Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sundblad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
röstöfvervigt hafva uppförts i första förslagsrummet,
till ärkebiskop och till prokansler vid Upsala
universitet. Såsom ärkebiskop har han sedan dess
varit kraftigt verksam vid sitt stifts styrelse och
i öfverinseendet öfver dess lärda skolor samt ledt
kyrkomötenas förhandlingar. Såsom prokansler har han
ådagalagt ett varmt intresse för Upsala universitets
sträfvanden. År 1874 förordnades han till ordförande
i komitén för revision af universitetets statuter,
och 1877, vid dess 400-årsfest, var han promotor
i teologiska fakulteten. – Lika betydelsefull
som S:s presterliga gerning är hans politiska
verksamhet. Redan 1859 inträdde han i presteståndet
såsom ombud för Lunds stift och insattes då genast
såväl i lagutskottet som i ståndets enskilda
utskott. År 1862 invaldes han i konstitutionsutskottet
och gjorde sig der bekant som en af reservanterna
mot det kungliga representationsförslaget. På grund
af sitt energiska och orädda uppträdande mot ett
lossande af de statskyrkliga banden betraktades
han som en af presteståndets konservativaste
ledamöter. Vid 1865 års riksdag, då han som biskop
var sjelfskrifven ledamot af presteståndet, fortfor
han att ogilla representationsförslaget. Icke
dess mindre blef han, efter förslagets antagande,
af valkretsen Karlstad-Filipstad insatt i den nya
riksdagens Andra kammare. Utsedd till dennas förste
talman, ledde han med oveld och skarpsinne kammarens
förhandlingar till 1872, då han, genom utnämningen
till ärkebiskop icke vidare valbar i sin forna krets,
lemnade riksdagen. Redan 1876 blef han emellertid af
sin födelseorts landsting invald i Första kammaren,
och sedan dess har han oafbrutet varit ledamot af
densamma. 1878–80 var han tillika dess talman och
1881–91 medlem af talmanskonferensen. I debatterna
särskildt rörande kyrkliga och undervisningsfrågor,
såsom i frågorna om dissenterlagens ändring, om
upphäfvande af kyrkomötets vetorätt, om latinläsningen
vid elementarläroverk, hvilken han ifrigt förfäktat,
har han städse spelat en framstående rol samt med
en kraftfull, stundom af en viss humor kryddad
vältalighet häfdat sin sjelfständigt konservativa
uppfattning. På grund af sin stora politiska betydelse
erhöll han 1870 anmodan att såsom ecklesiastikminister
inträda i konungens råd, hvilken anmodan 1871
förnyades. »Öfvertygad om de biskopliga pligternas
förmånsrätt framför statsbestyr», afböjde han dock
denna utnämning. I Jan. 1888, under den dåvarande
skarpa brytningen inom det politiska lifvet,
fick han det ännu mer förtroendefulla uppdraget
att bilda en ny regering, ett uppdrag så mycket
ärofullare som det under hela den nyare tidens
historia i Sverige ej förut händt eller ifrågasatts,
att innehafvaren af det högsta kyrkoämbetet tillika
skulle öfvertaga den främsta platsen i konungens
råd. Ehuru det parti, hvarpå han skulle stödja sig
vid den tillämnade regeringens bildande, i honom såg
den man, hvilken var den ojämförligt mest egnade att
intaga statsministersposten i denna kritiska tid,
ansåg han sig likväl äfven nu, dock endast efter
många betänkligheter, böra afböja förtroendet. –
S. blef 1869 ledamot af kyrkolagskomitén, 1871
ordförande i bibelkommissionen, 1875 ordförande
i komitén för utarbetande af en ny katekes
och sistnämnda år tillika ordförande i svenska
kyrkans missionsstyrelse. År 1871 kallades han till
hedersledamot af Vetenskapssocieteten i Upsala och
af Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg,
1874 till hedersledamot af Vitterhets-, historie-
och antiqvitetsakademien och till ledamot af
Svenska akademien, 1876 till medlem af Samfundet för
utgifvande af handskrifter rörande Skandinaviens
historia, 1877 af Vetenskapsakademien och 1878 af
Fysiografiska sällskapet i Lund. Till teol. doktor
promoverades han 1860 och till juris hedersdoktor
1879, vid Köpenhamns universitets jubelfest. S. har
utgifvit flere akademiska afhandlingar, herdabref och
tal äfvensom en teckning af Jakob Ulfsson, Svea rikes
erkebiskop 1470–1515 (1877), skrifterna Om två af vår
tids farligheter: moral utan religion och religion
utan moral (1873) samt Om den kyrkliga bekännelsens
vigt och betydelse (1880) m. m.
Sundblad, Johan, riksdagsfullmäktig, bördig från
Askersund, var 1760–74 borgmästare i Sigtuna. Under
denna tid var han under fyra riksdagar medlem af
borgareståndet och utöfvade inom detsamma ett mycket
stort inflytande. Först anhängare af hattpartiet, blef
han sedermera en ifrig mössa. Han tog en betydande
andel af partipengarna och skildras såsom »ett utmärkt
exempel af de demagoger, frihetstiden i sin urartning
fostrade». Vid revolutionen 1772 sökte S. fly undan,
men ertappades i Solnaskogen och arresterades. Han
lösgafs dock inom kort och dog 1774.
Sundblad, Johannes, skriftställare, af vestgötisk
bondeslägt, född d. 25 Febr. 1826 i Alingsås,
blef 1847 student i Upsala, 1861 e. o. tjensteman
i telegrafverket och 1866 telegrafassistent i
Linköping, der han fortfarande har anställning. S. har
rönt mycket bifall för åtskilliga kulturhistoriska
skildringar: Smuglarens dotter, romantisk
tidsskildring från Bohus län (1877), Gammaldags bruk
(1881), Gömda, blad (1883), Upsalalif (1884), Bland
kräklor och mitror (1886), I dannemanshemmet och
torpstugan (1887), Gammaldags seder och bruk (2:dra
uppl. 1888), Skärgårdslif i vester (1890) m. fl.
Sundbo härad, i Örebro län, ingår i Vester-Nerikes
domsaga och fögderi samt omfattar socknarna Askersunds
landsförsamling, Hammar, Snaflunda, och länsdel af
Vestra Ny. Areal 52,258 har. 11,676 innev. (1889).
Sundborn, socken i Kopparbergs län, Falu
domsagas norra tingslag. Areal 17,091 har. 2,202
innev. (1888). S. utgör ett konsistorielt pastorat,
Vesterås stift, Falu kontrakt.
Sundby, socken i Södermanlands län, Öster-Rekarne
härad. Areal 1,674 har. 594 innev. (1889). Annex till
Kjula, Strengnäs stift, Öster-Rekarne kontrakt.
Sundby, herresäte. Se Stora Sundby.
Sundby, vester och öster S., två stora byar på Amager,
alldeles utanför Kristianshavn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
