, anlagd 1877, fick
köpingsrättigheter 1888 och har en areal af 151
har. I köpingen finnas ett lutherskt kapell och ett
baptistkapell samt post- och telegrafstation.
Sundelin, Uno Robert Ferdinand, teolog, född
d. 24 Mars 1847 i Vilhelmina i Västerbotten, blef
1867 student i Upsala och 1872 filos. kandidat,
promoverades sistnämnda år till filos. doktor
samt aflade 1876 teol. kandidatexamen och 1879
pastoralexamen. År 1876 förordnades han till docent
i teologiska prenotioner samt utnämndes 1881 till
e. o. professor i dogmatik och moralteologi och
1886 till professor i kyrkohistoria. Sedan 1890 är
han derjämte domprost i Upsala stift. 1877–81 var
S. teologiska fakultetens stipendiat. Under samma
år var han äfven medlem af examenskommissionen
för de praktisk-teologiska öfningarna;
1877–78 beklädde han befattningen som teologiska
fakultetens notarie. S. har utgifvit De svenska
lappmarksprivilegierna från statsrättslig och
statsekonomisk synpunkt (1873), Framställning
och granskning af Luthers sociala etik (1880, i
Ups. univ. årsskrift), Svedenborgianismens historia
i Sverige under förra århundradet (1886), Lärobok i
teologisk etik (1887) m. m.
Sundén, Daniel Anton, läroboksförfattare, född d. 24
Maj 1828 i Transtrand i Dalarna, blef 1848 student
i Upsala och 1857 filos. kandidat samt promoverades
1860 till filos. doktor. 1858–63 ledde han såsom
föreståndare, jämte K. G. Starbäck, den privata nya
elementarskolan i Norrköping, sedan kallad Norrköpings
lyceum, och 1864 utnämndes han till lektor i filosofi
och svenska språket i Vesterås, hvilken befattning han
fortfarande innehar. 1874–76 tjenstgjorde S. såsom
folkskoleinspektör i den del af Vesterås stift, som
hör till Vestmanlands län. 1879–81 var han ledamot
af den komité, som af regeringen tillsattes för
likformig uppställning af grammatiska läroböcker,
och 1886 medlem af den nämnd, som hade att öfverlägga
om det förslag till förändring i svenska språkets
rättstafning, hvilket skulle inlemnas till Svenska
akademien. S. har utgifvit åtskilliga
mycket använda läroböcker: Svensk språklära (1869;
5:te uppl. 1885), Svensk språklära i sammandrag (1870;
10:de uppl. 1890), Svensk rättskrifningslära (1870;
8:de uppl. 1885), Ny svensk rättskrifningslära (1889;
3:dje uppl. under utgifning 1891), Svensk språklära
för folkskolan (1871; 15:de uppl. under utgifning
1891), Kort lärobok i modersmålet för folkskolan
(1873; 7:de uppl. 1890), Öfversigt af nordiska
mytologien för elementarläroverken (1872; 3:dje
uppl. 1884) och Kort öfversigt af svenska vitterhetens
historia (1881; 2:dra uppl. 1885). Tillsammans med
J. E. Modin har han vidare utarbetat Svensk stillära
(1871; 4:de uppl. 1888) ock Svensk läsebok för
allmänna läroverken (1868; 5:te uppl. 1890). Under
medverkan af andra har han utgifvit Ordbok öfver
svenska språket (1–5 h. 1885–91).
Sunder, Lukas. Se Cranach.
Sunderbunds. Se Sanderbands.
Sunderland [sö’ndörlän], stad i engelska grefskapet
Durham, nära floden Wears mynning i Nordsjön
och vid North-Easternbanan. Med de tillhörande
städerna Bishop-Wearmouth och den på motsatta
flodstranden belägna, genom en präktig bro med
S. förenade Monk-Wearmouth har S. en folkmängd
af 116,542 innev. (1881). Stadens äldre qvarter,
i närheten af hamnen, äro trånga och smutsiga,
de nya äro deremot välbyggda. Af anmärkningsvärda
byggnader må nämnas en mängd kyrkor, bl. a. S:t
Peterskyrkan med ett torn från 7:de årh., sjukhus
och välgörenhetsanstalter. S. drifver en mycket
betydande handel med kol och kalksten. Dess kolexport
började redan under Henrik VII:s regering och
Monk-Wearmouthgrufvan är f. n. en af de djupaste
kolgrufvor i verlden. År 1885 inlöpte i den genom
stora arbeten förbättrade hamnen 9,451 fartyg om
2,764,174 tons; utlöpande fartyg voro s. å. 9,419
om 2,824,818 tons. Med afseende på skeppsbyggeri
intager S. en af de främsta platserna bland Englands
städer. Dessutom idkas der glas- och jernindustri
äfvensom tillverkning af segelduk, kablar m. m. –
S. leder sitt upphof ur Monk-Wearmouth, som bildades
kring ett i 7:de årh. grundadt kloster. Det erhöll
sina första privilegier i slutet af 12:te årh.
Sundet. Se Öresund.
1. Sundevall, Karl Jakob, zoolog, född i Högestad i
Skåne d. 22 Okt. 1801, blef student i Lund 1817 och
filos. doktor 1823 samt ekonomie docens derstädes
1826. Efter att 1827–28 hafva företagit en resa till
Ostindien aflade han med. licentiatexamen 1829 och
erhöll med. doktorsvärdighet följande år. 1833 blef
han t. f. intendent vid zoologiska riksmuseum och
utnämndes 1836 till adjunkt i zoologi och ekonomi
i Lund. Återkommen från den 1838 företagna franska
expeditionen till Spetsbergen under Gaimard,
förordnades han 1839 till intendent och professor vid
zoologiska riksmuseum (sedan 1841 vid afdelningen för
vertebrerade djur), hvilken befattning han lemnade
1871. Han kallades 1825 till ledamot af Fysiografiska
sällskapet i Lund, 1839 af Vetenskapsakademien,
1840 af Vetenskaps- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
