Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Suever ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller berört huden med något brännhett ämne
(t. ex. brinnande lack), och det uppgifves äfven,
att huden kan göras okänslig mot inverkan af
dragmedel. Det är från detta område, som så många
»öfvernaturliga» verkningar omtalas, men hvilkas
öfvernaturlighet beror endast på ofullständigheten
af våra kunskaper. Inom det psykiska området spelar
suggestionen likaledes en stor rol. Man kan väcka
tankar och idéer, man kan framkalla stämningar
och begär, viljeriktningar och handlingar, hvilka
utföras likasom af en oemotståndlig drift, och
detta icke blott under hypnosen, utan lång tid
efteråt, och på den minut, som hypnotisören under
suggestionen befallt. Af en sådan s. k. posthypnotisk
suggestion har den suggererade intet minne vid
uppvaknandet, och under den tid, som förflyter
mellan suggestionens emottagande och handlingens
utförande, har han icke något slags medvetande
om hvad han skall utföra. Han kan under tiden
hafva emottagit många andra suggestioner, hvilka
alls icke rubba den »posthypnotiska», som ligger
fördold hos honom och väntar på rätta tiden för sitt
framträdande. Hvilken förskräcklig betydelse den
posthypnotiska suggestionen kan ega i kriminelt eller
rättsligt hänseende inses lätt. Brottsliga handlingar,
suggererade af en samvetslös hypnotisör, komma
oemotståndligt att utföras på bestämd tid af den,
som erhållit suggestionen derom, och den, som utför
dådet, vet icke hvad eller hvem som förmått honom
till brottets begående. – Man skulle med afseende
på verkningarna af suggestionerna kunna indela dem
i motoriska, sensitoriska, nutritiva (vegetativa),
hallucinatoriska, psykiska o. s. v. – Att utförligare
redogöra för alla dessa tillåter icke utrymmet här;
endast de hallucinatoriska suggestionerna måste något
närmare beröras. Om man befaller en hypnotiserad att
öppna ögonen, men ändock fortfarande vara i hypnotiskt
(somnambult) tillstånd och säger till honom: »se,
der sitter en fogel i fönstret! Hör, han sjunger!»,
så ser somnambulen genast fogeln och hör honom
sjunga. Här framkallas synvillan helt enkelt genom
en idéassociation mellan det hörda ordet fogel och
fogelns bild och hans sång, förlagd till den plats
hypnotisören utvisat. Den skotske psykologen Th. Brown
har påpekat, att äfven hvarje idéassociation är
ett slags suggestion, i det att den ena idén eller
bilden framkallar (suggererar) den andra. Enligt
honom kan sålunda suggestionen sägas vara ett
underlag eller en fysiologisk lag för det vanliga
tänkandet. Hallucinationer eller sinnesvillor kunna
genom suggestion åstadkommas inom alla sinnesområden
och varieras efter hypnotisörens behag på otaliga
sätt. Somnambulen ser, enligt gifna suggestioner,
allt hvad man vill, och den omgifvande verkligheten
finnes då för honom icke till, utan förvandlas enligt
hypnotisörens befallning till någonting helt annat,
och dessa villor upphöra genast, då befallning derom
gifves. Den söfde hör allt hvad man tillsäger honom,
röster, som banna honom eller berömma honom, musik
af allahanda slag o. s. v., eller ock hör han icke,
om sådan suggestion gifvits, ett våldsamt slag på
en gonggong eller annat starkt dån. Hans smak kan förvändas,
så att ättika smakar som sockervatten, men en
sockerlösning surt som ättika, och lukten af ämnen
uppfattas alldeles olika mot under vanligt vaket
tillstånd. Känseln kan borttagas från någon kroppsdel,
så att somnambulen icke känner, att en lansettspets
stickes genom ett upplyftadt hudveck; å andra sidan
kunna suggererade smärtor kännas ytterst lifligt,
ehuru de sakna all grund i verkligheten. Man
låter en tunn pappskifva kännas så tung som en
marmorhäll, och somnambulen förklarar sig omöjligen
kunna längre bära stenskifvan samt fruktar, att
densamma skall gå sönder, när hon faller i golfvet
o. s. v. Allmänkänslan och medvetandet om sin egen
personlighet kan så förryckas, att den suggererade
anser sig vara någon annan, känd person, hvarigenom
löjliga scener och härmningar kunna uppstå. Dessa och
andra liknande sinnesvillor kan man ju förklara såsom
genom suggestionen uppkomna intryck i den suggererades
hjerna, hvilka af honom uppfattas såsom verkliga,
ehuru de sakna all realitet. Deremot finnas andra
suggestionsfenomen, för hvilka tills vidare ingen
antaglig förklaring är funnen. Man t. ex. tager en
bunt af hvita, rena, i alla afseenden fullkomligt
lika kartongblad och tillsäger somnambulen, att
ett af dessa, hvilket man särskildt visar, är ett
fotografiskt porträtt af någon bekant person. Detta
kartongblad märkes sedan (för igenkännings skull)
med en svag, nästan omärklig blyertspunkt å ena
hörnet af baksidan, naturligtvis så att somnambulen
icke har minsta aning derom. Derefter blandas alla
kartongbladen samman och lemnas somnambulen med
tillsägelse att bläddra igenom de tomma bladen. Det
sker så, men snart påträffas och framvisas det förut
suggererade porträttet, alltid på samma tomma kartong,
å hvilken det blifvit suggereradt. Detta experiment
kan på flere sätt förändras, men alltid med lika
resultat. Vändes baksidan af kartongen åt somnambulen,
så ser han der intet porträtt, endast på framsidan,
der det af hypnotisören blifvit förlagdt. Vändes
kartongen upp och ned, synes bilden upp- och nedvänd
för somnambulen; lägges kartongen på sidan, så ligger
bilden också. Lika oförklarligt är det förhållandet
att dylika suggererade bilder, som icke, såvidt
man kan förstå, kunna hafva någon realitet utanför
hjernan, verkligen ofelbart lyda de optiska lagarna
för strålbrytning. Feré t. ex. gaf den suggestionen
åt en person att han vid uppvaknandet skulle se
ett profil-porträtt å en tom bordskifva, hvilken
suggestion fullständigt uppfylldes. Porträttskådaren
blef emellertid mycket förvånad, att porträtten blefvo
2, då Feré satte framför ena ögat ett prisma, om hvars
egenskaper somnambulen icke hade någon kunskap. Feré
fann, att de båda bildernas afstånd från hvarandra
fullkomligt motsvarade prismats brytningsförmåga,
och bilderna fingo olika ställningar, alltefter
som prismats ställning ändrades. Den suggererade
bilden återgifves äfven af en spegel. Ingifver man
somnambulen, att han på ett hvitt blad läser ett par
skrifna eller tryckta rader, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
